SOMMARTEATER
Jag har varit på en veckas nostalgitripp i Finland för att få en insprutning av finländsk kultur och vildmark – för att kunna klara av att resten av året bo i förskingringen. Till trippen hör skogsarbete, vedsågning, bastubadande, mat, dryck och sång, speciellt alla finska vemodiga och sorgliga snyftvisor som finns. Denna sommar tillkom ännu sommarteater i två olika versioner. Den första versionen var Anneli Jätteenmäkis sorti från den politiska scenen och den andra var Imatra sommarteaters uppsättning avSatumaa.
Egentligen finns det väl inte något att tillägga om Anneli Jäätteemäki, som inte sagts eller skrivits någonstans, men ett visst behov har jag ju ändå att granska det skedda genom jämställdhets- och könsglasögonen. Eftersom Jäätteenmäki var den första kvinnliga statsministern i Finland blev hon representant för det kvinnliga könet och därmed finns det många som på basen av det skedda drar slutsatser att kvinnor inte klarar av ett så tufft jobb.
DET IRAKISKA FOLKET – OFFER PÅ MASKULINITETENS ALTARE?
Uppladdningen inför ett krig i Irak är beklämmande och även all den s.k. diskussion som förs i ”huvudstäderna” om problemen. Jag har svårt att tro att jag egentligen kan tillföra något nytt i debatten men har väl i alla fall behov av att på något sätt försöka fundera över varför jag har valt att hålla på en pacifistisk linje, även då man har en diktator avSaddam Husseins kaliber att tas med.
Tillsammans med många andra frågar jag mig till att börja med hur det kommer sig att USA och EU-länderna är så måna om att FN-resolutioner gällande Irak skall uppfyllas till punkt och pricka, medan FN:s resolutioner gällande Israel inte uppbackas med samma hot om våld från USA:s eller världssamfundets sida om de ej efterföljs. I denna speciella fråga är även våra nordiska länder ute på hal (internationell) is.
MANNEN ÄN NORM – I NORDISKA RÅDET
Nordiska rådet har med pompa och ståt firat sitt 50-årsjubileum i Helsingfors. Det var tal och det var musik, sång och spel. Det var kungligheter, presidenter, statsministrar, presidiemedlemmar, nuvarande och före detta beslutsfattare och tjänstemän. Många som under sitt liv deltagit i det formella nordiska samarbetet var där. Även lilla jag, som under mitt liv samarbetat nordiskt både på det informella (icke officiella) och det formella planet. Nu representerade jag den svenska regeringen; ett gott exempel på fungerande nordiskt samarbete: en finländsk medborgare i den svenska regeringens delegation!
LANDET SOM FÖRSVANN
I Stockholm på Galleri Kontrast öppnades för en vecka sedan en fotoutställning med namnet Landet som försvann – Sovjetikoner. Enligt pressinformationen ”vill utställningen visa hur de självutnämnda härskarna över världens till ytan största land såg på sitt rike. För oss, som har facit i hand och en utomståendes blick, avslöjar fotografierna sådant som inte var meningen. Som den mystiska skogsbilden som gett upphov till en travesti på ett talesätt: i Sovjet såg man inte skogen för bara poliser”.
De flesta av de utställda fotografierna är tagna under 70- och 80-talen. Bildbyrån Pressens bild köpte APN:s (Agenstvo Petjati Novosti) bilder i Stockholm efter Sovjetunionens upphörande. Enligt utställarna är det till stora delar ett unikt material eftersom mycket få fotografier finns bevarade i dagens Ryssland. Men för oss som hört till Samfundet Finland-Sovjetunionen och läst både deras tidningar och övriga publikationer känns mycket igen.
SOMMAREN ÄR KORT…
Så sjunger en hänförd Skansenpublik tillsammans med Lasse Berghagen och visst är den det men denna sommar kan vi inte klaga på – sol och värme för alla oss i Norden. Av alla sommarevenemang i Stockholm är väl allsång på Skansen det mest populära och mest folkhemssvenska. Här deltar äldre damer som kommer klockan 8 på morgonen (även om det regnar) för att säkra sig om en bra plats, här finns barn och ungdomar, unga tuffa killar som lika glatt och intensivt som tanterna sjunger med i allsången. För mig är detta en riktig godbit, solsidan av det svenska samhället, någonting att bli glad över. Visst har vi allsångstraditioner i Finland – men inte med denna blandade publik.Men det finns skuggsidor även i folkhemmet. För inte så länge sedan publicerades en stor undersökning om våld mot kvinnor under namnet Slagen Dam. Undersökningen är gjord vid Uppsala universitet av forskarna Eva Lundgren, Gun Heimer, Jenny Westerstrand och Anne-Marie Kalliokoski. 10 000 kvinnor mellan 18 och 64 år blev intervjuade. Deras erfarenhet av våld är mycket omfattande: 46 procent av kvinnorna har utsatts för våld av en man någon gång efter sin 15-årsdag, 56 procent av kvinnorna har blivit sexuellt trakasserade, två tredjedelar av kvinnliga studenter på universitet och högskolor har utsatts för sexuella trakasserier.
