Långsamt har Kina lämnat sin tidigare slutenhet och öppnat sig mot omvärlden. Ekonomiska reformer, privatiseringar och kapitalistiska inslag i ekonomin har lett till högsta ekonomiska tillväxttal, utan råd från IMF eller Världsbanken. Med ett framtida OS i Peking väntar idrottsliga framgångar. Vad som förmodligen är mer okänt är att bakom hörnet väntar också en kulturell blomstring.

Det är framför allt Linda Jakobsson som i sin reportagebok Miljoner sanningar spekulerar i Kinas framtid och just pekar på Kinas möjligheter till kulturella framgångar. I landet finns en enorm konstnärlig kapacitet. Sakta har filmregissörer, musiker, målare, skulptörer och författare börjat göra sig synliga i världskulturen. Och det vi hitintills har sett är förmodligen bara en liten början.
Symptomatiskt nog har också de svenska förlagen redan i år hunnit ge ut sex titlar med kinesisk anknytning.

Två korrespondenter, Linda Jakobson och Jan Wong, har skrivit varsin reportagebok om de senaste tio årens utveckling i Kina. Till sitt upplägg liknar de varandra. Den finländska journalisten Linda Jakobsons bok Miljoner sanningar är dock mer analytisk än den kanadensiska journalistens Jan Wongs Kina. Å andra sidan kommer Wong närmare människorna, förmodligen beroende på sitt kinesiska ursprung. Tvingas jag välja mellan dessa böcker tar jag Jakobsons bok.
Kinesiskan Anhua Gao har skrivit en djupt gripande självbiografisk bok; Till kanten av himlen, i samma berättartradition som Juan Changs Vilda svanar.
Dessutom har tre skönlitterära böcker utkommit som alla skildrar olika epoker i Kinas moderna historia. Två kärlekar av Ha Jin, som är en ödesmättad klassisk kärleksroman som utspelar sig från kulturrevolutionen och framåt.
Dai Sijie har skrivit Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan, en humoristisk skildring av vad som hände med de intellektuella som tvingades ut på landsbygden för att omskolas under kulturrevolutionen.
Mo Yans episka roman Vitlöksballaderna gör att jag stundtals börjar tänka på bådeBalzac och Tolstoj, men också på magisk realism i latinamerikansk anda. En djupt fängslande men också stundtals mycket tragisk roman om några vitlöksbönders hårda villkor.

Tre slutsatser

Efter att ha läst sex böcker om Kina har tre slutsatser klarnat alltmer.
Det har under åren talats mycket om det socialistiska eller det kommunistiska Kina. Trots flaggviftande, paroller och slagord är det mycket tveksamt om etiketterna socialistiskt eller kommunistiskt varit relevanta för Kina. Skrapar vi på ytan ser vi i stället hur kommunistpartiet ersatt, men samtidigt infogat sig i, en mångtusenårig maktstruktur med rötterna i kejsardömet och en konfuciansk tradition, som omformats efter den som styrt. Exempelvis har partiet byggt upp ett nytt klassystem och en ny elit som det slagits för att utrota. En diktatorisk och byråkratisk centralmakt liknande kejsardömets har sakta sänkt sig ned uppifrån över det kinesiska samhället och med ideologiska förtecken har den spridit sig ut till minsta by.
I många avseenden handlar det om kejsaren i nya kläder som använt och utnyttjat gamla maktstrukturer och traditioner. Pålagorna och påbuden från Peking har bara sett lite annorlunda ut i sina försök att möta och förändra ett gammalt bondesamhälle med feodala drag.
En andra slutsats hänger ihop med den första och den är att det är totalt omöjligt att egentligen förstå någonting av Kina och sätta några som helst etiketter på landet utan kunskap om de tusenåriga kulturella traditioner eller ritualer som genomsyrar samhället på alla plan och som dessutom stundtals ser mycket olika ut i olika provinser. Som exempelvis en av de mest centrala, att landet egentligen fungerar genom ”bakdörren”, vilken öppnas med förbindelser ”guanxi” och där familjebanden har en central betydelse.
Och för det tredje har Kinas utveckling alltid, som under de senaste åren, gått som mest framåt när slutenheten övergivits och landet öppnat sig mot omvärlden. Till skillnad från många andra ser jag det därför som positivt att Kina får arrangera sommar-OS år 2008, vilket inte hindrar att stark kritik ska fortsätta att riktas mot inskränkningarna i de demokratiska och mänskliga rättigheterna.

