Verktyg på internet gör det möjligt för stora grupper att samarbeta utan finansiella motiveringar mot gemensamma mål. Clay Shirky beskriver i sin senaste bok fenomenet som en ny sort av socialism. Ett vågat påstående, men Shirky har en poäng.

Medieteoretikern Clay Shirky behandlar i sin bok Here comes everybody en ny våg av samarbete mellan

människor på webben. I boken beskriver Shirky ganska oklart makten att organisera sig utan en organisation, och kommer inte med mycket nytt, men han snuddar vid en intressant tanke. Kan det här sättet att arbeta utan lön, mot ett gemensamt mål, där alla får ta del av frukten, gratis, efterlikna en ny sorts socialism?

Det som Shirky främst tar fasta på är hur grupperingar uppstår spontant på internet. Det har blivit så enkelt att organisera sig över internet att grupper, som till och med kan rubba grunden för företag som Microsoft, har skapats.

På senare år har man i USA använt uttrycket digital socialism för att beskriva fenomenet. Journalisten Kevin Kelly skriver i en artikel i Wired (juni 2009) att digital socialism är ett passande namn för den frikultur som finns på nätet. Istället för kollektiviserat jordbruk har vi kollektiviserade webbvärldar. […] Istället för statlig rationalisering och subsidier, har vi gratisvaror. Den digitala socialismen vill öka individualismen. Det här är extrem decentralisering.

Kelly motiverar valet av namnet med att det är en bra beskrivning av en teknologi som kräver social interaktion för att lyckas. Den digitala socialismen är en socialism utan stat, som verkar över det gränslösa internet. Den har ingen partipolitisk agenda, utan verkar på ett kulturellt och ekonomiskt plan. Digitala socialister arbetar för att sprida kultur. Då det påverkar företag, dras den digitala socialismen ofrånkomligt in i politiken.

Copyleft vs copyright

Shirky delar in det sociala webbanvändandet i tre faser, som enligt honom i slutändan leder till en socialismliknande kollektivism.

1. Delning. Facebook. Twitter. Myspace. De är alla kanaler som människor använder för att dela med sig, inte bara bilder och filmer utan också upplevelser. Redan en timme efter terrorbombningarna mot tunnelbanan och bussar i London, dök artiklar upp på Wikipedia. Människor, som själva hade upplevt bombningarna, beskrev hur det såg ut och vad som hade hänt och laddade upp bilder från de förstörda metrotunnlarna.

2. Samarbete. En bild som laddas upp kan sätta igång en kedja av händelser. Människor ser inte bara på bilderna, utan markerar (taggar) människorna på bilden. Wikipedia-artiklar kompletteras och rättas av andra användare. Bilder kopieras och används. Länkar skapas.

3. Kollektivism. Webbanvändare går samman för att jobba för ett gemensamt mål. Hit hör så kallad öppen källkod, där användarna fritt får utveckla andras program. Det här samarbetet är i sig inte socialistikt, men skaparna får behålla äganderätten och man undviker kapitalistiska investeringar.

Öppen källkod, eller open source, är programvara som distribueras med tillgänglig källkod. Det betyder att användaren kan ändra och modifiera programmet, för att förbättra det eller anpassa det till ens egen användning. De första datorprogrammen som lanserades på 80-talet kom ofta med öppen källkod, men då marknaden växte, märkte företagen de ekonomiska fördelarna med stängda källkoder. Idag behåller de flesta företag upphovsrätten till sina programvaror, något som inte bara stryper kreativiteten utan också bromsar upp utvecklingen.

På grund av företagens nya strategi grundade amerikanen Richard Stallman GNU Public License (GPL) på 80-talet som ett alternativ till den ursprungliga upphovsrätten. Han myntade, lite lekfullt, uttrycket copyleft, som är en licensform för att att ändra upphovsrätten (copyright).

Via GPL kan upphovsmannen ge ifrån sig de förbud mot kopiering och distribuering som upphovsrätten innefattar för att skydda upphovsmannen. Med en GPL-licens får användare förändra och distribuera varan vidare, så länge även den nya varan följer GPL:s licens och den ursprungliga upphovsmannen får erkännande för det han gjort.

GPL motsätter sig upphovsrätten som den är i dag. ”Alla rättigheter reserverade”, som kan läsas på varje bok, varje cd-skiva och varje film, byter de ut till ”Vissa rättigheter reserverade”.

