Ny Tids och Social- och kommunalhögskolans kurs i u-landsjournalistik var en av de första av sitt slag, åtminstone i Svenskfinland. Syftet med kursen var att väcka intresse för gedigen vardagsjournalistik som utgår från de sydliga gräsrötternas behov, inte törsten för mera färger i väst.
När jag för cirka två år sedan fick höra om att Ny Tid planerar ett journalistiskt u-landsprojekt, visste jag genast att jag ville vara med på ett hörn. Det hela började med att Ny Tids förra chefredaktör Jan-Erik Andelin meddelade att tidningen beviljats stipendium för att publicera några specialbilagor om u-länderna i Ny Tid. Tanken med projektet var att engagera unga journalister och forskare att skriva om u-landsfrågor. Under ledning av journalisten och Rödakorsveteranen Nina Winqvist samlades ett gäng journalister, akademiker och u-landsaktivister på Ny Tids redaktion. Slutresultatet har du kunnat njuta av i Ny Tid: bilagor med fokus på populärkultur och massmedier i u-länderna, rätten till mat, samt den västerländska bevakningen av u-länderna.
Senare blev det klart att u-landsprojektet skulle fortsätta och fördjupas. Efter konsultationer med Svenska social- och kommunalhögskolan fick vi klartecken: en specialiseringskurs i u-landsjournalistik för andra och tredje årets journaliststuderande fick grönt ljus. Undertecknad fick uppdraget att planera och koordinera kursen.
Kursen, som ordnades i november och december 2005, väckte stort intresse bland studenterna vid Soc&Kom. På några veckor fylldes alla kursplatser.
Vardagen relevant
En av målsättningarna med kursen var att ge studenterna färdigheter i att skriva på ett mer analytiskt och kritiskt sätt om u-länderna än vad de större nyhetsbyråerna i världen i dag gör. Det är klart att den målsättningen är väldigt högt satt, men världsförändrande verksamhet har aldrig varit någon tebjudning.
Utgångspunkten för kursen var att studenterna inte behövde ha tidigare akademisk erfarenhet av u-landsfrågor. Nu med facit i hand kan jag konstatera att många av kursdeltagarna hade en bakgrund med studier i u-landsforskning, sociologi och historia.
Många av föreläsarna underströk att invånarna i de så kallade u-länderna de facto bara i undantagsfall är ”hungrande, svältande, hjälplösa stackare” (trots att de flesta nyhetsbilder vi serveras dagligen, ger just den här snäva bilden) och även där svåra förhållanden råder kan invånarna vara proaktiva och engagerade, istället för de passiva hjälpobjekt som de oftast framställs som. Därför skulle det finnas en klar journalistisk nisch för att utveckla en ny slags ”u-landsjournalistik” – journalistik som i högre grad handlar om vardagliga frågor. Utgångspunkten för artiklarna borde alltid vara frågor som har relevans för medborgarna i länderna i det globala syd.
Kursen bestod av fem workshops som leddes av gästföreläsare från Sverige, Zimbabwe och Finland. Samtliga föreläsare underströk vikten av att ha en stark vilja som journalist. Att ta reda på, kritiskt ifrågasätta och analysera under skrivprocessen.
Syftet med kursen var således att å ena sidan ge färdigheter i att skapa högklassig journalistik i Finland, där man drar nytta av all den kunskap om länderna i syd som finns i vårt land (invandrare, utländska forskare, utländska journalister stationerade i Finland, medborgarorganisationer, ministerier, internationella organisationers personal i Finland). Å andra sidan fokuserade vi i slutet av kursen på att diskutera möjligheterna att åka ut på reportageresor.
”Hur kan du förbereda dig”; ”från vilka instanser kan du ansöka om stipendier”; ”kom ihåg att du bär med dig dina finländska värderingar när du åker iväg på resan – det är svårt att bli kvitt dem, hur öppen och frisinnad du än tror att du är”.
Marcus Floman
