Utan rosor men med mycket ris i bagaget landar indonesiska miljöaktivister i Helsingfors. Det är inte bara UPM-Kymmene och Neste Oil som stöder rovdrift bortom horisonten, även finska staten är inblandad.
Purba och hans medaktivister Mardi Minangsari och Zul Fahmi har flugits till Finland av den brittiska organisationen Environmental Investigation Agency. Här har de besökt riksdagen för att försöka inverka på Finlands linje i aktuella EU-frågor gällande regnskogar. De har även träffat UPM-Kymmenes delegater.
UPM-Kymmene tvätta mellanhänderna
Sedan 1997 har UPM-Kymmene haft ett avtal med det privata indonesiska skogsbolaget APRIL. De senaste åren har UPM gett företaget stora lån, som man inkasserat i form av cellulosa och pappersmassa. I år vill företagen förnya sitt avtal.
APRIL hugger som svar på internationell efterfrågan, men har själv tillgång till bara 20 procent av det virke man skulle behöva för att tillgodose alla bud. Därför köper man av underleverantörer, skumma och mindre skumma.
Både APRIL och dess underleverantörer skaffar sitt virke delvis från regnskogar. Men oftast inte. Det odlade virket härstammar från akacieodlingar. Så ifallt UPM påstår att de bara köper certifierat virke från akacieodlingarna, ljuger de knappast. Problemet är att man hela tiden röjer stora arealer regnskog för att göra utrymme för nya akacieodlingar.
– UPM-Kymmene sade att de bara köper odlat virke, men så länge regnskogar får väja för akacieodlingar saknar det betydelse, påpekar Fahmi.
Certifieringssystemet i Indonesien är till liten nytta. Olika förutsättningar för certifiering utfärdas på regional och nationell nivå. Dessutom bryter många nivåer mot sina egna regler.
Det är allmänt känt att det i det indonesiska parlamentet sitter en man som driver illegala hyggen mitt i ett beskyddat område. Samtidigt är skogsministeriet en av de mest korrumperade instanserna i landet, berättar indonesiernas värd Otto Miettinen, skogsansvarig för Jordens Vänner.
– På UPM sade man att ”det här är stort för oss och det är stort för dem[APRIL]”, så UPM borde ha ett stort inflytande över APRIL, menar Fahmi.
Biodiesel utan bio
Samtidigt som APRIL hugger för UPM på Sumatra, lägger Neste Oil fram planer på biodiesel framställt ur palmolja. De indonesiska områdena Sumatra och Kalimantan är rika på palmodlingar och härifrån skulle Neste Oil ta sin beskärda del. Raffinaderiet skulle ligga i Borgå.
Efterfrågan på palmolja är av alla växtoljor den överlägset största. Bara på tjugo år väntar man sig att den ytterligare skall fördubblas. Eftersom Malaysia och Indonesien står för 85 procent av all palmoljeproduktion i världen, är pressen i länderna att utöka produktionen stor. Bara i Indonesien har man planerat en total yta på 20 miljoner hektar – tio procent av landets yta – för oljepalmodlingar.
Marknaden kallar på många håll. I Asien är Kina och Indien stora kunder, medan USA och Europa står för sin beskärda del i resten av världen. I Europa strömmar palmoljan främst in genom Rotterdam. En stor del av den stannar i Holland, där bl.a. Unilever omsätter den till olika livsmedel.
– I Indonesien är palmolja nu modeordet och affärerna kring den går heta, säger Mardi Minangsari med mörk uppsyn.
Kontroversämnena hopar sig, alltefter att skog och småsamhällen får ge vika inför hyggena. Odlingsmark röjs genom svedjebruk och flera miljoner hektar har redan fått ge vika. Många utrotningshotade arter lever i skogarna. Flera av djuren dukar under redan vid hyggena, medan andra i brist på utrymme vandrar in i bosättningar där de mister livet. Miljöproblemen begränsas ändå inte bara till de berörda skogarna:
– Regnskogarna växer på sumpmarker som binder över 16 miljoner ton koldioxid.
