Nånting odefinierbart svenskt hänger över den stora diskussionen om huruvida en somalisk flicka i Göteborg ska få ha niqab i skolan, dvs. en slöja för hela ansiktet utom ögonen.

Nu är den svenska totalstaten ute ur garaget för att befria gymnasietjejen; från religionens, kulturens, traditionens och männens förtryck. Ideal som att läraren bör se elevens mun, haka eller öron för att kunna undervisa får plötsligt en riktig frälsningens tyngd.

Främmande kulturyttringar har oftast ingen enda enkel orsak, inte heller det att bära slöja. Många kvinnor tvingas till det, ja. För andra är den en del av deras trygghet och värdighet. För nån är det ett mode. I Göteborgsfallet sägs det vara en fjortisprotest.

Men nu flyger det svenska folkhemmets alla glosor kring i luften; som om det gick att bota orientalisk fundamentalism med sin egen.

När kulturrelaterade frågor som den här blir aktuella, finns det säkert ett runt bord i skolan kring vilket pedagog, elev och familj kan sätta sig ner med det ansvar de har för sina unga och för alla sidor av deras mänskliga värdighet. En sådan lösning hade man också hittat i Göteborg, innan medierna slog klorna i fallet. Lyckligtvis.