START
  • Om Ny Tid
  • Arkiv
  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Skriv i NyTid
  • ”HAR NI OCKSÅ PROBLEM MED KOSMOPOLITERNA?”

    I småstads-Polen lever rädslan för kosmopolitism fortfarande kvar. Sokolow är en liten stad med cirka 5000 invånare i sydöstra Polen, ungefär 25 kilometer norr om staden Rzeszow.

    Jag har någon gång åkt genom staden utan att stanna, men nu på denna soliga vårmorgon, har vi, Mikko PielaJouni HiltunenTimo Peltonen och jag kommit hit för att stanna lite längre.Filmregissören Mikko Piela letar här efter sina rötter, eftersom det bor flera Piela-familjer i staden.
    Läs mera

    REGISSÖR MED TJECKISK CHARM

    Jiri Menzel, som fick en Oscar för sin film ”Låt tågen gå” på den tjeckiska filmens gyllene sextiotal, hörde till dem som stannade kvar i Tjeckoslovakien efter -68. I dag är klimatet igen ett annat och Menzel gör fortfarande film.

    Filmindustrin blomstrade i Tjeckoslovakien redan före andra världskriget, men speciellt betydelsefull även utanför landets gränser blev den tjeckiske filmen på 1960-talet. Då uppstod den så kallade ”nya vågen”. Bland de mest betydande regissörerna var Jiri Menzel. Hans kanske mest kända film Låt tågen gå belönades med en Oscar som bästa utländska film 1967.
    Jiri Menzel är aktiv ännu i dag. Som bäst håller han på och klipper sin senaste film, Jag tjänade kungen av England, som har premiär i december. Enligt Menzel har mycket hänt också inom filmbranschen sedan systemförändringen 1989.
    Läs mera

    EN REVOLTÖR SOM INTE LÄMNADE UNGERN

    50 år har gått sedan revolten i Ungern. Författaren György Konrad berättar här för Martti Puukko om hur han själv upplevde de dramatiska dagarna.

    Klockan är tolv på dagen när jag hämtar György Konrad från hans hem. Det är en molnig och dimmig höstdag i Budapest. Vi ber vår taxichaufför att köra oss till Bem-platsen i Budapest centrum. Det var ju där den ungerska folkresningen började för 50 år sedan, den 23 oktober 1956. Därifrån börjar Konrads resa tillbaka i tiden.– Jag kom hit på eftermiddagen över Margareta-bron med andra demonstranter som ville uttrycka sin sympati för Polen, där landets armé ju skjutit ihjäl tiotals arbetare i Poznan i juni 1956. Att vi unga demonstranter kom just hit denna dag berodde på att Jozef Bem, som den här platsen fått sitt namn efter, var en polsk general som tog del i den ungerska revolten 1848. Han var en tapper och modig man. Hans staty står nu här. Vi lyssnade på en lång dikt i vilken man citerade poeten Sandor Petöfis ord ”Vi vill aldrig mera bli slavar”. Petöfi hade varit en stor revoltledare 1848 – över ett hundra år senare var han fortfarande en stor symbol för oss. Härifrån gick folkmassan till Kossuth-platsen som ligger utanför parlamentet. Där fanns kanske 150 000 demonstranter, som ville höra Imre Nagy att tala. Nagy hade ju varit Ungerns premiärminister under åren 1953–55. Han hade fått avgå på grund av sin ”liberalism”. Men folk gillade honom. Han hade gett ungrarna vissa friheter och många fängslade hade släppts. Man kände sympati för honom.
    Läs mera

    POLENS BÖNDER FORTSÄTTER SITT SJÄLVFÖRSVAR

    Nu när Polen har varit medlem i EU i över två år har de flesta av landets cirka 2 miljoner jordbrukare en positiv inställning till EU.

    Det bör sägas att merparten av dem är småjordbrukare. Den genomsnittliga gårdsstorleken i Polen ligger i dag någonstans mellan 8 och 15 hektar.
    Före Polens medlemskap i unionen hörde just jordbrukarna till de ivrigaste EU-motståndarna i landet. De var rädda för att medlemskapet skulle innebära slutet på deras näring. Det har inte hänt så, åtminstone inte ännu. Tvärtom hör jordbrukarna till dem som EU-medlemskapet gynnat allra mest.
    Den gångna sommaren var ovanligt svår också för Polens jordbrukare. Landet upplevde den värsta torkan på över 220 år. Och efter den långa torkan blev det plötsligt hårda regn och översvämningar i sydvästra Polen. I stora delar av landet blev omkring hälften av skördarna förstörda.
    Läs mera

    TIO ÅR SEDAN POLEN SLOG IN PÅ DEMOKRATINS VÄG

    Den 4 juni har det gått tio år sedan  det första ens delvis demokratiska valet i Polen efter andra världskriget. Valet 1989 visade vägen för de förändringar som var på väg också på andra håll i Östeuropa, även om det var Berlinmurens fall den 9 november 1989 som kom att fungera som symbolen för brytningen. Varför skedde i Östeuropas mest ”upproriska” land ingen revolution ens i ”sammetsversion”? Hur kom Polen att övergå till demokrati gradvis, genom kompromisser och evolution? Svaret kan man finna i landets närhistoria.
    Läs mera
    « Äldre