Om fåglar, val och traditionens makt

Sparat under: Intervju av Jessica Sundberg den 2 april, 2012.

Tomas Bannerheds debutroman Korparna har blivit prisbelönt
och hyllad. Men egentligen började det hela med en trettioårskris.

Läs mera

”Det behövs en motvikt till disneyfieringen av naturen”

Sparat under: Artiklar av Jessica Sundberg den 2 april, 2012.

Aase Berg debatterade sanning och läste ur sin senaste diktsamling Liknöjd fauna på årets litteraturdagar i Mariehamn.

Läs mera

DANS FÖR ALLA

Sparat under: Recension av Jessica Sundberg den 26 maj, 2006.

Det är söndag och sista dagen av årets Dansbiennal i Göteborg. Anna Vnuksdansföreställning Kära medborgare sätts upp på Backateatern för andra dagen i rad och dansarna är glada, som Anna Vnuk uttrycker det, att få uppträda för oss i dag på deras branschs mäktigaste tillställning. För Dansbiennalen går ut på en massa dans. Det gör också Kära medborgare, kanske dock förpackat i ett lite annorlunda paket än vad vi är vana vid, för Kära medborgare är också mycket annat.

Det är en hiphopbrud som kämpar förtvivlat för att bli sedd, lärare som dansar i hemlighet, en man i vita kläder som spelar golf, en karatetjej som gått självförsvar (och lovar att inte slå ner oss) och det är Anna Pärsson som just har flyttat till Stockholm från Värmland och fått ett litet jobb på Emmaus som hon är mycket stolt över. För att ta några exempel. Redan i början av föreställningen får vi det förklarat för oss av Anna Vnuk i svarta kläder.

Läs mera

VAD PÅGÅR I DET BLÅA RUMMET?

Sparat under: Artiklar av Jessica Sundberg den 13 januari, 2006.

–Vi lever i en tid med oändliga valmöjligheter där kvinnors och mäns roller rymmer ett mycket större spektrum än någonsin tidigare. Men när det gäller attraktion och sexualitet är det plötsligt väldigt snäva rollmodeller som prackas på oss, menar Ulrika Bengts som är i färd med att sätta upp Blue Room på teater Viirus

Vi sitter på en restaurang i Hagnäs och ska försöka diskutera en pjäs som inte är färdig. Mycket kan och kommer ännu att hända, och ingen, varken Ulrika Bengts, Marika Parkkomäki, Tobias Zilliacus, Jennie Storbacka eller Markus Nykänen vill eller kan avslöja för mycket. När vi träffas är det mitten av december, och ungefär en månad till premiären. Bengts förklarar att anledningen till att de över huvud taget sitter här och kan träffa mig i dag är att de är tillfälligt hemlösa från teatern; i dag spelas nämligen en annan pjäs på Viirus, och dagen får då ägnas åt diskussion och scenkläder. Det är bråda tider för Bengts. Dessutom bor hon på Åland och åker fram och tillbaks med båtar till repetitionerna, har jag hört. Jag undrar försiktigt hur det går ihop, och Zilliacus svarar med ett:
– Äh … Hon är ju aldrig där.
Och då menar han inte på repetitionerna.

Läs mera