I södra Sudan har befolkningen precis röstat för att upprätta en oberoende stat. Under årtionden har syd slagits mot centralmakten i nord. Den sudanesiska regeringen har gjort sig känd för förtryck och sina skrupelfria metoder. Ett viktigt inslag i konflikten har varit kontrollen över Sudans rika oljetillgångar.
När utländska journalister var på plats i Sudan under folkomröstningen passade några också på att besöka de områden som regimen ”rensat” för att bereda plats för de utländska oljebolagen. Åter kom det fram vittnesmål om det grymma krig som drabbade befolkningen när oljan skulle utvinnas.
I Sverige har de nyheterna extra sprängkraft. I ett av de aktuella oljebolagens styrelser, Lundin Oil, satt Sveriges utrikesminister Carl Bildt under just den här tiden. Men Bildt undviker konsekvent att svara på frågor om saken.
År 1997 bildade det svenska oljebolaget Lundin Oil AB (Lundin) ett konsortium tillsammans med tre andra oljebolag: Petronas Carigali Overseas Sdn Bhd från Malaysia, OMV Exploration GmbH från Österrike och Sudapet LTD som är ett statsägt sudanesiskt företag. Konsortiet skrev ett kontrakt med den sudanesiska regeringen om utvinning av olja i ett koncessionsområde kallat Block 5A, som vid den tidpunkten inte befann sig under full regeringskontroll. Påbörjandet av oljeutvinningen orsakade ett grymt krig i området. Sudans regering sände ut militär för att jaga bort och döda de människor som bodde i trakten där oljan skulle utvinnas. Det innebar bl.a. urskillningslösa attacker, att civila avsiktligt gjordes till måltavlor, nerbränning av hyddor, plundring, förstörande av materiella tillgångar som var nödvändiga för befolkningens överlevnad, olagligt dödande av civila, våldtäkter på kvinnor, bortförande av barn, tortyr och folkfördrivning.
Paraplyorganisationen European Coalition on Oil in Sudan (ECOS) gör följande uppskattning av den skada som kriget 1997–2003 orsakat:
* 12 000 personer har dödats eller avlidit av hunger, utmattning eller konfliktrelaterade sjukdomar
* 160 000 personer har fördrivits med tvång, många av dem upprepade gånger
* 20 000 personer har fördrivits permanent; efter att ha förlorat sina hem och sin boskap har de flytt till större städer och aldrig lyckats återvända
* 40 000 hyddor och djurstallar har förstörts
* 500 000 nötkreatur har gått förlorade, merparten genom stöld
* enorma inkomstförluster på grund av avbrutna jordbrukscykler och annan störning av det ekonomiska livet
* icke mätbara psykiska skador och förlorade möjligheter, bl.a. vad avser arbete, utbildning och sociala förmåner.
Dessa fakta är hämtade ur rapporten ”The unpaid debt. The Legacy of Lundin, Petronas and OMW in Block 5A, Sudan 1997–2003.”
I mars 2001 lämnade Gerhart Baum, FN:s specielle rapportör för mänskliga rättigheter i Sudan, följande muntliga rapport till FN:s kommission för mänskliga rättigheter:
”Under mitt besök samlade jag in ytterligare bevis på att oljeutvinningen leder till att konflikten förvärras med allvarliga följder för civilbefolkningen. Jag fick specifik information om att regeringen tillgriper fördrivning av lokalbefolkningen och förstörande av byar för att avfolka områden och möjliggöra för oljeföretag att fortsätta sin verksamhet utan hinder. Jag informerades att alla byar runt Nhialdu, i Nimne, söder om Bentiu har bränts ner till grunden och skördarna förstörts. Likaså har alla byar längs vägen upp till Pultutni, i omgivningarna till oljefältet i Ryer utplånats.”
Fredsavtalet i Sudan (Sudan’s Compehensive Peace Agreement, CPA) som slöts år 2005 tillförsäkrar oljekontraktens offer deras rätt till gottgörelse. Enligt de uppgifter ECOS har tillgång till har inget medlemsföretag i Lundinkonsortiet accepterat något ansvar för oljekriget eller dess konsekvenser för befolkningen eller uttryckt någon vilja att betala kompensation till offren.
Övergreppen i samband med Lundins oljeutvinning är så allvarliga att den internationella åklagaren i Sverige har inlett en förundersökning om brott mot folkrätten. Man kan inte utesluta att de ansvariga i styrelsen för Lundin, bland dem Carl Bildt, kommer att fällas.
Bildt har många gånger visat att han är en mästare på att undvika att svara på obehagliga frågor från journalister. Den här gången har det inte ens varit svårt, få svenska journalister har ens fört frågan på tal med Bildt eller statminister Fredrik Reinfeldt. Medan socialdemokraternas ordförande Mona Sahlin ständigt påminns om att hon köpte Toblerone för skattebetalarnas pengar för några årtionden sedan så verkar inte frågor om Bildt och Lundin Oil vara relevanta i den politiska debatten.
Jag har försökt ställa frågorna i riksdagen. Jag ställde den till Bildt, men regeringen valde att istället skicka handelsminister Ewa Björling för att svara. Svaren var undvikande och svävande. Jag passade på igen under riksdagens frågesund där man kan fråga spontant och där Bildt var närvarande. En märkbart störd Bildt vägrade svara på frågan om vad regeringen ska göra för att se till att det svenska oljeföretaget Lundin Oil betalar skadestånd till offren i Sudan så som fredsavtalet i Sudan stadgar.
Bildt är inte dömd för något. Men det företag vars styrelse han satt i utreds för mycket allvarliga brott. Självklart påverkar det Sveriges trovärdighet som aktör för folkrätt och mänskliga rättigheter. Kan man ha en sådan utrikesminister? Mitt svar på den frågan är nej.
Jonas Sjöstedt
är riksdagsledamot för Vänsterpartiet
