Med intervjuer och animationer skildrar regissören Marc Wiese förhållandena i nordkoreanska arbetsläger på ett både tålmodigt och ärligt sätt, skriver Lukas Rusk.
Historien om Shin Dong-Huyk som föddes på och flydde från ett nordkoreanskt arbetsläger blev aktuell förra året då biografin över hans liv, Escape From Camp 14 av journalisten Blaine Harden, kom ut. Ett annat perspektiv på hans öde och de omänskligheter som sker i lägren ger filmen Camp 14 – Total Control Zone av Marc Wiese. Det handlar om en oumbärlig historia.
Shin Dong-Huyk föddes i det läger som kallas ”läger #14”, och levde sitt liv där tills han som 23-åring lyckades rymma 2005. Hans uppväxt präglades av offentliga avrättningar, övervåld och absurda regler, och som 14-åring angav Shin sin mor och bror för att de eventuellt planerat att rymma. Filmen består mestadels av intervjuer med Shin, där han berättar om sina erfarenheter, men Wiese har också plockat in klipp från intervjuer med den tidigare lägervakten, Hyuk Kwon, samt med Oh Yangnam, före detta medlem av landets hemliga polis.
Filmen börjar med att beskriva hur vardagen ser ut i lägren: Shin berättar hur han sedan barnsben varit tvungen att arbeta i en kolgruva, sova på stengolv och leva med konstant hunger. Hyuk och Oh berättar hur kvinnor godtyckligt våldtas, och sedan avrättas på de mest vidriga sätt ifall de blir gravida. Shin berättar om sin skola, och om läraren som slog en flicka i flera timmar för att hon stulit några majskorn, vilket resulterade i att hon dog. Vittnesbörden är speciellt relevant i och med att Shins upplevelser bara är knappt 20 år gamla. Förhållandena i lägren har antagligen inte ändrats märkbart sedan dess.
Shins minnen illustreras av animationer, som följer hans berättelser utan att gå till överdrifter. Wieses bildspråk är tålmodigt och ärligt. Delvis består bildmaterialet förstås av intervjuerna – man kan följa med de intervjuades känslosvall i varje ansiktsuttryck och tankepaus – men Wiese har också tagit med en del klipp från den sydkoreanska gränsen mot Nordkorea och centrum av Seoul. Han följer också Shin på besök till olika konferenser och tillställningar angående mänskliga rättigheter och har klippt en del äkta filmmaterial från lägret, som bland annat filmats av Hyuk Kwon. Wiese målar upp kontrasten mellan Shins tidigare och nuvarande liv genom att varva animationerna med storstadsbilder och intervjuer filmade i det som antagligen är hans lägenhet. Filmens präglas av tystnad: ljudspåret utgörs en stor del av tiden endast av ambiens, vilket poängterar Shins och de andra intervjuades ångest och skam.
Empatibrist
Förutom vid förhållandena i lägren lägger Wiese mycket tyngd på Shins känslor. Shin beskriver noggrant och ärligt sin nästan totala avsaknad av empati: han poängterar sin naivitet som barn, men berättar också hur hans första erfarenhet av mänsklig omsorg är från en annan fånge som skötte om hans tortyrsår, efter att han blivit fängslad i samband med angivandet av sin mor och bror.
I slutet av filmen jämför Shin lägret med omvärlden, och berättar om hur han fortfarande ser det som sitt hem och stundvis vill tillbaka – han ser livet där som enklare på många plan. Filmen ger plats åt Shins intressanta uppväxthistoria. Den betonar dess omänsklighet, men samtidigt också dess mänsklighet.
Lukas Rusk
Camp 14 – Total Control Zone. Regi: Marc Wiese. 2012. Visas på Docpoint fredagen 25.1 klockan 17.
