När den slovenska filosofen och psykoanalytikern Slavoj Žižek höll föredrag på Helsingfors univeritet 30.11 var Porthanias stora sal P1 sprängfylld med en publik som var ivrig att behaga. Žižeks sätt att tala präglas av en konstant rörelse från ett ämne till ett annat genom vitt spridda exempel och anekdoter. Trots det har han förmågan att knyta ihop trådarna till en meningsfull helhet som skickligt kombinerar gängse samtida vänsteranalys med överraskande infallsvinklar.

– Majoriteten av människorna, också den moderata vänstern, drömmer om en global kapitalism med ett mänskligt ansikte. Men är det tillräckligt?

Žižeks svar på den frågan är givetvis nej, det som krävs är en uppgörelse med kapitalsmen och dess verkningar i dagens värld. Han parafraserar Freud:

– Vi lever i vad som kunde kallas för ”Unbehagen in Liberalism”.

– Den naturliga alliansen mellan demokrati och kapitalism håller på att brytas ner idag. Det är något helt nytt som är på kommande – en kapitalism som är mycket mer produktiv än vår kapitalism, men som passar perfekt ihop med en auktoritär regim, säger Žižek à propos exemplet Kina.

Därifrån glider han över till att tala om östeuropéernas besvikelse över att kapitalismen inte gav dem den frihet och demokrati som de sökte: socialdemokratin är död eller döende också i de länder där den varit central. I stället har vi en ny polarisering mellan å ena sidan moderata mittenpartier som förespråkar en till synes neutral teknokratisk liberalism och å andra sidan nationalistisk populism. Vänstern har varit ivrig att skaka av sig fackföreningsrörelsen och arbetarklass-identiteten i en strävan att vara ett postmodernt alternativ för de intellektuella. Men i samma veva har de förlorat förmågan att appellera till arbetarklassen och de fattiga.

– De enda som talar med arbetarklassens röst är högerpopulisterna.

Žižek kallar sig kommunist men värjer sig för enkelspåriga tolkningar av vad det betyder. En viktig del av det är dock försvaret av vad han kallar allmänningar (commons), såsom intellektuellt kapital, naturen och biogenetiken, mot privatisering i vinstsyfte.

– Min kommunism är ännu väldigt modest. Vi måste uppfinna nya sätt för kollektivt handlande, som varken kontrolleras av staten eller marknaden.

Såhär i korthet. En del av Žižeks popularitet kan säkert tillskrivas det faktum att han framstår som slagkraftig och lättbe-griplig. Men den lätta formen döljer idéer som är både komplexa och värda en kritisk granskning innan man låter dem ta plats i sin tankegarderob.