(Miettinen uppskattar att det handlar om tio, hundra eller upp till tusentals gånger mera). Då Indonesien 1997–98 drabbades av stora skogsbränder var koldioxid utsläppen i landet för det året på samma nivå som i hela Europa. Alltefter att hyggena fortskrider, befrias också en ökad mängd koldioxid i luften, berättar Purba.
Föroreningar känner inga gränser. Ändå skall Neste Oil producera biodiesel som under sin produktionsprocess lämnar ett större ekologiskt avtryck än traditionell bensin. I Europa är palmolja redan i ropet: mellan 1995 och 2004 fördubblades importen av palmolja.
– Det är ironiskt att man i Europa och Finland vill ha miljövänliga energilösningar men samtidigt är redo att offra flera mänskors liv, genom att uppmuntra dem att hugga ner de krympande skogsmarkerna, säger Minangsari upprört.
Bland den lokala befolkningen lär missnöjet vara utbrett. Efter att småbrukare av skogsföretagen drivits från sina ägor, är alternativen begränsade till tiggarstaven och timmeryxan. Bakom rovdriften står ofta lokala timmerbaroner.
– Korruptionen på lokalnivå omfattar de flesta. Alltid finns det någon tjänsteman eller hantlangare som man måste muta, menar Otto Miettinen.
Inkomsterna minskar också i.o.m. beroendet av större företag, eftersom inflytandet över priserna blir mindre. För att befolkningen lever i brist på alternativ hålls lönerna ofta på svältnivå. Konflikter har också uppstått mellan ursprungsbefolkningarna och storföretagen.
Finland bromsar EU-direktiv
I EU har en ny aktionsplan lyft upp illegala hyggen på dagordningen. FLEGT, Forest Law Enforcment, Governance, and Trade, har redan godkänts. Dess delavtal VPA, Voluntary Partnership Agreement, berör direkt inköp av virke till EU.
VPA-avtal skall slutas mellan EU och enskilda länder som exporterar virke. Meningen är att i de berörda länderna helt enkelt göra en skillnad mellan lagligt och olagligt virke. Det lagliga virket blir sedan VPA certifierat och kvalificerar för EU-marknaden. Avtalet är helt frivilligt och än så länge rätt grovt utformat. I skrivande stund pågår förhandlingar mellan EU och de berörda länderna; Kamerun, Ghana, Malaysia och Indonesien.
Bristerna i VPA-avtalet är många. Avtalet berör bara illegala hyggen, utan att ta hänsyn till den oroshärd som svävar kring de lagliga hyggena. Bara få länder skulle dessutom beröras av avtalet. Övriga länder kan inte bara fortsätta med att sälja illegalt virke till EU som förut, utan via dem kan också illegalt virke från avtalsländerna smugglas in i EU. Inga förädlade trädprodukter berörs av avtalet, så en stor del av smutsflödet skulle fortsätta som förut. Särskilt som import av tropiskt timmer redan från förut är förbjuden i många EU-länder.
– Förslaget är urvattnat, men i brist på bättre väldigt viktigt, utrycker delegaterna unisont.
Av länderna som gått med i processen är Indonesien det enda land dit EU inte skickat en representant för att förhandla. Istället förhandlar EU-kommissionen direkt med Indonesien. Kommunikationen lär vara styv:
– Finland borde under sitt kommande EU-ordförandeskap se till att en förhandlare skickas även till Indonesien. Ifall ingen skickas tror jag ärligt talat att Indonesien kommer att falla utanför förhandlingarna, menar Minangsari.
– Det är inte precis så att ni är emot förslaget, säger Minangsari och fortsätter:
– Men varje gång ett beslut skall fattas så vill ni hålla processen på ställe.
Hittills har Finland allt annat än fört avtalet framåt. Bakgrunden till Finlands agerande är att VPA på principnivå lämnat de tropiska ramarna. Med tiden skall systemet även tillämpas på handeln mellan EU och andra än tropiska länder. Med Finlands jätteimport av virke från Ryssland, är både företag och politiker oroade. Mera byråkrati är det sista man vill ha. Men problem som ännu inte existerar borde knappast stå i vägen för lösningar som har skrikande efterfrågan.
Mikael Brunila
