Sober analys om framtidens knapphet

Den annalkande knapphetens tidsperiod betyder inte politikens slut. Tvärtom. Ville Lähde beskriver hur framtidens systemskifte kan se ut i boken Niukkuuden maailmassa, som recenseras av Johan Ehrstedt.

Filosofen och fackboksförfattaren Ville Lähde har sedan mitten av 1990–talet då han var chefredaktör för den miljörevolutionära radikala tidskriften Muutoksen kevät i mina ögon utmärkt sig som en engagerad och ovanligt klarsynt tänkare och författare. Detta inte minst på grund av att Lähde aldrig hört hemma varken i de teknologitroende miljötänkarnas (elitistiska) skara med Eero Paloheimo i spetsen eller bland likaledes elitistiska men i sina scenarier djupt pessimistiska – och ibland misantropiska – tänkare som Pentti Linkola. Utmärkande för Lähdes sätt att tänka är också att han inte nonchalerar den roll som olika asymmetriska maktförhållanden och typer av ojämlikhet spelar både lokalt och globalt. Lähdes filosofiska stil, hans verklighetsnära men principfasta pragmatism och sätt att underbygga sina argument har under årens lopp bjudit på ett flertal njutningsfulla läsestunder.

Lähdes färska bok Niukkuuden maailmassa är ett bevis på att han inte har tappat sin skärpa. Utgångspunkten för boken är att beskriva de materiella förutsättningar som våra levnadssätt bygger på och förklara varför tillväxt baserad på utnyttjandet av materiella resurser inte längre kommer att vara möjlig. Genom att föredömligt begreppsliggöra och kontextualisera besläktade problem lyckas Lähde klargöra den historiska brytningstid som är oundviklig och som signalerar det definitiva slutet för den tidsperiod av överflöd som började med den moderna erans begynnelse. För första gången på över tvåhundra år kommer många av de för den mänskliga driftigheten helt väsentliga naturresurser att minska på global nivå. Saken blir mer komplicerad på grund av att detta sker i kombination med andra miljörelaterade problem som den globala uppvärmningen. Saken görs inte lättare av den motstridighet som råder mellan olika levnadsnivåer och det faktum att en hel del av de bättre lottades levnadssätt kan förorsaka både relativ och absolut knapphet för andra.

 

Verktyg för tänkande

På dryga 160 sidor skildras det grundläggande systemskifte och de ofrånkomliga förändringar som naturresursernas blivande – och redan existerande – knapphet kommer att innebära. Lähde underskattar minsann inte situationens allvar men hans arbetsmetod avviker från många andra som har skrivit om samma tema. I stället för att bjuda på mer eller mindre färdiga lösningar är Lähdes mission att belysa utvecklingen och såväl de materiella som mentala förutsättningar och villkor som både lett till sakernas tillstånd och som på många sätt också kan förhindra nödvändiga förändringar från att äga rum. Boken är filosofisk i ordets bästa bemärkelse eftersom den lyckas med att både sporra till och ge verktyg för tänkande.

Ett av bokens huvudteman är att trots att den blivande knappheten betingar djupgående förändringar kommer detta i alla tänkbara scenarier att ta tid eftersom våra samhällen i så hög grad är bundna vid vissa infrastrukturella lösningar som helt enkelt inte kan göras om över en natt. Som ett exempel nämner Lähde vårt grundläggande beroende av olja som källa för bland annat energi- och industriproduktion, transport och jordbruk. Oljans unika ställning kan exemplifieras med kalla siffror: enligt vissa sakkunniga värderingar är 95 procent av världens all industriproduktion beroende av olja och det moderna, på många sätt problematiska industriella jordbruket klarar sig helt enkelt inte utan olja. Det är klart att vi måste minska på bruket av olja bara med tanke på att den inte längre kommer att räcka till. Dessutom förutsätter stävjandet av den globala uppvärmningen en kraftig minskning av oljekonsumtionen. Men vi kan inte bli av med olja även om vi ville det eftersom det på kort sikt är helt omöjligt. Detta kallar Lähde för den nedärvda situationens realiteter som vi på gott och ont måste ta hänsyn till. Detta bör dock inte förväxlas med deterministiska idéer om kommande utveckling utan som en behövlig referens till det faktum att vi inte kan börja om från rent bord.

 

Politikens återkomst

Enligt Lähde kan vi helt enkelt inte återgå till den situation som rådde före den moderna epoken och industrialiseringens begynnelse. Mänsklighetens levnadssätt, samhällssystem och antalet människor på jorden hänger så intimt samman med de konstitutiva förändringar som de senaste århundradenas utvecklingsgång har fört med sig (en kraftig minskning av världens befolkning ser han inte som något alternativ både på moraliska och logiska grunder). På den här punkten skiljer sig Lähde klart från de debattörer och tänkare som antingen tycker att ingenting extraordinärt bör göras eller de som ser fram emot en nära förestående kollaps som den enda möjliga utvägen från den kris vi befinner oss i.

Lähde påminner läsaren om att utvecklingen kan gå mycket olika vägar beroende på vilka beslut som fattas inom nära överskådlig framtid. Knapphetens värld kan komma i olika skepnader och vissa av dem är definitivt mindre önskvärda än andra. Lähde varnar för sådana former av naivt önsketänkande enligt vilka knapphet i sig själv kommer att leda till balanserade samhällssystem som är automatiskt rättvisa och välvilliga till sin natur. Knapphet kan fördelas på mycket olika sätt och det är därför som Lähde understryker vikten av politik. I nuläget står vi inför sådana utmaningar med minskande resurser att den annalkande knappheten måste bli ett grundläggande ramvillkor för den samhälleliga och politiska agendan.

Detta ramvillkor är på ett så grundläggande sätt relevant att den inte får bli delegerad till ensaksrörelser eller enstaka partier. Dessa hör hemma i en annan tidsperiod och baserade sig på den av överflödet möjliggjorda slösaktigheten. Med andra ord kan knappheten inte trivialiseras och behandlas åtskilt från andra ”viktigare” dagspolitiska frågor utan det måste genomsyra allt politiskt, ekonomiskt och samhälleligt tänkande. Det kan alltså inte finnas något ”knapphetens parti”. Men för att frågan överhuvudtaget skall bli tagen på allvar måste den bli en del av politikens huvudfåra och detta förutsätter medvetet arbete som gör knappheten till en politisk realitet. Det är först då knappheten blivit upptagen i den etablerade politiken som den politiska kampen på allvar kan börja. Sist men inte minst poängterar Lähde det självklara i att politik i allmänhet och knapphetens politik i synnerhet är något alltför viktigt för att bli lämnad enbart i händerna på politiker och tjänstemän. Hanteringen av knapphetens politik angår oss alla.

Trots att Lähde inte skräder sina ord då han beskriver situationens allvar gör han sig skyldig till varken domedagsfatalism eller gränslös utvecklingsoptimism. Bokens styrka ligger just i dess filosofiska natur och att den är så starkt förankrad i den värld vi lever i och inte bjuder  på svartvita förklaringsmodeller eller snabba lösningar. Men en sak är klar: vi i industriländerna måste mer än andra lära oss att… avstå.

 

Johan Ehrstedt

 

Ville Lähde: Niukkuuden maailmassa. niin & näin, 2013.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *