I Hufvudstadsbladet 1.3, i en text kategoriserad som ”kommentar”, uttrycker Tuva Korsström sin oro över kultursidornas framtid i samma tidning. Hon menar att de reformer som är på gång ytterligare kommer att försvaga både recensionsverksamheten och kultursidornas potential för kritisk samhällsdebatt.
Texten innehåller frän kritik mot tidningens ägare Konstsamfundet. I samma veva får vi veta att Korsström nu går i pension.
Michel Ekman ventilerar en besläktad kritik i en insändare i Hbl 3.3, där han också noterar att tidningens ledarredaktion märkbart har försvagats under senare tid.
I Hbl 9.3 bekräftar Merete Mazzarella, i en insändare som man sedan 3.3 har kunnat läsa i hennes blogg på Söderströms förlags hemsida, att Korsström inte är ensam om sin oro för kulturen i Hbl. När Mazzarella betonar kultursidornas roll som plantskola för unga lovande skribenter är det helt klart inte unga journalister hon främst tänker på, utan den unga generationens intellektuella kapital. 9.3 meddelar Mazzarella också i bloggen att hon inte längre ämnar medverka i Hbl.
Vi har alla skäl till oro om tre kulturskribenter av den här rangen presenterar sådan kritik. Det låter faktiskt som tänkande människors massflykt från det samlande mediet i det svenskspråkiga Finland.
Hannu Olkinuoras (Hbl 3.3 och 9.3) och Jan-Erik Andelins (Tv-nytt, Yle Areena 21.11.2008) försäkranden om att Hbl respektive KSF-media också i fortsättningen kommer att satsa på högklassig journalistik missar här målet, eftersom det inte är den journalistiska kvaliteten överlag som står på spel, utan vissa aspekter av den. När kultursidor och ledarsidor fungerar bra är de inte bara platser för professionell journalistik, utan framför allt för reflektiv samhällsdebatt och levande kultur. De erbjuder inte textprodukter för en målgrupp, utan är platser där ett samhälle blir till och formas.
Utvecklingen inom Hbl väcker en rad frågor: Hur ser Hbl och Konstsamfundet på sina roller som kulturbärande institutioner? Hur ser de på kulturjournalistik? Hur ser de på journalistik överhuvudtaget? Hur ser de på dagstidningens samhälleliga roll? Och sist men inte minst: hur ser de på samhället?
Nora Hämäläinen
