Jag sitter källa vid din rand. Först när man får själva primärkällan, boken i sin hand – en forskningsrapport kallad Moderni kirkkokansa (2003) – inser man att det inte var kyrkans egna forskare som den här gången var ute till påsk och drog rubriker om synd. Det var kvällstidningarna och ledarskribenterna själva.

Bland 300 sidor om finländsk religiositet är det en sista, lätt föråldrad tabell strax före sakregistret, som får press. Där står ordet synd. Si och så många procent av finländarna anser där mord, stöld och skattefusk vara synd. Att skilja sig, röka eller använda p-piller var enligt samma statistik däremot inte i regel synd i våra ögon.

Själva syndtermen har sociologerna vid Kyrkans forskningscentral inte använt den här gången. Däremot abonnerar de fortfarande på internationella frågeraster om rätt och fel,acceptabelt och oacceptabelt.

Om man vill kartlägga upplyst livshållning, etik eller religion vore det förmodligen betydligt intressantare att fråga hur människor i livets dilemman handlar eller resonerarpå basen av sin idŽvärld och tro. Vad utgår man ifrån när olika mål och ideal står i konflikt inbördes – när chefen ljuger i firmans namn, när rörmokaren undrar om det behövs kvitto, när Danmark drar i krig?

Religionerna målas, om det så handlar om tonårssex eller global plundring, ofta upp som både anstiftare och herrar över svart och vitt. Ändå är mycken religion och annan traditionell visdom ofta samtidigt också helt sunda tolkningslandskap för det komplicerade i livet, där hjälten kan falla och de goda ha fel.

Martin Luther, som sägs stå bakom det att finländaren jobbar som fan, har i grunden bjudit världen också på en annan princip. år 1514, redan innan tyska omständigheter lyfte honom till reformator, etablerade han ett resonemang om att människans dilemma är att ha rätt och fel samtidigt. Simul iustus et peccator, citerade professorn i Wittenberg; människan syndar samtidigt som hon gör rätt.

Därför känns det lite märkligt att doktorer i hans tradition 500 år senare fortfarande lägger frågor om rätt och fel i religionens kärna. Vår mänskliga värdighet står ju istället i att kunna handskas med dilemman. Det i sin tur har förstås kvällstidningarna inte tid och råd med. Och det är ju, om inte en synd, så i alla fall en skam.

Jan-Erik Andelin


Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.