Gemenskapens problematik

av Kim-Erik Berts

Wasa teater inledde spelåret med premiären på Tillsammans – Lukas Moodysons succéfilm från år 2000 som dramatiserats av Maria Lundström. Pjäsen är den första större satsningen med nya teaterchefen Linda Zilliacus vid rodret och den väckte stora förväntningar redan när den tillkännagavs i våras.

 

Det är 1970-tal i Sverige och invånarna i kollektivet Tillsammans förenas av sin socialistiska ideologi. Handlingen inleds när kollektivets ledare Göran (Thomas Lundin) låter Elisabeth (Tove Qvickström) och hennes två barn Eva (Julia Johansson) och Stefan (Joel Häggblom) flytta in för de ska komma undan den våldsamme och alkoholiserade Rolf (Jon Henriksen). Elisabeth och barnen är främmande för kollektivets ideal och regler och det här utgör den spänning som pjäsen hämtar sin styrfart ur.

Att anpassa en framgångsrik film till teaterscenen är en svår uppgift. Publiken förväntar sig att kunna känna igen minnesvärda scener och repliker men de olika mediernas dynamik omöjliggör en direkt överföring, om det ens är önskvärt. Regissören Jarno Kuosa har ändå lyckats åstadkomma en pjäs som lämnar publiken med en känsla som är snarlik den som filmen förmedlade. Det rör sig om en feelgoodföreställning som lockar till igenkännande skratt och det är lätt att sympatisera med karaktärerna som trots sina brister förmedlar en mänsklig värme.

 

Tempot i föreställningen höjs tack vare en scen i scenen som låter parallella handlingar utspela sig, exempelvis när de borgerliga grannarna förfasar sig över kollektivets utsvävningar. Den utnyttjas också för att kunna visa båda parterna i ett telefonsamtal – som givetvis förs i kollektivets bakelittelefon. Scenografin och dräkterna utgör en färggrann och stormönstrad 70-talshelhet. Svenska proggklassiker som Hoola Bandoola Band hörs i bakgrunden och kompletterar scenbygget.

Den politiskt färgade bakgrundsmusiken kontrasteras mot låtar framförda av skådespelarna. Det rör sig då om mainstreammusik av Abba eller Ted Gärdestad och den är mera integrerad i handlingen, exempelvis en fin tolkning av ”Jag vill ha en egen måne”.

 

Det centrala temat är gemenskap. Gemenskapen hotas däremot av själviskhet och missbruk, men också av ideologisk överspändhet. Det är till stor del tack vare barnens blick som de vuxnas tillkortakommanden framträder. Pojkarna Stefan och Tet (Silas Lorenz) tyr sig till varandra när vuxenvärlden glömmer bort dem och Eva, som spelas mycket sympatiskt av Julia Johansson, tyr sig till grannpojken Fredrik (Jesper Fransson). Intressant nog är det de spontana fotbollsmatcherna i snön som utgör det mest genuina uttrycket för gemenskap i kollektivet.

Föreställningen kändes under premiärkvällen lite trevande före pausen och publiken var kanske lite svårflirtad, men dynamiken förändrades efter pausen när handlingen mera drivs framåt av den splittrade familjens öde. Tove Qvickström och Jon Henriksen spelar här Elisabeth och Rolf både finstämt och trovärdigt. 

 

Wasa Teater: Tillsammans. Av: Lukas Moodysson / Maria
Lundström. Regi: Jarno Kuosa. Scenografi: Milja Aho. Ljuddesign: Simon Nyqvist. Ljusdesign: Kristoffer Svenn. Musiker: Ralf Nyqvist, Oskar Packalén. I rollerna: Lina Ekblad, Markus Lytts, Tove Qvickström, Carola Sarén, Maria Udd samt gästerna: Jesper Fransson, Jon Henriksen, Alex Holmlund, Joel Häggblom, Julia Johansson, Silas Lorenz, Thomas Lundin, Susanne Marins.
Spelar fram till 30.10 2026.

Foto: Frank A. Unger

Lämna en kommentar