Budskapet i copyleft är att man inte kan ta patent på kunskap. Kunskap gör mera nytta för mänskligheten som helhet ju mera den utnyttjas. Människans förmåga att ta tillvara andras kunskap och utveckla den leder till att samhället utvecklas teknologiskt och socialt. Copyleft vill ta till vara den naturliga utvecklingen och inte hindra den. För de flesta företag gäller däremot det motsatta: ju mindre konkurrenten vet, desto bättre.

I en intervju för news.com 2005 beskriver Bill Gates frikulturen på internet som nutida kommunism. De kommunister som Gates syftar på är skaparna av Linux, operativsystemet som får distribueras och ändras fritt.

Programmet vänder upp och ner på Microsofts femårsplaner och hela den fria marknaden. Linux, grundat av finlandssvensken Linus Torvalds, verkar under en GPL-licens.

Linux lanserar en operativsystemkärna, som sedan får vidareutvecklas enligt GPL:s regler. Operativsystemet får förbättras och spridas så länge källkoden är tillgänglig. I början utvecklades Linux av privatpersoner och entusiaster, men nu deltar allt fler företag, som till exempel IBM, i utvecklingen.

En orsak till varför Linux fungerar är att det inte kostar någonting att misslyckas. Eftersom programmet inte byggs upp av anställda utan av frivilliga, så vågar Linux vara mera experimentell. Linuxs marknadsandel är bara 1 procent jämfört med Apples 4 och Microsofts 94,5 procent. Linux är långt från Microsofts storleksklass, men om man jämför dom två, är det imponerande att Linux ens kommit över 1 procent.

Infoanarkism

Kritiker till den digitala socialismen säger att rörelsen saknar det ädla tänkesätt som socialismen har: att rikedomen ska delas jämnt mellan alla som skapar den. Men digital socialism ska inte blandas med illegal fildelning, eller så kallad piratism. Illegal fildelning leder till att de som kräver kompensation för sina verk inte får den.

Digitala socialister kräver överhuvudtaget ingen kompensation. Båda rörelserna jobbar däremot för samma mål, men på olika sidor om problemet. Genom piratism motarbetar konsumenterna upphovsrätten och genom digital socialism motarbetar upphovsmännen den. Upphovsrätten är under attack från två håll.

Begreppet Infoanarkism dök upp i början av 2000-talet i USA. Infoanarkism är ett helhetsbegrepp för rörelser som vill avskaffa eller

förändra den upphovsrätt och patenträtt som idag inskränker den immateriella rätten. Digital socialism och piratism är del av denna samma rörelse, men de ska inte blandas ihop.

Från nät till politik

I DN 13.8 presenterade Piratpartiet i Sverige att de ska ställa upp kandidater i kommunvalet (utöver nästa års riksdagsval), ett beslut taget efter framgången i EU-valet, då de fick 7,1 procent av rösterna. I sitt program skriver de att de riktar in sig på en individcentrerad politik, som värnar om människans integritet. I DN:s ledare nästa dag påpekar ledarskribenten det motsägelsefulla budskap partiet framför: människan ska få behålla sin privata sfär, men offentliga handlingar ska bli lättillgängliga på internet.

Ledarskribenten säger vidare att Piratpartiets framgång hänger ihop med Sverigedemokraternas. De delar båda samma anhängare: unga män som är missnöjda med den etablerade politiken.

Det parti som lyckas i valet, är det som får mera uppmärksamhet i medier. De sätter båda individen i centrum – till skillnad från många andra partier som fokuserar på välfärd och ekonomi. “Klart är att missnöjet med den svenska partistrukturen växer, och att det är arga unga män som driver på förändringen”, skriver ledarskribenten.

I det finländska riksdagsvalet 2011 ställer nyregistrerade Piraattipuolue upp för första gången. En liknande situation kommer säkerligen att uppstå i Finland då.

De nya sociala nätverken på internet skapar inte nya tänkesätt, utan fungerar som kanaler för redan existerande. Att människor jobbar mot ett gemensamt mål för ingen eller liten lön, är ingenting nytt. Tidningen du läser just nu görs i en sådan anda. De hundratals föreningarna i Svenskfinland bedrivs i sådan anda. Det som gör den så kallade digitala socialismen speciell, är storleken på det gemensamma arbetet. Grupperingar och samarbete kostar ingenting att starta och kostar ingenting att sprida.

Digital socialism är kanske fel ordval för det som sker på internet. Den så kallade digitala socialismen baserar sig på fri vilja, inte tvång. Det är inte en ny ideologi som tar form, utan snarare är det ett socialt fenomen. Fenomenet och ideologin blir inte en och samma sak, även om de blir knutna till en partipolitisk agenda.

Clay Shirky: Here comes everybody. Penguin 2008.

Julius von Wright

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.