Med sin senaste lilla pamflettbok lyfte Pär Stenbäck en katt på bordet. Den feta finlandismen sitter bra just här. Stenbäck skriver nämligen att det är möjligt att finlandssvenskarna kan försvinna helt och hållet. Tvåspråkiga familjer är inte bra, tvåspråkighet i andra generation, i kvadrat, är lika med finska, lyder Stenbäcks teorem. Efter den braskande öppningen blir det däremot kända tongångar om det svenska i Finland; om Sfp som samlingsrörelse, om institutionerna. Stenbäck själv har ju ingen betydande position i nåndera, därav kanske en bok.

Det som Stenbäck, klokt nog, förbigår med tystnad är drömmen om Ekenäs. Om nånting nytt gror i jorden under fötterna på finlandssvensk debatt, så är det väl drömmen om Ekenäs som den finlandssvenska huvudstaden. Idén odlas framför allt av de ivrigaste rödgula och av den del av den finlandssvenska nomenklaturan som ännu kunde ha positioner att erövra i en tydligare finlandssvensk autonomi. I vårt Jerusalem, med egen brigad och allt.

I fyra år satt Pär Stenbäck på Röda korset i Genve och såg kriget i Balkan torna upp. På kort tid, under en given vändning i historien, urartade etniska resonemang helt och hållet i Kroatien, Bosnien och Kosovo.

Kort därefter bevittnade Stenbäcks riksdagskamrat Elisabeth Rehn för FN:s räkning, blek med handväskan, spåren av ett etniskt trummande som förödde liv och byar på Balkan.

Det upphör inte att förvåna att de här två beresta finlandssvenska seniorerna gärna vittnar om det finlandssvenska evangeliets framgångar ute i världen. Däremot har de aldrig delat med sig den minsta tankesuvenir, något varningens ord, om hur och när det gäller att vara försiktig – också i Svenskfinland – med etniskt grundade resonemang, språkidentitet och kartor över minoritet och majoritet.

Mot den bakgrunden känns det rentav besynnerligt att Pär Stenbäck i sin bok talar för att rätten att verka på svenska i Finland tydligare skulle definieras genom att man hör till den etniska finlandssvenska gruppen, framom det att rätten till språk skulle vara en vedertagen europeisk frihet för alla och envar.

Efter kriget på Balkan uppstod en underlig orm på kartan; Republika Srpska med Banja Luka som huvudstad. Det är en fin gammal badort, precis som Ekenäs.

Jan-Erik Andelin

 

Lämna en kommentar