Till kanten av himlen

Den som vill lära sig något om Kinas moderna historia kan med fördel läsa Anhua GaosTill kanten av himlen där vi får följa hennes eget och hennes familjs liv från 1900-talets början fram till 1990-talet och Dengs reformpolitik. Det är en rejäl och fängslande personlig krönika som Anhua Gao nedtecknat. Och den är skriven, för ovanlighetens skull, av en kvinna som dyrkat Mao som en gud, som följt med strömmen och tjänat partiet och som dessutom är dotter till två revolutionsmartyrer.
Just att Anhua Gao under delar av sitt liv levt i den lokala maktelitens övre skikt gör att perspektivet i den här boken blir något annorlunda. Stundtals är det en mycket gripande och fängslande berättelse som ger en unik inblick i det kinesiska samhället och speciellt Jiangsuprovinsen.
Mycket tidigt blir Anhua Gao föräldralös och hennes bakgrund gör att hon ena dagen favoriseras av makthavare och kamrater för att nästa dag brännmärkas och bestraffas. I mångt och mycket är det en berättelse om överlevnad i ett obalanserat och korrumperat samhälle. I dag lever Anhua Gao i Storbritannien.

Anhua Gao: Till kanten av himlen, översättning: Margareta Eklöf, Wahlström & Widstrand 2001, 427 s.

Miljoner sanningar

”Kina befinner sig i dag i ett tillstånd av förvirring… Förvirringen är naturlig i ett samhälle som genomgår en halsbrytande snabb förvandling. Dengs revolution föregicks av århundraden av isolering…” Så skriver den finländska journalisten Linda Jakobsson om Kina i sin utmärkta reportagebok, där hon skildrar de senaste tio årens utveckling.
Att läsa den här boken räcker för att bilda sig en någorlunda hyfsad uppfattning om dagens Kina. Genom sitt arbete som journalist har Jakobsson fått en en unik inblick i det kinesiska samhället och inte minst på det personliga planet genom kontakterna med sin gudfamilj.
Det Kina som Jakobsson skildrar är ett land där det i dag inte är lärosatserna och partiet som styr, utan pengarna. Där det privata företagandet ökar i rekordfart och levnadsstandarden höjs, där en nyrik överklass skapar sig nya vanor och där en framväxande medelklass strävar efter ständiga förbättringar.
Samtidigt slår partiet vakt om stabiliteten och korruptionen breder ut sig och behovet av ett sunt rättssystem är akut. Statsägda företag brottas med överlevnadsproblem och en växande arbetslöshet hotar bakom hörnet, samtidigt som landsbygdsbefolkningen blir överflödig i jordbruket och lockas till städerna.
Jakobsson påpekar också att när väst ställer krav på förändringar i Kina så leder detta till missförstånd och ofta uppfattas det, även bland regimkritiker, som illvillig inblandning. ”Man får inte såra kinesernas känslor.”
Jakobsson framhäver att de intellektuella i Kina alltid arbetat inom systemet och inte sett det, som här i väst, som en nödvändighet att stå fria från makten. Och enligt en traditionell kinesisk uppfattning är individens intressen oskiljbara från samhällets.
Nationalismen är stark, nykonservatismen har blommat upp under 90-talet och kommunistpartiet spelar gärna på de strängarna. Och även om det går långsamt med demokratin så har ”reformen av det lokala styret” under 90-talet ändå inneburit ett litet steg framåt på bynivå.
Jakobssons blandning av iakttagelser från det vardagliga livet med en god samhällsanalys gör det här till en utmärkt bok om Kina.

Linda Jakobson: Miljoner sanningar – Tio år i Kina, översättning: Staffan Skott, Albert Bonniers förlag 2001, 384 s.

