Som ett led i CIA:s nya preventiva strategi har USA börjat bomba Finland i stor skala.

Enligt Finlands politiska ledning finns det ingen orsak att dra förhastade slutsatser, generalisera eller göra nånting alls före nästa riksdagsval. Ambassadören berömmer vår mångskiftande natur och säger sig trivas utmärkt i Helsingfors.

Flera tusen mänskor har dött i bombningarna. Det märks givetvis i skatteinflödet. Hälsovårdsministern kräver att gapet täcks genom en höjning av sprit- och tobakspriserna. Uppskattningarna går isär om hur många människor som skulle dö på grund av detta.

Enligt amerikanska uppgifter är Tammerfors belägrat av de röda och därför föremål för massiva bombningar. Staden ligger i ruiner, invånarna är utom sig och Juice har börjat jobba. Han är nog bara lite bombskygg, lyder kommentaren på torget. Snart klarar Juice säkert av att börja kröka igen.

På gatorna i Åbo kryllar det av råttor. Det självgoda tvåfotade patrasket terroriserar Röda korsets transporter. Än så länge har Åbo besparats från bombningar, men vi här i Vanda har börjat samla in en adress där det krävs ett slut på friden också där.

Ändå har bombningarnas inverkan på finländarnas liv varit ganska ringa. Fortfarande skickas tre miljoner textmeddelanden per dag, och alla saknar mening. Alkoholister ligger som förr avslocknade i trappuppgångar, i universitetens lärarrum och på in- och utsidan av dörrarna till polishäktena. Spylukten är total, också städerskorna dricker på jobbet och omges av en spritkvast kring munnen.

Skiten stinker på direktörsstolarna. Massmedierna har händer och byxor fulla med skit. Mänskorna existerar för maskinens skull, berömmer maskinen, kommer ihåg dess födelsedagar och bildar en lycklig familj tillsammans med maskinen. Mänskan är fortfarande så out och så 80-talistisk att några napalmregn totalt kvittar. Och så ska det vara.

Finländaren står ut med allt. Finländaren äter upp sin hund, sin familj och sina egna händer, bara han slipper medge att pengarna inte räcker till mat. Med all orsak. Om vi visar svaghet inför världen, kan det hända att skogsindustrin förlorar ett uns av sina miljarder.

Det här märks naturligtvis i skatteinflödet och samhället får allt svårare att täcka skogsindustrins felinvesteringar. I så fall lämnar skogsindustrin Finland och flyttar till Kina, där man förstår att sätta värde på individen och där det inte strejkas ens en nanosekund. Skogsindustrin har offentligt uttalat sitt stöd för bombningarna och USA har lovat undvika flygräder mot fabrikerna. Det är en rekorderlig och effektiv businesskultur som vi finländare tycker om.

Hjärtat av nöjesbranschen har också träffats. Flera stjärnor från TV-serien ”Salkkarit” (Hemliga liv) har dött, men rollpersonerna fortsätter.

Man har totat om manuset och lagt till drömsekvenser, eftersom de medverkande har avlidit. Som förklaring till att endel som är kvar i serien saknar armar och ben har man introducerat en magisk cirkelsåg i storyboarden. Sågen spelas av Vesa-Matti Loiri, rollen är hans länge väntade come-back i TV-rutan. Kritiken har varit positiv, alla vill fortfarande tro på Vesku. Av gårdskarlskärringen återstår bara några förkolnade näshår, men än försöker hon snusa, den goda Ulla. Sweet things never die.

Också restaurangerna försöker sig på nya ting. Under bombningarna serverar alla Sedus krogar cider till halva priset, garanterat samma essanssmörja som förut. Dörrvaktmästarna mörbultar dig så fort du slutar läppja på stopet eller lyfter blicken från 15-åringens röv.

Det är inte så att jag skulle syssla med någondera, jag blir misshandlad bara för att det igen är inne att slå folk med brillor.

Det är helt naturligt. Jag har själv också mejslat till ett par glasögonormar på det härligaste sätt. Våldet bringar alltid välsignelse, annars skulle det inte florera. Finland är ett bra land, finländarna är välgörare. Om du inte samtycker så bankar jag skiten ur dig. Glasögonorm eller inte.

Bombningarna har väckt uppmärksamhet också på andra sidan av Atlanten. På top 500-listan över USA:s mest omdiskuterade ämnen klättrade bombningarna upp på 489:e plats, vilket är att beteckna som en stark debut – ja rentav en historisk milstolpe för vårt lilla strävsamma folk. Händelsen får även den mest inbitne cynikern att känna sig stolt. Vi kan hämta kraft ur placeringen för att klara av stressen och gruppvåldtäkterna på jobbet, vi får lättare att fortsätta med mänskoätandet under lunchtimmen. Arbetet ger oss finländare vår rytm, vår boré, vår rätt att andas och vår frihet att inte bry oss ett piss om vad några trädkramande kommunistbögar sätter på pränt i Voima-tidningens spalter.

I det sista andetaget hos de finländare, som dödas av bomber på väg till jobbet, hörs ett befriat skratt. Den sista blicken påminner om den världsvane kosmopolitens flirt. Jenkkarna känner till oss, de pratar om oss i USA. Funtsa på det. I U-S-A. Möt upp på Senatstorget och kräv mera bomber.

Den här gången blir vi bönhörda. Vi tar alla vår Kalevala med oss och sliter den i stycken. På så sätt sparar vi den amerikanska marinens tid. Tyvärr måste man vänta i månader på att få tid för att torteras. Fully booked, beklagar man på Biljettjänst. Du kan fråga efter annulleringar men de blir säkert ganska få, tortyr är så in.

Julgubben har också slutit sig till oss och kräver mera bomber. Fast i själva verket heter han Kimmo Sasi, men hej stay cool. Dumma barn får bara sockor av tomten men de snälla barnen får granater. De dumma gråter, deras misslyckade föräldrar gråter. De klär överkroppen bar och ber de snälla om hjälp för att piska misslyckandet ur dem. Och visst låter den gode piskan vina i sin hand.

Då kvällen svalnar gör vi en ordentlig brasa av Kalevala-resterna. Lyckorikets dörrvaktmästare knuffar alla, som inte minns Big Brothers veckouppgifter, in i elden. Förvisso minskar också denna nobla och på allt sätt riktiga åtgärd skatteinflödet, men man måste sluta dela ut karameller och kväsa den tilltagande nonchalansen med kraft. Gör inga misstag, vi jagar och bestraffar varje individ som inte förstår att bry sig.

Hälsningar till hela Finland härifrån Glädjebacka i Vanda. Vi håller tummen för att också ni blir träffade, var ni än befinner er.

(övers. Tom Östling)Novellerna(Pandan i Vanda och Bring the Bombs Back Home), av den 27-årige Vandabon Otto Heinonen, ingick i tidningen Voima (2/06). De har en fräschör och anarkistisk glöd, som förtjänar att bli återgiven också på svenska. En vän till författaren har beskrivit hans texter som samhällstillvänd sci-fi. Otto säger sig inte läsa science-fiction, i stället nämner han Arto Salminen och Strindberg som sina favoriter – förutom amerikanerna Chuck Palahniuk och Dan Fante. Otto, som jobbar på biblioteket i Korso, har utbildat sig i en medieverkstad och gått en skrivarkurs på Orivesi-institutet. Att skriva har han sysslat med i fyra-fem års tid. Det här är de första publicerade prosatexterna av honom. (T.Ö). Illustrationer av Milla Risku