Bakom de grova dragen dolde sig en eldsjäl och en lysande intelligens. – Jag kommer alltid ihåg bildtexten till fotografiet av Abraham Lincoln i den gamla mellanskolans torftiga historiebok. När jag sedan läste analyserna av John Fords fina film Young Mr. Lincoln i Cahiers du Cinema stod det klart att Lincolns utseende – både i verkligheten och på bild – var profilerat för att gynna honom i politiken, hela hans liv omstuvades av samtiden och eftervärlden för att tjäna politiska ändamål. Bilden av Lincoln och hans liv var sann, men skapad med offentlighetens alla medel, inklusive historieböckerna och filmen.I Förenta staterna är Lincolns biografi det vanliga exemplet på the log cabin legend – legenden om stormannens anspråkslösa ursprung, hans fattiga men andligt rika födelsehem på landet, ett torp som den första etappen på vägen mot maktens palats.

Lincolns samtida beundrare Zachris Topelius verkar ha varit den som i Finland skapade vår första log cabin legend, om Elias Lönnrot i Boken om vårt land 1875. Kalevala-stormannens födelsehem, skomakartorpet i Sammatti blev kanoniserat och rekonstruerat, med lånade möbler och husgeråd, för att för all framtid visa på möjligheten att från folkets djupa, fattiga led nå nationens högsta höjder.


En annan legendarisk log cabin legend är Urho Kekkonens levnad. Allmänt känt är hur hans vapendragare, etnografiprofessorn Kustaa Vilkuna redan i en tidig bok om Kekkonens liv gav order om att retuschera bort skorstenen från en gammal bild av Kekkonens födelsehem Lepikko torp. Det skulle se ut som ett fattigt rökpörte och inte som ett arbetsledarboställe.
Tillrättaläggningen av människors liv och verk bildar egentligen deras andra liv, uppfattningarna om historien är skapade och dramatiserade berättelser med illustrationer, bilder. Log cabin legendgenren hör till de allra vanligaste: hur det enkla döljer det stora och de stora möjligheterna, framstegen och vägen till stjärnorna. Författarna är ständigt utsatta för fattigdomens förhärligande inverkan, litteraturhistorien har många torparflickor och
-gossar. Aleksis Kivi, nationalförfattaren på finska, är en sådan, med både födelsestugan och dödsstugan, kuolinmökki, bevarade som sevärdheter. F.E. Sillanpääs stockstuga finns kvar som museum, Joel Lehtonens fallfärdiga Putkinotko och Kalle Päätalos egenhändigt timrade stuga likaså. Gunnar Björlings bastu i Brunnsparken har kanoniserats bland de litteraturhistoriska legenderna, Edith Södergrans fattiga, lutande stuga i en hallonbacke i Raivola likaså. Också konstnärerna kan med fördel härstamma från små torp, som ”den förste finske skulptören” Johannes Takanen gjorde.
Varför behöver vi alla torpstugorna och bastukamrarna? Hur skall man veta, om fattigdom, små förhållanden eller hallon- o.a. stenbackar har någon förädlande inverkan på konstnärligt eller vetenskapligt skapande? Vi har ju också professorerna, de gamla, med köksor, husor, sommarvillor och ordinärt rikemansliv. De stackars konstnärerna och författarna måste – på 1800-talet och ännu i dag – försöka sig på allt för att leva upp till sin roll: fattigt bohemliv i Paris, fotvandringar i Karelen, glada dagar på krogarna i Helsingfors. Ta till exempel Albert Edelfelt: den pågående utställningen i Åbo visar att han verkar ha älskat kokotterna i Paris, men att han likafullt måste måla sina Gummor från Ruokolaks, för att vara tillräckligt fattig-finsk målare.
Idén om det enkla, ”fattigdomens betydelse”, det avskalade, rena återkommer alltid när champagnen är slut. Råa morötter, färskpressad juice utan tillsatsämnen. Återgångens idé, bortom förkonstlingen. Naturen och folket behövs för olika strövtåg och upptäckter. Den som är rik i dag återgår till naturen och folket i segelbåt, från sommarstugan, bastubryggan, eller i sina trackingskor, släpande på en fördömt dyr ryggsäck. Många vill bygga sin egen log cabin legend – stugor av timmer och torrfuror från det stackars ryska Karelen.
Men folket är svårare. Finns det mera något folk som behöver upplysas med tillrättalagda stockstugelegender, när alla har byggt eget? Legenden lever: Jorma Ollila kommer från en ”helt vanlig” familj och var flitig i skolan, ett föredöme för alla IT-människor, det nya folket. Det gamla folket, bönderna, vad skall man göra med dem? Det finns en vanlig dubbelhet i förhållandet mellan herrar och bönder: dels ett bondeförhärligande, ända sedan 1700-talets fysiokrater, dels ett bondeförlöjligande, en stark akademisk tradition sedan ännu äldre århundraden.
Den kända sången om sibboborna (”Brännviini bränner å boltar å donkar, sibbåboona hottar å klonkar…”) är ett fint exempel på det senare, Helsingforsmagisterns sorglösa perspektiv på landsbygden. Den ledande, oslagbara encyklopedin över finlandssvenskt liv och högreståndskultur, Teknologföreningens hemsida (www.tf. hut.fi/tf) har bland sin rika sångskatt en hel avdelning med rubriken ”Visor av allmoge karaktär”. Den fattige bondestudenten finner här sina (nya) hemlandstoner.
I arkitekturens historia omtalas ofta Marc-Antoine Laugiers idé från 1700-talet om byggnadskonstens ursprung i en för alla kulturer gemensam urform, en enkel Robinson-hydda som han kallade cabane primitif, med trädstammar som pelare och flätade kvistar som tak. Denna ur-hydda förvandlas i Finland till timmerstuga, log cabin, bastu och rökpörte, men likafullt är den all kulturs ursprung. Finskan har många korta, kärleksfulla ord för timmerstugan: pirtti, tupa, mökki, maja, kämppä. Eller de mera specialiserade, med oöversättliga konnotationer: korsu, sauna.
Timmerstugan med tillhörande legendbildning är inte någonting exklusivt för finländsk kultur. Hela Ryssland är fullt av timmerstugor och bl.a. det stora universalgeniet i 1700-talets Ryssland, Michail Lomonosov, var född i en log cabin vid Vita havet. Och Peter den Store älskade att bygga egenhändiga små timmerstugor, en av dem står kvar alldeles i närheten av oktoberrevolutionens härold, pansarkryssaren Aurora. Historieskrivningens palatskonstruktioner behöver sina timmerstugor och alla de symboliska berättelserna om dem.

Rainer Knapas

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.