Anna Rotkirch

Anna Rotkirch

Mordet på Vladislav Listjev onsdagen 1 mars chockerade ryssarna mer än allt våld i Tjetjenien sammanlagt. Samtidigt var reaktionen så stark, att de hundratusentals sörjande vid Listjevs begravning kan tolkas också som en medborgaraktion till försvar för demokratin och det fria ordet.Listjevs TV-program Vzgljad blev på 80-talet själva emblemet för perestrojkans nya TV-kultur, och Listjevs generation journalister är i dag den enda yrkesgruppen (liksom media är den enda samhällsstrukturen) i Ryssland som konsekvent kritiserat arméns beteende i Tjetjenien.

Den glasnost Listjev själv började förverkliga för tio år sedan har alltmer försvunnit från hans egen kanal, Ostankino, under det senaste året. Ännu för två år sedan, då Jeltsin just kommit till makten, ansågs Ostankinos (TV1) och den Ryska televisionens (TV2) nyheter vara ungefär lika sakliga och tillförlitliga. Den privata s.k. Oberoende televisionskanalen, NTV, hade ett trejde, ännu mera snitsigt och västerländskt nyhetsprogram. I dag har gapet mellan Ostankino och de två mer oberoende kanalerna vuxit drastiskt, då de statliga nyheterna återgått till en gammaldags sovjetisk, patetisk och nationalistisk retorik. (Omöjlig att parodiera eller ens återge. T.ex. meddelas lyssnarna att invånarna flydde från Groznyj innan de ryska trupperna kom, och därmed alltså ”undan Dudajevs banditer”. Fakta är att mellan 260 000 och 350 000 människor i Tjetjenien lämnat sina hem efter den 8.12.94, men så är det också fakta som de nygamla Vremja-nyheterna skyr mest.)

En annan stor förändring i Ostankino är den enorma mängden reklamer. De nya ryska anekdoterna handlar oftast om TV-reklamer — dels för att de är ett så nytt fenomen i landet, men dels väl också för att det är bakom reklamerna som de nya makthavarna döljer sig.

Veckotidningen Smena berättar den 4 mars att det statliga TV-bolaget sålde all reklamtid åt företaget ”Reklama-holding”, som sedan sålde vidare till sina klienter och andra reklamagenter till marknadspris. Reklama-holding köpte reklamtiden av Ostankino till ett fast pris, som sägs ha varit mellan 15 och 30% lägre än det genomsnittliga reella värdet. För att ändra på bolagets monopolsituation, hade Ostankinos nya ledning med Listjev i spetsen grundat en altenativ reklamagentur under namnet ”Oberoende allians för information och reklam”. I alliansen ingick bland annat InterVID, ett företag för vilket Listjev själv var VD.

Denna nya konkurrent köpte snabbt upp delar av ”Reklama- holding”. Och delägare från både Reklama-holding och den Oberoende reklamalliansen återfanns bland TV-kanalens aktieägare (det omvandlade ryska TV-bolaget ägs till 49% ägs av privat kapital).

I denna något komplicerade situation godkänner Ostankinos nya ledning följande dokument, också citerat i Smena: ”De senaste åren har bolaget råkat i en svår situation på grund av konflikter, penningbrist, strider mellan gruppintressen och byråratiskt godtycke … Direktionsrådet uttrycker sin särskilda inställning i fråga om TV-reklam. Reklamen har på senare tider fött massiv irritation och besvikelse, varför vi beslutat att avstå från att använda kommersiell reklam i /den ryska allmänna TV:ns/ program tills det tydligt avgjorts på vilket sätt reklamen motsvarar samhällets ekonomiska intressen och moraliska kriterier”.

Listjev sägs också ha velat avskeda en del av nyhetsbyråernas gamla personal och anställa nya unga programledare (fast Smena inte skriver något om hans inställning till kanalens nyheter).

Några dagar senare var Listjev död. De första misstankarna föll på reklamagenturerna. Men Reklama-holdings generaldirektör Sergej Kuvaldin förnekar kategoriskt all delaktighet i tragedin. Han påpekar i Komsomolskaja Pravda den 4.3. att man ”dessutom, efter vad som skett, kan resa ett kors över Reklama-Holding” — och berättar att några stora klienter redan ringt upp honom och dragit bort sina reklamer.

Vare sig generaldirektören talar sanning eller inte, tror många att det inte var ’antingen’ politiska eller kommersiella motiv bakom mordet på Listjev, utan både och. Detta är också den ryska polisens senaste åsikt. Frågan är bara hur polisen ska klara upp det här fallet, när bland annat prästen Alexander Mens mördare gått fri i åratal redan. Frågan är också om den ryska allmänhetens upprördhet över Listjev kan kanaliseras i tillräckligt starka former, för att effektivt försvara den glasnost Listjev för tio år sedan började praktisera.

Anna Rotkirch

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.