Två kärlekar

Ha Jins Två kärlekar är en ömsint roman om två människors längtan efter varandra. På sjukhuset i staden är Lin Kong en uppskattad läkare och lever det moderna livet. I drygt sjutton år har han varit förälskad i sjuksköterskan Manna Wu. Hans kärlek är besvarad. Problemet är att han redan är gift.
På landet i en liten by bor hans hustru som valdes åt honom av hans föräldrar och som lever ett traditionellt liv. Varje sommar reser Lin Kong till sin by för att förmå sin hustru att skiljas. Varje gång går hon med på det för att i sista stund ändra sig.
Det här är en skildring av en omöjlig kärlek i kulturrevolutionens Kina, där regler och moral håller människor i strama tyglar. Samtidigt är det också en skildring av de olika livsvillkoren mellan stad och landsbygd och de förändringar samhället genomgår.
Det är en välskriven, men aningen dyster berättelse, som stundtals blir lite enformig, men en god provkarta över kärlekens och vår längtans irrvägar, där allting till slut visar sig vara något annat än det vi trodde från början.
Ha Jin är född i Kina men bosatt i USA och prisbelönad för den här boken.

Ha Jin: Två kärlekar, översättning Anna Gustafsson Chen, Forum 2001, 311 s.

Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan

Under kulturrevolutionen sändes rader av så kallade ”intellektuella” ut på den kinesiska landsbygden för att arbeta och för att omskolas av de fattiga bönderna. Författaren Dai Sijie var en av dem och hans bok Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan bygger delvis på hans egna erfarenheter.
Bokens huvudpersoner, två unga män, övervinner svårigheterna i byn med sina berättartalanger. En av slutsatserna de kommer fram till är att: ”Mao hatade de intellektuella.”
Båda förälskar de sig i den vackra lilla skrädderskan i byn, men tycker att hon är aningen obildad. Efter att ha stulit en koffert full av förbjudna västerländska böcker börjar de läsa Balzac för den lilla skrädderskan och en ny värld öppnar sig där vänskapen och förälskelsen tar plats.
Det här är en berättelse som fascinerar just genom sin enkelhet. Det är en rolig, lättsamt och humoristisk skildring av en period med svåra umbäranden där många gick under. En liten pärla till bok.
Dai Sijie är född i Kina men bosatt i Frankrike.

Dai Sijie: Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan. översättning: Britt Arenander, Wahlström & Widstrand 2001, 180 s.

Jan Wongs Kina

Med enkla, initierade och jordnära texter målar Jan Wong upp det senaste decenniets utveckling i Kina i sin reportagebok Jan Wongs Kina. Med sitt kinesiska ursprung så har den kanadensiska journalisten en möjlighet att komma under ytan och tätt inpå verkligheten i Kina, samtidigt som hon kan skildra landet utifrån. Det är de starka kontrasterna som möts i hennes reportage, nyrikedom och fattigdom och ekonomiska klyftor som bara växer.
Som en av personerna i boken säger: ”Vi bryr oss inte om politik längre. Vi koncentrerar oss helt på att tjäna pengar.” Om Kinas ekonomiska reformer skriver Jan Wong att de gick ut på att de rika blev riktigt rika och de fattiga något mindre fattiga.
I slutet av 80-talet och början av 90-talet, påminner också Jan Wong, ägde en av jordens minst kända men största folkomflyttningar rum, då 100 miljoner bönder strömmade in till Kinas städer på jakt efter arbete.
Jan Wong ger också en mer nyanserad och balanserad bild av exempelvis utvecklingen i Tibet, som jag önskar att fler tog del av, än de många oinitierade texter som skrivs. Ofta glöms det bort att en brutal feodalism levde kvar i landet ända in på 1950-talet. Det var aldrig det sagoland som väst beskrivit.
Även Jan Wong skildrar Kinas förhållande till omvärlden och väst och enligt henne bygger förhållandet på ”ett djupt känt mindervärdeskomplex inför de vita kombinerat med en stark känsla av överlägsenhet”, som bottnar i Kinas storhetstid.
Två faktorer har också bidragit till att minska regimens kontrollmöjligheter över människor – den fria lönen och internet. Dessutom har enbarnspolitiken lett till vad Jan Wong kallar: ”Jag-generationens små kejsare som inte kommer att finna sig i att bli kringfösta”.
”Föreställ dig en affärskvinna i Armanidräkt med mobiltelefon och Mercedes, eller en ung man van vid snabbkaffe och cyberspace. Föreställ dig sedan en kader från kommunistpartiet som säger åt dem vad de ska göra. Det går inte, eller hur? Det beror på att att de nya kapitalisterna och små kejsarna och internet kommer att göra kommunistpartiet överflödigt och meningslöst.”
”Men jag tror att Kina har en chans. Det jag kände 1999 var ett land på väg mot frihet, demokrati och ett välstånd man aldrig tidigare upplevt. Kina är på väg i racerfart genom en hoptryckt industriell revolution och frambringar större rikedomar än någonsin under sin 4000-åriga historia.”
Jan Wong diskuterar också ett av Kinas stora problem, nämligen miljöföroreningen av både luft och vatten och en ökad bilism. Hon skriver om hur det är att vara homosexuell i Kina i dag, diskuterar drogproblem, könshandel och sexualupplysning och synen på handikappade.
Dessutom reder Wong ut frågan om qi gong, apropå diskussionerna om Falun Gong-rörelsen, som i en mjuk variant är en gymnastik besläktad med yoga, men som även finns i en form som gränsar till lurendrejeri och som genom suggestion påstår sig kunna bota både det ena och det andra, mot betalning naturligtvis.
Hennes förra bok Red China Blues blev en stor succé men är fortfarande förbjuden i Kina. Till skillnad från Linda Jakobsson skildrar Jan Wong mer av vardag, kärlek och arbete och levererar färre analyser. Därmed blir det också en lättsammare text. Även Jan Wong var en gång i tiden en glödande maoist och ofta är det lätt att glömma att stora delar av Kinas befolkning i alla fall inledningsvis faktiskt trodde på och stödde Mao.
Många gånger kommer jag också på mig själv att undra över varför vi aldrig fått läsa om många av Jan Wongs skildringar i svenska tidningar. Min enda invändning är att Jan Wong med sin stil ibland kan förfalla till att bli aningen slängigt amerikansk.

