Oförställt, ärligt och utan minsta spår av naivitet blottlägger Ulrika Nielsen den skapande människans dilemman, skriver Matilda Södergran.
Om man utlämnar sig totalt åt språket. Om man låter skrivandet styra. Om man skriver medan man väntar på att skriva. Om man i väntan på detta skrivande skriver sig genom något annat – uppstår då en berättelse? ”Om du skriver i förvirringen, utan att lyssna,/ kommer allt att gå förlorat.// Det gör det ändå.// Skriv i förvirringen eller skriv ingenting.”
Mitt i denna uppgivenhet finns mottot för Ulrika Nielsens Lite borta från platsen där jag talar. I sin nya bok utforskar hon ”den totala skyddslösheten”. Skrivande utan skyddsnät. Det är en vacker bok om skrivandets praktik som uppstår i rädslan för att skrivandet ska upplösas i ett ingenting, att ”jag plötsligt inte ska ha någonting som jag vill skriva.” På så vis blir det här berättelsen om ett misslyckande och att skriva sig ur detta misslyckande. Att återigen lära sig skriva efter att ha förlorat tron på det egna skapandet.
Nielsen speglar genomgående hur ”Skrivandet är: ett sätt att undvika en katastrof som redan har inträffat”. Det här är en oerhört insiktsfull bok, över breddarna fylld av vackra enradingar och kloka perspektiv. Oförställt, ärligt och utan minsta spår av naivitet blottlägger Nielsen skrivandets rädslor, den skapande människans dilemman. En sorgesång. Famlandet efter ord. Det är ofta gripande men också spännande att se hur det här är den bok som blir till i väntan på en annan bok, i skuggan av en annan berättelse. Egentligen verkar just den här berättelsen vara den centrala. Genom mikroprosa, anteckningar och brottstycken, som nya Ellips förlag beskriver boken, utforskar Nielsen detta skrivandets centrum.
Nielsen har i en intervju sagt att hon vill skriva in sig själv i litteraturen, att hon inte kan leva och skriva utan andra människors texter. Boken präglas på så vis av intertextuella ledord; citaten som förekommer fungerar som ledstång för Nielsens egen berättelse. Redan titeln är ett direkt citat ur Marguerite Duras Det är allt. Duras bok, som skrevs under de sista dagarna i hennes liv, står som förlaga för Nielsens bok: ”Jag läser Marguerite Duras sista bok./ Jag bär den, öppnar den./ Den hjälper mig på något sätt./ Jag vet inte riktigt.” De två författarna för på så vis en dialog; genom direkta lån byggs berättelsen vidare. Lånen, där också Friedrike Mayröcker och Alejandra Pizarnik dyker upp, hjälper Nielsen att orientera sig i berättelsen utan att de någonsin går ut över hennes egen originalitet. Snarare befäster hon med sin poetik undersökandet av andras skrivande, samtalet med andra och sig själv, som en praktik.
Nielsen har i tidigare böcker experimenterat med självframställning kontra fiktion, ett utforskande av hur språket behandlar och förvandlar erfarenhet. I förra En bok av kött och ord sattes en lek med självbiografin i gungning genom att författarens eget namn dök upp i texten. Just denna metafiktion kännetecknar också Lite borta från platsen där jag talar. Här finns ett skrivande jag som hör hemma i både Österbotten och Stockholm; eller rättare sagt – inte ser sig höra hemma någonstans. Friktionen som uppstår mellan sant och falskt, verkligt och verklighetssökande är minst sagt intressant. Men det är inte självframställningen i sig som väcker fascination – det är allt runtomkring. Självframställningen är inte ett självändamål; den handlar snarare om att skriva sig bort ifrån sig själv, att konstruera ett överjag eller i det här fallet att konstruera ett skrivande jag: ”jag vågar inte vänta på att skriva.”
Nielsens diktsamling, roman, essä (ja, den vägrar foga sig) – problematiserar genomgående sitt eget berättande, så till den grad att själva problematiseringen blir allt. Själva skrivandet tillåts ta plats i den ”färdiga” litteraturen. Det är allt: ”Jag borde inte skriva nu./ Jag går in här och förstör./ Söndrar helheten.” Men jaget söndrar inte – snarare reparerar detta diktjag sitt författarskap, räddar sig själv och tar sig ut helskinnad ur katastrofen på andra sidan.
Matilda Södergran
Ulrika Nielsen: Lite borta från platsen där jag talar. Ellips förlag 2010.
