Antalet smittade har mångdubblats på kort tid och någon plan för hur epidemin ska stoppas verkar inte existera.
Hiv-situationen i forna Sovjet är minst sagt kaotisk.
– I Ryssland stämplas man direkt som knarkare, prostituerad eller bög. Med andra ord är de som bär på hiv kriminella. Inte så underligt att de gömmer sig och drar sig för att söka hjälp.
Det säger Sini Pasanen som är verksamhetsledare för Positiiviset Ry, de hiv-positivas stödcentral i Finland. Hon har besökt Kaliningrad, där 6 000 av områdets dryga en miljon invånare lever med viruset. Attityden mot hiv i Kaliningrad är enligt Pasanen lite bättre än på annat håll i Ryssland men att epidemin sprider sig som en löpeld i hela landet förundrar henne inte.
– Hälften av ungdomarna vet inte ens hur viruset smittar! I Finland vet alla.
I forna Sovjetunionen sprider sig hiv främst bland gatubarn och narkotikamissbrukare, men också i andra samhällsklasser. I Ryssland har antalet smittade ökat med 700 procent under de fyra senaste åren. Officiellt heter det att omkring en miljon bär på smittan. Men mörkertalet är stort.
– Hur kan myndigheterna veta hur många som har hiv, då de flesta inte vet om det själv eller inte vågar söka hjälp? säger Pasanen. Hon tror att antalet smittade är betydligt högre.
Fattigdom och okunskap är de främsta orsakerna till spridningen, och det är gatubarn och unga narkomaner som drabbas värst. I området är en tredjedel av dem som nyligen smittats mellan 15 och 24 år.
– Det blir bara värre, det finns inget fungerande system för att stoppa spridningen och ingen är intresserad av att göra något åt saken. Som sagt, det angår ju bara samhällets bottenslam.
Myndigheternas nonchalanta inställning har lett till att det inte funnits upplysningskampanjer för att sprida informera om viruset. Få vet hur man skyddar sig mot viruset, eftersom de tror att de inte hör till riskgruppen.
En bidragande orsak är den rysk-ortodoxa kyrkans starka ställning. Kyrkan förespråkar avhållsamhet före äktenskap och är emot sexualupplysning.
– Ungdomarna går omkring och tänker att ”eftersom jag kommer från en fin familj angår det inte mig”. Knarkarna själv har ingen möjlighet att påverka utvecklingen, de bara ignoreras och lämnas ensamma med sin smutsiga sjukdom.
Dålig info
Det var i mitten av nittiotalet som hiv etablerade sig i området. År 1994 bröt epidemin ut i Kaliningrad, Ukraina och Vitryssland. Två år senare hade smittan etablerat sig på allvar i hela Ryssland. Den snabba spridningen sammanföll med de omfattande sociala och politiska förändringarna efter Sovjetunionens kollaps. Massarbetslöshet, fattigdom och ekonomisk osäkerhet ledde till att användningen av alkohol och droger ökade drastiskt. Den sociala kontrollen hade ersatts med otrygghet, och med den ökande mängden narkomaner spred sig viruset. Myndigheterna var inte beredda på hiv-epidemin och något preventivt arbete hade inte gjorts. Idag ser situationen inte mycket bättre ut.
– Utdelningen av mediciner fungerar inte. Ingen vet riktigt när och var man får tag på medicinerna och tillgången varierar. Det är inte alls bra, bromsmedicinerna ska tas enligt minuttidtabell. Om medicineringen avbryts blir kroppen resistent mot det verkande ämnet och medicinen måste bytas ut, säger Pasanen.
Det största problemet är ändå att upplysning och information inte prioriteras.
– Jag träffade Svetlana, en av få personer i Kaliningrad som är öppet hiv-positiva. När hon skulle ordna en informationskväll i en skola blev hon dödshotad av en förälder. De tycker att hiv-upplysning är propaganda för droger!
Enligt opinionsmätningar har de smittade sig själva att skylla och då det främst är just narkomaner som bär på smittan är intresset för att utveckla vården litet. I praktiken har ansvaret för att rehabiliteringsmetoderna utvecklas överlåtits på de hiv-smittade själva. Narkomaner är brottslingar, och sexarbetare likaså. Hiv-positiva anses inte ha rätt att bli behandlade som människor i allmänhet.
– I Finland är attityden liknande, men här finns det åtminstone vård att få. Folk tänker på storögda undernärda barn i Afrika, eller knarkare, när man säger hiv. Få har insett att det är ett virus bland många andra, och att vem som helst med otur kan bli smittad.
Knarkare och gatubarn
Det var också i samband med Sovjetunionens fall som gatubarnen blev ett synligt problem. Tidigare hade situationen hållits under kontroll av ett nätverk av anstalter och barnhem. Gatubarnen passade inte in i det socialistiska samhället och flyttades därför till stängda institutioner. När Sovjetunionen föll stängdes många av de här institutionerna och idag tvingas många övergivna barn leva på gatan.
”De dör i aids som de dog av kyla och tyfoid på 1920-talet” konstateras det i Unicefs rapport Blame and Banishment om hiv-spridningen i öst. En nyligen gjord studie visar att nästan hälften av de över 15 år gamla gatubarnen i S:t Petersburg är hiv-positiva. Den allmänna droganvändningen är onekligen en anledning till att smittan fortsätter att breda ut sig.
Barnen använder gemensamma sprutor för att spara pengar. De injicerar färdigblandade kompotter som framställs av vallmofrön och doserna köper de direkt av langarna. För att tjäna pengar säljer de sex. I Ukraina är 20 procent av sexarbetarna tonåringar, de yngsta inte äldre än tio år gamla.
Okunskapen om hur man skyddar sig mot hiv, och det faktum att oerfarna droganvändare slarvar med utrustningen gör att den yngre generationen hör till den absoluta riskgruppen. Att kvinnliga narkomaner finansierar sitt missbruk genom att sälja sex har lett till att sjukdomen börjat sprida sig till andra delar av befolkningen.
I Östeuropa och Centralasien bor uppskattningsvis 3,7 miljoner drogmissbrukare. De representerar nästan en fjärdedel av hela världens narkomaner. Bara i Ryssland finns omkring 1,8 miljoner narkomaner som tar droger intravenöst och medelåldern bland dem som injicerar droger är mycket låg.
– För att få bukt med problemet måste alla informeras om viruset, och attityden mot de smittade måste förändras, säger Pasanen.
Som det ser ut nu förknippas hiv främst med skuld och förvisning.
Amanda Mannström