Jan Wong: Jan Wongs Kina, översättning: Jan Risheden, Natur och Kultur 2001, 333 s.

Vitlöksballaderna

Mo Yan betraktas av många som en av Kinas stora samtida författare och han finns redan tidigare översatt till svenska. Många vill också placera in honom i nobelpristagarklass.
I Vitlöksballaderna skildrar Mo Yan en grupp bönders uppror mot en korrupt och maktfullkomlig kinesisk byråkrati. Helt plötsligt visar sig den vitlök som bönderna uppmuntrats att odla vara osäljbar. En ansamlad ilska leder till ett upplopp som får oanade konsekvenser där familjer, vänner och älskande krossas.
Till skillnad från Dai Sijie är Mo Yans språk fyllt av uttrycksfulla bilder där han målar upp dofter, färger och kontraster när det gäller människor och miljö. Han är en driven författare som behärskar ett flertal tekniker både i karaktärsteckning och i berättarteknik. Ibland känns hela berättelsen stundtals som en dröm som pumpar sig fram i sekvenser, fram och tillbaka och först när sista sidan är läst så knyts berättelsen ihop.
Det bondesamhälle som Mo Yan skildrar lever kvar i gamla traditioner och sedvänjor och ovanpå detta har den kommunistiska fernissan strukits. Det är ett mycket gammalt samhälle trots att det är 80-tal, där ett uråldrigt tänkande lever kvar.
Det är en starkt gripande och brutal verklighet som Mo Yan skildrar där till och med kärleken går under och inte tillåts överleva. Mo Yan ställer övergreppen, det kalla och nakna våldet mot det förgörande vackra och poetiska i kärleken och naturen. Den skarpa kontrasten medför att det stundtals gör ont att läsa den här boken och flera gånger kommer jag på mig själv med att förbanna övermakten som kör över de värnlösa böndernas små och enkla önskningar av livet.
Moderniteten gör sina stapplande intåg bland bönderna, men annars skulle hela berättelsen lika gärna kunnat utspelat sig för tusen år sedan i en kamp med kejsaren i stället för med partifunktionärerna.

Mo Yan: Vitlöksballaderna, översättning: Anna Gustafsson Chen, Bokförlaget Tranan 2001, 407 s.