Drygt en vecka innan Umayya Abu-Hannas uppmärksammade artikel Lottovoitto jäi lunastamatta (Lottovinsten förblev oinlöst) publicerades i Helsingin Sanomat (30.12) läste jag Marcus Priftis Främling, vad döljer du för mig – en bok om rasism. Debatt som Abu-Hannas artikel gav upphov till i Finland följer i mångt och mycket de mönster som Priftis beskriver i sin bok som kom ut på svenska Leopard förlag 2012.

Marcus Priftis ger flera exempel på hur diskussioner om rasism ofta fokuserar på allt annat än just det fenomen att någon blir illa behandlad på grund av sin hudfärg eller etnicitet. Man vill till exempel tala om yttrandefrihet, vilket ofta handlar om rätten att tala illa om muslimer. Och när man inte får göra det blir man en martyr.

Den palestinskfödda journalisten Umayya Abu-Hanna skrev i sin artikel om den finländska rasismen som ledde till att hon flyttade till Holland med sin mörkhyade adoptivdotter. Hon ger exempel på hur en vilt främmande äldre dam började skrika ”satans neger” framför den lilla dottern. Abu-Hanna skriver att liknade händelser inträffade ungefär tre gånger varje månad. I Holland känner hon däremot att hon och hennes dotter är accepterade.

I Iltasanomat skrev chefredaktör Ulla Appelsin en kommentar som i hög grad handlade om Abu-Hannas nya hemland och rasismen där: holländarna är minsann också rasister. Appelsin tyckte också att Abu-Hanna haft det bra i Finland, och till och med blivit bjuden till presidentens mottagning på självständighetsdagen.

Mest reagerade jag på rubriken i Appelsins kommentar – Prinsessa ja herne (Prinsessan och ärten) – för den fick mig att tänka på en episod i Priftis bok där han beskriver hur han blev kallad håröm när han på en kurs i ståuppkomik kommenterade ett skämt om ”negern och araben” på grund av den rasistiska förutsättningen för skämtet. Appelsins rubrik antyder också att Abu-Hanna är för ömtålig – hon borde tåla lite mer och inte ”generalisera utifrån enskilda exempel” som Appelsin skrev.

Marcus Priftis hävdar bestämt att huvudpersonerna i diskussioner om rasism är de som drabbas av den. Det har han rätt i. Men i Abu-Hanna-debatten ser vi att det inte är Abu-Hannas upplevelse som gäller utan att hon istället – enligt Ulla Appelsin – kanske borde tacka de finländare som gav henne möjlighet till en politisk karriär. Andra människor vill alltså gärna tala om hur Abu-Hanna borde uppleva sin tillvaro i Finland. Spetsar man till tankegången lite är det den som slår någon på käften som ska få tala om hur ont det gjorde – inte den som blev slagen.

Abu-Hannas artikel väckte enorm uppmärksamhet och ledde till många reaktioner. I Helsingin Sanomat den 2 januari kommenterade Abu-Hanna att uppmärksamheten kring hennes artikel är tecken på att Finland börjar vara moget för en förändring mot mångkulturalism. Vi får verkligen hoppas att det är så, för några alternativ finns inte. Utan att blunda för de svårigheter som vägen till det mångkulturella samhället kan vara kantad med avslutar Marcus Priftis sin bok så här: ”Samexistera eller slå ihjäl varandra. Det är vad vi har att välja på”. Valet är lätt, tycker jag.

 

Marjaana Lehmonen Nilsson

 

Marcus Priftis: Främling, vad döljer du för mig – en bok om rasism.
Leopard förlag, 2012

1 kommentar

Uppmärksammad i Finland : MARCUS PRIFTIS 23 januari, 2013 - 18:39

[…] Läs recensionen i Ny Tid Kategori: Främling, vad döljer du för mig?Taggar: Främling vad döljer du för mig? > Ny Tid > recensioner > Umayya Abu-Hanna […]

Reply

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.