Då Thomas Wulff äntligen ger ut romanen Otack är världens lön, sista delen i trilogin om Ivarlassy, har det gått över tio år sedan första delen, En hjälte för vår tid, utkom. Författaren har låtit sitt material mogna utan brådska och låtit stilen och språket utvecklas i sin egen skruvade riktning. Romanernas fiktion bygger naturligtvis på den historiska personen Ivar Lassys fascinerande livsöde, men Wulff har aldrig hållit sig inom realismens trånga ramar, så hans version av den historiska romanen bygger på, som undertiteln lyder, ”fragment, incidenter och andra fantasier ur Ivarlassys liv”.
Ivar Lassy var en av de relativt många svenskspråkiga intellektuella, som aktiverade sig i den revolutionära, socialistiska rörelsen i Finland. I början av 1900-talet var det ryska ”Svenskfinland” inte alltid ett så trångt rum. Lassy föddes i Baku och levde växelvis där och i Helsingfors. Han var intresserad av islamsk kultur, som han tidigt kom i kontakt med, och skrev sin doktorsavhandling om en muslimsk kult i Kaukasien. I trilogins andra del, Med bästa vilja i världen, skriver Wulff utgående från Ivar Lassys texter och egna hejdlösa fantasier fram en historia om Ivarlassys äventyr som taliban i Amirhadschian. Ivar Lassy drogs med i den revolutionära rörelsen i Finland, dömdes 1920 till fängelse och flydde 1923 till Sovjetkarelen. Där försökte han tillsammans med bland andra Edvard och Fanny Gylling bygga upp en autonom socialistisk republik. Det är om Lassys tid där som Otack är världens lön, handlar. (Mera om paret Gylling kan man läsa till exempel i Anna-Lisa Sahlströms bok Den sista fursten.)
Det är en dyster tid i den revolutionära socialismens historia, tiden då bolsjevismens dröm visade sig vara en mardröm och de forna revolutionärerna drabbades hårdare än några andra av den stalinistiska kontrarevolutionen.
Det är med lekfullt allvar Wulff tränger sig in i denna tragiska tid då verkligheten visar att, trots den bästa viljan i världen, otack ändå är världens lön för de idealistiska socialisterna. Revolutionen hade krossats av de vita i Finland och det socialistiska experimentet i Karelen krossades av stalinismen i Sovjetunionen.
Lekfulla finesser
Redan i de tidigare delarna utvecklade Wulff en berättarteknik, där simultaniteten spelade en stor roll. Samtidigt som Ivarlassy gjorde någonting på en plats, hände något annat, oftast mera betydelsefullt, på en annan plats. I den tredje delen agerar simultant med Ivarlassy också Trotskij och den legendariske spionen Rikhard Sorge, som i trilogin påstås vara Ivarlassys barndomsvän. Jag har själv ingen aning om huruvida Ivar Lassy någonsin träffade Sorge, men Ivarlassy var i alla fall god vän med honom. Här finns alltså tre historiska personer, som i romanen förvandlats till fiktion. Därtill lyckas Wulff låna in Steve Roper och Mike Nomad från seriemagasinens värld. I Wulffs egensinniga berättelse sitter i en scen Trotskij och läser Amiels En drömmares dagbok. Inget märkligt med det. Trotskij var en kulturellt intresserad bolsjevik. Det underfundiga med scenen är att han läser den cut-up version av boken som Thomas Wulff och Tom Sandqvist gav ut 1982. Denna finess är en av många inside jokes som boken innehåller. Det är ett fritt pusslande med detaljer ur historiska källor. Trots att det i romanen är fråga om simultanitet, är det inte alltid så i den verkliga historien. På så vis kan Wulff placera in Sorges äventyrliga eskapader, som skedde under andra världskriget, i Ivarlassys 20- och 30-tal, utan att det stör romanbygget.
Thomas Wulffs trilogi är som helhet ett märkligt och egensinnigt verk, där författaren på ett intressant sätt lekt med fiktionens möjligheter att bearbeta ett historiskt material. Samtidigt har han skrapat på språkets gränser och skapat satsbyggen som det nog krävs en lingvist för att närmare förklara.
Jag är fascinerad av projektet som helhet, men samtidigt en aning ambivalent inför trilogins avslutande del. På något vis får Ivarlassy här ett trängre utrymme än i de tidigare böckerna. Kanhända Wulff ändå inte hittat tillräckligt med material om Lassy, för att lyckas hålla honom levande genom alla tre delarna. I den avslutande delen får Trotskij och Sorge träda fram som lika viktiga romanpersoner, innan de historiska omständigheterna sätter punkt för det hela.
text: Tom Karlsson
Foto: Janne Wass
Thomas Wulff: Otack är världens lön. Fragment, incidenter och andra fantasier ur Ivarlassys liv Volym III: Mandom, senare delen. Schildts & Söderströms, 2017.
