Stanley Cavell och filmens utmaning till filosofin
Niklas Forsberg skriver om filmen som ett filosofiskt medium bortom givna filosofiska frågor. Läs mera
Nytta, makt och Sven-Eric Liedman
Sven-Eric Liedmans Hets! En bok om skolan fungerar så som många bra böcker gör: den utgör en spegling av vår samtid och tvingar oss att reflektera över oss själva och vår roll och plats i samtidskulturen. På så sätt är Liedmans bok om skolan mycket mer än en bok om skolan, skriver Niklas Forsberg.
Sven-Eric Liedman är idéhistoriker, men det är inte det rent idéhistoriska arbetet som är bokens förtjänst. Hans läsningar av filosofer är stundtals alltför förenklade, hans redogörelser för historiska processer alltför schematiska. Men det gör inte så mycket. Hets! är mer en stridsskrift än en rapport, mer ett ilsket utrop som beskriver en döende värld än ett avtäckande av nya fakta. På sätt och vis säger Liedman inget nytt, men det faktum att han säger det, så tydligt och med nerv, gör boken mycket angelägen.
Ondskan banaliserad
Niklas Forsbergs kritik av Ann Heberleins bok om ondska är i lika hög grad en kritik av den vetenskap som ibland kallas humaniora.
Ann Heberleins En liten bok om ondska har flera förtjänster: Den angriper ett ämne som är lika svårt som det är angeläget. Den ger läsaren en översikt över massor av skilda teorier och ståndpunkter om ondskan. Den är skriven utan ett tekniskt och tillgjort språk. Den är ärligt menad. Den är också skriven i övertygelsen att det som kallas ”humaniora” är, eller åtminstone borde vara, allas angelägenhet. Trots detta har jag svårt att inte beskriva den som ett misslyckande.
Den ofrivillige turisten och vansinnets habitat
En märklig sjukdom som förekom på 1890-talet erbjuder inblickar i den psykiska sjukdomens natur.
Det vore fel att säga att Albert Dadas gillade att resa. Han var tvungen att resa. Ofta gick han långa sträckor till fots, ibland upp till 70 kilometer om dagen. Hans fötter, med visst stöd av tåg och båt, tog honom från hemorten Bordeaux till platser som Moskva, Konstantinopel och Alger. Det märkliga är att Albert inte visste om att han reste. Albert började helt enkelt gå och kunde ”vakna upp” i en helt främmande världsdel, under antaget namn, utan identitetshandlingar, och utan att veta om hur eller varför han tagit sig just hit. Vad är detta för form av vansinne?
Den ofrivillige turisten och vansinnets habitat
En märklig sjukdom som förekom på 1890-talet erbjuder inblickar i den psykiska sjukdomens natur.
Det vore fel att säga att Albert Dadas gillade att resa. Han var tvungen att resa. Ofta gick han långa sträckor till fots, ibland upp till 70 kilometer om dagen. Läs mera
