Sjutusen år – andra delen av Irmelin Sandman Lilius’ biografi över maken och konstnären Carl-Gustaf Lilius – är en berättelse om kärlek, men också ett uttömmande tidsdokument som belyser konstliv, kulturpolitik och samhälleliga omvälvningar, skriver Angela Oker-Blom.

Konstnären Carl-Gustaf Lilius och författarinnan, sagoberätterskan Irmelin Sandman gifter sig ”när den första snön fallit över den första halkan”. Det är november 1957. Andra delen av boken Sjutusen år, en biografi över Carl-Gustaf Lilius, tar vid där första delen slutade.

Carl-Gustaf deltar i De ungas utställning. Irmelin har fått novellsamlingen Människor och Fåglars vingar antagen till utgivning. Hennes familj är stor, bohemisk, konstnärlig. Carl-Gustafs mamma ”hade krav på respektabilitet, ordning och traditioners uppehållande.” Efter många turer och känsloladdade moment är presentationen för respektive släkt och vänner avklarad. Äktenskapet varar livet ut.

De bosätter sig i den Liliuska familjevillan i Hangö. Rummet de disponerar fungerar som vardagsrum, sovrum och ateljée. Ett draperi skiljer från resten av övrevåningen. Där regerar Carl-Gustafs mamma. Nedre våningen är uthyrd. Det är primitivt, obekvämt och inte alla gånger lätt att samsas. Lilla dottern Muddle är på väg. Utsikten över havet är bedövande vacker.

Irmelin Sandman-Lilius öser ur ett rikt material av minnen, dagboksanteckningar, brev, skissblock, publicerade och opublicerade artiklar – både egna och Carl-Gustafs.

Boken, som behandlar åren 1957–1972, är en berättelse om kärlek. Den är också ett uttömmande tidsdokument som belyser konstliv, kulturpolitik och samhälleliga omvälvningar.

Irmelin Sandman-Lilius är en fängslande berätterska som kan trollbinda läsaren. I det upplevelserika, omväxlande och äventyrliga konstnärslivet ingår även molltoner och avigsidor.

Carl-Gustaf har ett dramatiskt, brusande temperament. Han målar, skulpterar och skapar med frenesi. Arbetstakten är intensiv, skoningslös. Irmelin är ängsligare, mer tillbakadragen. Deras konstnärliga samarbete är fruktbart och ömsesidigt berikande. Ekonomin är problematisk.

Irmelin blir den smygsparande, stöttepelaren, som räknar och håller reda på vardagen. För att få pengar börjar hon skriva veckotidningsnoveller, mariettor, under pseudonymen Marietta Danielsson. Det seriösa skrivandet ger hon inte avkall på.

När Carl-Gustaf får en efterlängtad ateljée blir det enklare. ”Tankar och möjligheter breddades. Verkligheten blev större.” Han kastar sig in i sin värld av drömmar, mardrömmar, fågelkvinnor och mytiska varelser. En egen utställningen visas på Artek. Metsytiskt kallar han allt det som inte kan förklaras. Mottagandet är tudelat, väcker känslor. Han både berör och upprör.

Resorna till Italien, Rom, Paris… förgyller och ger perspektiv när oväntade inkomster och stipendier överraskar. Hangö är medelpunkten. Den första gemensamma resan går till Grekland. Den förändrar dem båda. Upplevelser och associationer ger ekon långt framåt i kvinnogestalter, myter, galna gudar och mardrömsteckningar. Irmelin fångar minnena i boken Mersina: ”Han var besvärligare att leva med än jag trott och han var mera värd besväret än jag hade anat.”

skapandets ansvar

Separatutställningen i Konsthallen 1963 blir ett genombrott. ”Lilius mytologier” tilltalar Hufvudstadsbladets konstrecensent Erik Kruskopf som redan tidigare uppmärksammat hans särpräglade uttryckssätt. Den sällsamma, suggestiva världen och de dramatiska vilda teckningarna gör intryck.

”Det är sällan man möter en konstnär med en så utpräglat egen och självskapad värld som Lilius.” Han kallar utställningen ”en uppryckande rivstart för konstens vårsäsong.”

En stark vänskap uppstår. Brevväxlingen är spännande läsning.

Takten är intensiv. På mindre än tio år ingår fem stora personliga kollektioner i Konsthallen i utställningsverksamheten.

Carl-Gustaf Lilius är förutom målare, skulptör, grafiker och tecknare en outtröttlig samhällsdebattör. Han pekar på missförhållanden och orättvisor. Han tar upp människorättsfrågor och kämpar för ungerska barn som fängslats efter Sovjetinvasionen. Tibets öde är ett ständigt återkommande tema. Han rasar när han refuseras och protesterar när hans texter tonas ner. Kravet är att man måste tala öppet om grymheter för att kunna bekämpa dem. Han utmanar press, konstpolitiker och hela etablissemanget.

Ofta tar han upp samma teman i skulpturer och målningar. Ockupationssviten härrör sig till de tragiska händelserna i Tjeckoslovakien. Han gläntar på dörren till ondskan, avgrunden. Träullsguden skrämmer hustrun och Carl-Gustaf men ”Han hade erövrat något utöver vad han tidigare förmått.” Solmyten, Burgundiska visan, kvinnorna med fågelvingar fångar ljuset, glädjen, godheten. Ofta är han frän, rolig med glimten i ögat.

Schismen med Konstnärsgillet som inleds på 60-talet varar livet ut. Lilius känner sig förbigången. ”Han tar för mycket plats”, skriver hustrun. Självhävdelsen, skrytsamheten och storpratandet skrämmer henne. Samtidigt förstår hon: ”Lilius kan inte ändra sig, behöver det som motvikt till all motvind.” Skapandet är för honom ett stort ansvar.

I en intervju klarlägger Kruskopf småstadskonstnärens dilemma: ”svårt att hålla sig framme när det gäller att bevaka sina intressen i gillen och förbund, men å andra sidan lättare att hålla sig på sin kant och konsekvent driva sin konstnärliga övertygelse”.

kvinnans roller

Som en parallell tråd löper Irmelin-Sandman-Lilius egen författarkarriär. Hon skapar sin värld, Tulavall, publicerar bok efter bok, översätts.Hon läser sina texter i radion och de levandegörs på film.

En skymt av kvinnans – hennes egen – roll avslöjas när hon reflekterar över en lång och livlig debatt om vetenskap i Hufvudstadsbladet: ”Som kvinna och – husmor – tänker jag nu (många år senare) kunde man ha vissa synpunkter på tidens otillräcklighet. När ansvaret för de gåvor man fått och de medmänniskor man fått samtidigt ställer så olika slags anspråk.”

När hann hon själv med allt skrivande?

Sjutusen år avslutas med dramat kring Carl-Gustaf Lilius Metsytiska boken. Lilius ondgör sig över att Johannes Salminen på Söderströms har förkortat och gjort ändringar i texten. Förskottet returneras. Dörren till förlaget smäller igen för alltid. För läsaren lämnas den på glänt att ivrigt vänta på fortsättningen.

 

Angela Oker-Blom

Irmelin Sandman Lilius: Sjutusen år. En biografi över Carl-Gustaf Lilius. Del 2. Schildts, 2011.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.