Georg Henrik von Wrights senare filosofiska arbeten diskuteras i en nyutkommen antologi av tolv filosofer. I de sex första essäerna avhandlas godhets- och handlingsbegreppet, förnuftets och resonerandets plats i etiken, medan andra delen fokuserar på logikens plats i filosofin.I maj år 2006 ordnades ett symposium till Georg Henrik von Wrights minne vid Åbo Akademi. Talarna var en celeber skara filosofer och de flesta av dem var personligen bekanta med von Wright. Många föredrag inleddes med anekdoter om möten med honom och skildringar av hur han var som människa. Dessa påminde mig om min första reaktion när jag hörde om hans bortgång år 2003, att det var synd att jag aldrig fick tillfälle att träffa honom eller höra honom föreläsa.
Essäsamlingen Philosophical Probings. Essays on von Wright’s Later Work som har sitt ursprung i symposiet påminner mig också om detta. Redaktör är Frederick Stoutland, professor emeritus i filosofi vid St. Olafs College i Minnesota och gästande professor vid Uppsala universitet. Han har sysselsatt sig med liknande filosofiska frågor som von Wright och var också en av hans vänner.
Boken är uppdelad i två delar varav den första består av sex texter som presenterades i Åbo. Ämnena för dessa är frågor som von Wright skrev om i sina akademiska arbeten – godhets- och handlingsbegreppet, förnuftets och resonerandets plats i etiken. Bidragen är skrivna av Alberto Emiliani, Dag Prawitz, Martina Reuter, Krister Segerberg, David Wiggins och redaktören Stoutland. Texterna kan beskrivas som försök att vidareutveckla eller nyansera idéer som von Wright behandlat i böcker och artiklar, från Norm and Action (1963) och framåt, därav undertiteln ”Essays on von Wright’s Later Work”.
Den andra delen inleds med en text av von Wright själv: ”Logic and Philosophy in the Twentieth Century”. Ursprungligen utgjorde den öppningsanförandet på den elfte upplagan av kongressen Logic, Methodology, and the Philosophy of Science, i Uppsala år 1991. I sitt föredrag tecknade han en bild av logikens utveckling under 1900-talet och gjorde en kontroversiell förutsägelse om en framtid där logiken inte längre befinner sig i filosofins rampljus. De övriga texterna i den andra delen är reaktioner på von Wrights profetia, skrivna av Nuel Belnap, Johan van Benthem, Sven Ove Hansson, Eva Picardi, Sören Stenlund och Timothy Williamson. Av dessa är Hansson och Stenlund verksamma i Sverige och resten utanför Norden. Jag hade gärna sett Finlands internationella anseende som logiknation avspeglas i en kommentar av en finländsk logiker. Detta anseende är trots allt till stor del von Wrights förtjänst.
Jag har kommit att uppskatta von Wrights förmåga att på ett tillgängligt sätt beskriva ett långt och komplext historiskt skede. Detta märks tydligt redan de tidiga böckerna Den logiska empirismen (1943) och Logik, filosofi och språk (1957, 2:a utgåvan 1965), men också i hans överblick över logiken. von Wrights tanke är att den symboliska (matematiska) logiken varit det mest utmärkande draget för 1900-talets analytiska filosofi, som är den dominerande inriktningen i Skandinavien och den anglosaxiska världen. Under 2000-talet skulle logiken, som sakta men säkert funnit sin plats bland specialvetenskaper s.s. artificiell intelligens, datavetenskap, kognitionsforskning och lingvistik, förlora sin dominerande ställning i filosofin. Den skulle upphöra att vara filosofi och bli en vetenskap antingen genom att smälta samman med någon existerande disciplin eller genom att ge upphov till en ny.
Logiken i framtiden
Ingen av kommentarerna är helt enig med von Wright. Belnap, van Benthem, Hansson och Williamson ger alla olika anledningar till att den formella logiken kommer att spela en dominerande roll också i framtiden. Deras inställning kunde sammanfattas i van Benthems fråga (s. 164): ”But will logic go down?” Williamsons bidrag är det mest nyanserade av dessa fyra. Han visar tydligt på att det finns fundamentala problem som fortfarande är olösta i logiken. Viktiga frågor och forskningsaktivitet inom ett område är däremot inte det samma som att dessa frågor är de tongivande inom filosofin.
