Den här utställningen har jag personligen väntat länge på. Den som, i likhet med mig själv, tidigare missat den unga talangen, skulptör Hans Christian Bergs utställningar på Galerie Forsblom, ska nu med raska steg ta sig till Norra Esplanadens ljusa och öppna gallerilokal. Utställningen har nämligen det där lilla extra.

Man stiger på, ser verk som inte liknar någon annans produktion. Kanske bländas man lätt av en viss prydlighet. Men låt dig inte skrämmas. Det finns inget högmod i verkens raka kanter, de polerade ytorna, de noggrant mätta måtten eller den avvägda placeringen av verken i serien Visual Vortex. Denna prydlighet avspeglar strävan efter estetisk perfektion – det är en njutning att se hur verken saknar fel, misstag eller skavanker. Allt har tillslut blivit rätt, verkar det.

Det finns även en annan orsak att inte låta sig skrämmas. Dessa verk, med sin evigt speglande spegel innefattar utom det estetiska även en annan, om inte ännu viktigare, konstnärlig dimension. Verkena är konstruerade så att de skapar en optisk synvilla och tro det eller inte men de blir tredimensionella. Jag sträcker ut en hand för att ta i bilden – men det är inte längre nödvändigt, så nära har den kommit mig som betraktare. Som betraktare står man faktiskt inne i konstverket och ibland ser man en skymt av sig själv och resten av galleriet som speglar sig i verkets konkava spegel. Idén att förverkliga dialogen mellan konstverk och betraktare har lyckats väl. På många sätt.

Hans Christian Berg till 12.2

Galerie Forsblom, Helsingfors.