Det var en gång några män som satt i en kupé på ett tåg . De hade en lång resa framför sig och alla var mycket angelägna om att komma fram så fort som möjligt.

Efter flera dagars resa stanna­de tåget mitt på tundran. Konduk­tören kom förbi och meddelade att tåget stannat och att persona­len på alla sätt försökte få igång det. Timmarna gick och inget hände. Dagarna gick och inget hände. Männen i kupén blev alltmer modstulna.

När några dagar gått reste sig en av männen i kupén och pre­senterade sig:

– Mitt namn är Vladimir Lenin, så här kan vi inte ha det. Jag föreslår att vi gör något åt saken. Jag har tänkt och om vi lyckas ta över makten på tåget så kanske vi kan få igång det.

Sagt och gjort. Lenin tog över makten på tåget, men fortfarande stod tåget stilla och inget hände.

Då reste sig en av de andra herrarna i kupén och presentera­de sig:

– Mitt namn är Josef Stalin och jag är också trött på situationen. Jag föreslår att vi skjuter lokföra­ren och internerar övrig personal, de kan påverka vårt arbete.

Sagt och gjort. Lokföraren likviderades och den övriga personalen internerades i gods­finkan, men fortfarande stod tåget stilla och inget hände.

Dagarna gick och en tredje man reste sig nu upp och presen­terade sig:

– Mitt namn är Michail Gorbat­jov. Jag har tänkt över saken och jag tror att vi nog skulle försöka förändra inredningen på tåget, måla om det och åtgärda några tekniska brister. Kanske kan det hjälpa.

Sagt och gjort en grundlig renovering av tåget genomför­des, men återigen hände ingen­ting. Tåget stod fortfarande stilla.

Då reste sig ytterligare en man i kupén och presenterade sig:

– Mitt namn är Mao Tse Tung. Eftersom vi nu har försökt på alla sätt utan att lyckas få igång tåget, skulle jag helt enkelt vilja föreslå att vi helt sonika lämnar tåget och börjar gå den långa vägen.

En herre med hornbågade glasögon som tidigare suttit tyst i kupén, gav sig nu till känna:

– Mitt namn är Antonio Gram­sci. Jag tycker det verkar vara en utmärkt idé att lämna tåget och börja gå, men då står du för gåendet och jag för tänkandet.

(Fritt uppdiktat utifrån en historia berättad av sovjetiska studenter i en tågkupé under en resa mellan Moskva och Minsk någon gång i slutet av 1970-talet.)