Människorättsbrott bakom thailändska turistparadis
Phuket är en av våra thailändska favoritöar, men bakom idyllen döljer sig modernt slaveri. Burmeser utnyttjas för att bygga upp det Phuket som vi så gärna lämnar vinterkylan för.
Stanken är outhärdlig vid Phuket Fishing Port. Klockan är strax efter nio på morgonen och fiskebåtarna har kommit in i hamnen för att lasta av nattens fångst. Fiskarna är alla män med seniga kroppar, några med cigarettstumpar i mungiporna. De flesta är i 25-årsåldern, men här finns även några som inte ens kommit in i puberteten. Männen lastar över fångsten i olika plastlådor, beroende på vilken slags fisk det rör sig om. Allt övervakas av äldre thailändska män och kvinnor iförda gummistövlar – de för protokoll innan lådorna lyfts in i de väntande lastbilarna.
Marken rycks under deras fötter
Den enorma pipelinen dränenrar Boeungs Kak Lake, som ska bli mark för kontor och affärer. Foto: Jonas Gratzer
Grävskopan fyller igen det sista hålet på det som en gång var Boeung Kak Lake, en 90 hektar stor sjö i centrala Phnom Penh. Den massiva rostiga pipelinen som går tvärs över den nya öknen mitt i Kambodjas huvudstad, har under fem års tid pumpat vatten från floden vars flöde ledde till sjön. Solens strålar gör hettan outhärdlig, och dammet fastnar på allt som rör sig. Om det inte hade varit för den mur av bebyggelse inklusive premiärministerns hem – som mer liknar ett enormt palats som tornar upp sig runt Boeung Kak Lake – så hade platsen lika gärna kunnat vara Sahara eller någon annan ogästvänlig öken. I ett plåtskjul intill floden som även den håller på att sina, precis nedanför den nya öknen bor Ken Chatha med sin fru och parets fem barn. De flyttade hit från en annan provins 1992. Ken som var med under de röda khmerernas skräckvälde, har det senaste året kämpat mot ett byggföretag som vill jämna hans hus med marken för att kunna bygga nya shoppingcenter och kontorskomplex. Ken berättar att polisen vid flera tillfällen kommit hit och hotat hans familj, vilket gör att han inte vågar lämna sin fru och sina barn ensamma för att gå till jobbet på en återvinningscentral. Detta leder i sin tur till att familjen blir utan pengar. Ken berättar om sin kamp mot myndigheterna:
– Polisen tog hit en grävskopa och började fylla baksidan av huset med sand, men jag sa till dem att jag hellre dör än flyttar på mig!
Kabuls kvinnliga journalister inger hopp för framtiden
Kvinnornas ställning i Afghanistan är enligt flera mätare sämst i världen, men en växande grupp orädda kvinnliga reportrar låter inte samhällets arkaiska normer avskräcka dem.
– Jag är singel utan familj, all min fokus ligger på jobbet!
Orden kommer från en av Afghanistans mest kända kvinnliga journalister, Jawida Ahmadi, på redaktionen till Suboot News Agency där hon är chefredaktör. Jawida, som är 40 år, är något av en förebild bland andra kvinnliga journalister i Afghanistan, dels som chefredaktör, men också som professor vid Kabuls universitet där hon undervisar i journalistik fem dagar i veckan.
Det nya Burma
Den första april tog Burma ett stort steg mot ett öppnare samhälle. Demokratikämpen Aung San Suu Kyis parti NLD tog 43 av 45 mandat i utfyllnadsvalet till landets parlament och besitter nu 6 procent av parlamentsstolarna. Men det är år 2015, då det riktiga valet hålls, som demokratin på allvar sätts på spel, skriver Johan Augustin, som på nära håll följde med arbetet inför utfyllnadsvalet i Burma.
Utanför NLD:s kontor strömmar det hög hiphopmusik från de söndersprängda högtalarna. De burmesiska artisterna sjunger om och om igen: Vakna Myanmar, Vakna Myanmar, samtidigt som NLD:s anhängare hoppar upp på flaken till de tiotalet lastbilar som har banderoller med Aung San Suu Kyis leende ansikte, och några med hennes avlidne pappa, frihetskämpen Aung San. Stämningen är varm och skratten och danserna avlöser varandra, medan NLD-flaggor och kepsar viftas i luften. Det är drygt en månad kvar tills partiet och dess ledare Aung San Suu Kyi ställer upp i fyllnadsvalet till parlamentet, efter att hennes parti bojkottade det förra valet för två år sedan, på grund av att Aung San Suu Kyi då satt i husarrest. Idag ska en av NLD:s kandidater, doktor Myo Aung, hålla tal i tre olika byar som samtliga ligger i Dagon Seik Kan-kommunen utanför den förra huvudstaden Rangoon. Att en regeringsanställd med mörka solglasögon sveper förbi lastbilarna och filmar med en videokamera verkar ingen av NLD-medlemmarna bry sig allt för mycket om. Den styrande regeringen visar fortfarande sitt missnöje med NLD, och hotar med jämna mellanrum partiets anhängare, men situationen har blivit bättre. Det menar Ma Ky Pyar som har suttit med i NLD:s organisation i två år.