Jag vill hellre se von Wrights förutsägelse som en fråga om filosofernas attityd till logiken, snarare än om logikens vara eller inte vara. Han skriver trots allt om en utveckling från fascination till ett mer nyktert och klarsynt förhållningssätt (s. 155). Det är också bara Picardi och Stenlund som kopplat ihop von Wrights förutsägelse med hans pessimism angående framsteg. Fascinationen för logiken kopplas till tron på framsteg, och den begreppsliga tillnyktringen till ett mera kritiskt förhållningssätt till vår civilisation (s. 157).
Med tanke på detta blir det lite lustigt när Belnap skriver att logiken trots en eventuell migration till andra discipliner ändå alltid har en plats i filosofin i kraft av dess status som ”the part of the Academy that stands as guardian of the ideal of rigorous thinking as such” (s. 160). Tanken att den formella logiken skulle ha monopol på strikt tänkande slår mig som ett lysande uttryck för den fascination som von Wright beskrev.
Picardi antyder att von Wright är onödigt pessimistisk och anger också hon olika trender som utgör tecken på logikens fortsatta välmåga, men tar inte ställning till logikens roll i framtiden. Stenlunds oenighet rör von Wrights beskrivning av logikens roll i 1900-talets filosofi. von Wright beskriver den på traditionellt vis som en framgångshistoria, medan Stenlund ser utvecklingen efter 1930-talet som ett förfall i vissa avseenden. De begreppsliga frågorna som kan sägas vara skälet till logikens nyuppvaknande på 1800-talet och som man diskuterade mycket under de första årtiondena på 1900-talet, faller i skymundan. Matematisk-logiska framsteg görs, men Stenlund anser inte att de kan kallas filosofiska.
Medborgaren & filosofen
Den som främst associerar von Wright med de samhällskritiska Vetenskapen och förnuftet (1986) och Myten om framsteget (1993), samt med debattartiklar och TV-intervjuer, känner kanske inte igen sig i denna samling. Detta beror antagligen på att von Wright ville hålla sitt akademiska skrivande skilt från sitt mera populära engagemang. Bland annat var han noggrann med att framhålla att han i sina politiska ställningstaganden uttalade sig som medborgare och inte som filosofiprofessor. Essäerna behandlar teman ur von Wrights akademiska karriär. Att åtskillnaden mellan akademiska och andra tankar inte låter sig göras strikt, syns ändå i föredraget ”Logic and Philosophy in the Twentieth Century”. Fascinationen som han här ser i filosofernas (också sin egen) inställning till logiken under 1900-talet förknippas med en övertro på vetenskapens och teknikens framsteg. Kanske vore det riktigt att läsa hans förutsägelse, inte så mycket som en sådan, utan som en förhoppning om tillnyktring.
Det är en samling välrenommerade professorer och forskare som redaktören samlat ihop. Tillsammans ger de ett intressant perspektiv på von Wrights filosofi. Stoutlands inledning som diskuterar von Wrights filosofiska utveckling och inställning till filosofin är belysande på många sätt. Min första reaktion var ändå att bokens två delar ligger rätt långt från varandra – varför finns de i samma bok? Efter avslutad läsning visar det sig dock att delarna kompletterar varandra, speciellt med tanke på bokens undertitel. Den första delen diskuterar teman som von Wright uttryckligen sysselsatte sig med efter ungefär 1960. Den andra delen ger perspektiv på varför han överger arbetet med formell logik och istället skriver om sådana saker som diskuteras i den första delen.
Boken är utgiven av Automatic Press/VIP, ett litet förlag i Danmark som inte har mer än fyra år på nacken. Namnet ”Automatic Press” syftar antagligen på att böckerna är automatiskt satta med gratisprogrammet LaTeX. Detta blir billigt för förlaget men det behöver inte innebära dålig kvalitet. Tyvärr är den grafiska formgivningen av den här boken slarvigt utförd och det finns så många typografiska missar och inkonsekvenser att det stör läsningen.
Philosophical Probings. Essays on von Wright’s Later Work. Redigerad av Frederick Stoutland och utgiven av Automatic Press/VIP, 2009.
Kim-Erik Berts
