NORDISKA RÅDET, 47 ÅR
Då och då stöter jag på någon som frågar hur Nordiska Rådet (NR) mår i dag. ”Som en 47-åring brukar antar jag”, svarar jag inte, eftersom jag inte riktigt vet hur en 47-åring lever. Frågan är i alla fall berättigad, men svaret är aningen svårt att formulera, b.l.a. för att ytterst få har en aning om vad det t.ex. är för skillnad på Nordiska Rådet och Nordiska Ministerrådet. Det första är alltså parlamentarikernas samarbete, det andra regeringarnas. De är skilda instanser, men har numera gemensamt sekretariat i Köpenhamn.
DYNAMIT UNDER AURA Å – ELLER GÖR NÅGOT, STADSBOR!
Efter att ha lämnat Åbopolitiken för cirka fem år sedan får jag allt oftare frågor om vad som i herrans namn egentligen pågår i Åbo 2007. Många tycks anse att förklaringen finns i historien, och så är det säkert.
NÄRDEMOKRATINS SISTA CHANS?
Kommunsammanslagningar är en sannolik framtid för väldigt många kommuner just nu. Både beslutsfattare och invånare har svårt att ta ställning till om det är nödvändigt eller inte. Men de flesta verkar i alla fall tycka att demokratin i den kommun de bor nu fungerar bra och att det kommer att bli sämre i en större kommun. Jag tror att man ganska ofta talar förbi varandra, eftersom man i små kommuner talar om direkt- och närdemokrati och i större om den representativa demokratin.
VETT & ETIKETT I KOMMUNREFORMERNA
Kommun- och servicestrukturreformen väcker som verbalt monster inga särskilt positiva känslor hos någon. Inte ens hos dem som håller med om att detta land säkert klarar sig bra med färre kommuner än i dag.
För många är hela reformen fortsättningsvis en obegiplig plan som är svår att med klara argument förklara. Att det behövs massor av pengar till hälso- och socialvård och äldreomsorg förstår de flesta, men exakt hur kommunreformen skall lösa dilemmat är svårare att reda ut.Det faktum att ju fler kommuner som går samman dess mera pengar får de, förklarar i alla fall vad regeringen egentligen vill ha: färre och större kommuner oberoende av vilken betydelse det har för servicen. Det som har gått fel handlar om att den största kommunen i området (var som helst i Finland) ofta inte har varit sin uppgift mogen utan i värsta besserwisserstil har gett order åt de mindre kommunerna och retat upp dem så att också det samarbete som har funnits tidigare har upphört eller försvårats. Det är ju trots allt bara mänskor som skall göra allt detta, och de flesta kommunfäder samt -mödrar skulle verkligen behöva en grundkurs i psykologi och vett & etikett.
BYGGA OCH BO
Här i västra Finland var det finns mycket skärgård har man i åratal debatterat om rätten att bygga och bo vid stränderna. I offentligheten har man fått en bild av att alla mänskor kan delas upp i två trossamfund: den ena ser det som skadligt för miljön och för kommunekonomin att fler bosätter sig vid stränderna och utanför bysamhällena, den andra ser just denna bosättning som den enda möjligheten för områden som drabbats av utflyttning.
I media verkar det som om dessa synpunkter omöjligen kan kombineras, men jag börjar allt mera anse att konflikten är konstlad och uppblåst. Rätten att få bygga nya hus nära stränder är mest problematisk i det avseendet att husen byggs för tätt och antalet strandmeter för rekreation minskar ännu mera, det finns alldeles för lite redan nu. Men då det gäller de redan befintliga husen tycker jag problemet inte är stort. De nya kraven på avfallshantering och avlopp är så stränga att den delen inte utgör någon större fara för miljön.
