Partiordförande Timo Soini har konstaterat att Sannfinländarna är ett arbetarparti utan socialism. Frågan är om inte också detta påstående vid närmare granskning visar sig vara tom retorik. När Hufvudstadsbladet strax före jul undersökte partiernas skattepolitiska linjedragningar placerade sig Sannfinländarna klart vänster om mittlinjen.

Riksdagsgruppens ordförande Raimo Vistbacka undviker visserligen det ideologiskt laddade begreppet ”progressiv beskattning”, men han anser att beskattningen av höginkomsttagarnas förvärvsinkomster kunde skärpas och kapitalskatten av rättviseskäl höjas. Liksom vänsterpartierna, men i motsats till alla andra inklusive De gröna, motsätter sig Vistbacka en höjning av mervärdesskatten. Han motiverar sin ståndpunkt: ”Alla indirekta skatter och avgifter drabbar dem som har små inkomster hårdast. Nu måste man våga vika bort från den inslagna vägen mot plattskatt” (Hbl 19.12.2010).

Åtminstone i den industrialiserade världen är en inkomstutjämnande progressiv beskattning den bästa innebörd man kan ge ordet ”socialism”. En beskattningsbaserad socialism är förvisso revisionistisk snarare än revolutionär, men ter sig just därför, efter alltför många revolutioners snedtända statskommunism, som det tryggaste och mest realistiska alternativet. Också för oss, som hellre kallar oss socialister än socialdemokrater.

Inom politiken är konkreta ställningstaganden och handlingar betydelsefullare än den ideologiska retoriken. Inte ens den dyraste reklambyrå kan förvandla Samlingspartiet till ett arbetarparti. Soini må påstå att Sannfinländarna inte är socialister, men partiets skattepolitik är de facto sunt socialistisk.

Insikten att Sannfinländarna egentligen är ett vänsterparti väcker diverse heretiska tankar. Vore det sist och slutligen så illa att ta med dem i en vänsterdominerad regering? Soini, van att sälja det mesta, skulle knappast göra svenskundervisningen, invandringspolitiken eller den könsneutrala äktenskapslagen till tröskelfrågor. Man skulle visserligen bli tvungen att hitta minst en harmlös ministerpost, men det går nog att ordna. Försvarsministeriet brukar vara ett lämpligt ställe att pacificera potentiellt besvärliga statsrådsmedlemmar. Man måste bara välja en finansminister, som insett att Finland inte kan försvaras med vapen i hand.

Visst, det kunde gå illa för den svenskspråkiga garnisonen i Dragsvik, men kanske en sant solidarisk skattereform är värd den uppoffringen? Det här scenariot skulle åtminstone vara bättre än alternativet med Sannfinländarna i en högerstyrd regering. Då blir det den progressiva skattepolitiken som får stryka på foten, till förmån för partiets mörkare sidor.

Skämt åsido är det nödvändigt, men inte tillräckligt, att skapa en politisk majoritet, som stöder en solidarisk beskattning. Det är lätt att dra upp de politiska riktlinjerna för vad som krävs om man vill skapa ett jämlikare samhälle. Men det är betydligt svårare att utarbeta en detaljerad beskattningsmodell som kan förverkliga dessa målsättningar. De seriösa vänsterpartierna måste, inte minst inför vårens riksdagsval, ta utmaningen på allvar och utarbeta konkreta förslag om hur skatterna borde fördelas. Förslag, som vänstern sedan håller fast vid när regeringsförhandlingarna inleds.

Betraktad ur ett vänsterperspektiv måste beskattningen sköta två uppgifter: dels utjämna inkomstklyftorna och dels finansiera en offentlig sektor, som på jämlika villkor erbjuder utbildning, hälsovård och sociala tjänster. Det är viktigt att skattesatsen är tillräckligt stor, samtidigt som den är rättvis och gynnar hållbar företagsamhet. En tyngdpunkt på progressiv beskattning betyder inte att man kan eller bör förbigå miljöskatter. Miljömässigt motiverade skatter är ett viktigt instrument, inte minst när det gäller att locka industrin och jordbruket att investera i hållbara lösningar. Men det är både kortsiktigt och ett uttryck för en lustig dubbelmoral att tänka sig att vi kan upprätthålla välfärdssamhället med hjälp av miljöskatter.

Martina Reuter

1 kommentar

Skräckalternativet « Början av 2000-talet 10 februari, 2011 - 08:23

[…] Reuter skrev för en tid sedan en kolumn i Ny Tid om hur Sannfinländarna i själva verket påminner om ett vänsterparti, som dessutom kunde tänkas […]

Reply

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.