Midnatt råder. Några dagar till val – i Vitryssland. I Helsingfors är gatorna tysta, men vi hör en svag susning som går genom Europa. Lukasjenko skall bort.
Idealism eller adrenalin som motiv? Båda antar jag, när jag skuffas upp mot Leo Mechelins allvarliga ansikte. Här börjar det.
Runt omkring på kontinenten går ungdomar i natt, den 16 mars, till aktion mot diktatorn. Det är hemgjort och uppror. Utrustade med paffskyltar och rivna lakan skall vi utnyttja det offentliga rummet. ”Ge folket i Vitryssland en röst/ Antakaa valkovenäläisille ääni”, står det på kartongbitarna.
Vi betraktar stolt stackars Leo Mechelin. Med munkavel och en politisk skylt kring halsen, är han plötsligt mer än bara en finsk frihetskämpe. Så springer vi vidare.
– Alexander är för stor. Havis Amanda är otillgänglig – studenterna använder lyftkran ditt pucko. Runeberg sitter för högt upp, lyder skeptiskt realistiska kommentarer.
Några motgångar. Många halvmesyrer.
Alexander II lyckas smita undan, men stödtrupperna vid hans piedestal får var sin skylt. Samma gäller Runeberg. Helsingfors är huvudstad, men inte per definition. Staden är alldeles för ofarlig för det. När man tror att man håller på med revolution kan intrycket ändå bli ett annat. Den som hänger kring halsen på finska statsmannastatyer ser med säkerhet spöken i varje gathörn. Som finländare är förbjudet lika med farligt.
När vi når Tre smeder är vi säkra på att senast på det tredje smäller det. Men nej. Inte ens förbipasserarna är intresserade. Medan vi står på tå på städet för att nå muskelknutte-smedernas halsar står ett par nedanför och grälar. Inte en blick ger de oss. När polisen vid ett par tillfällen syns vid horisonten gömmer vi oss snabbt.
– Tänk om de såg oss?
Dröm vidare snorpunkare.
För att öka på spänningen gömmer vi oss även för securitasbilar. Man vet ju aldrig vad som händer. Tänk om man skulle råka bli arresterad. Vilken tragedi…
– Fan va tufft det sku vara! Ingen säger det högt. Alla tänker det.
Siste man blir Svinhufvud, där han står utanför riksdagshuset. När den modigaste i våra rader med bergsbestigartag hävt sig upp till lämplig höjd, skymtar vi plötsligt en av de farliga blåvita bilarna borta vid Stockmann.
– Kom ner herr X! Kyttinä kommer!
Stamp, stamp och stamp. Vi når buskagen. Bilen vänder åt ett ofarligt håll. Projekt Svinhufvud återupptas. Men så plötsligt. Den länge efterlängtade spänningen!
– Älkää pojat töhertäkö! (Klottra inte pojkar) – vandaler är sällan finlandssvenskar – dundrar en av de mystiska megafonerna utanför riksdagen. Ingen säger egentligen något, bara sporadiska svordomar strittar åt ett och annat håll. Och så stamp, stamp mot Norra Järnvägsgatan. Projektet är härmed avslutat
Fredag. Mediernas tystnad känns brutal. Vem märkte aktionen? Ingen, Lukasjenko blev dessutom omvald (till vår enorma överraskning) fast aktionen genomfördes även i Minsk.
Aktionen genomfördes i över 20 europeiska städer. Med var bl.a. Barcelona, Bryssel, Stockholm, Ljubljana, Padua, Paris, Lille och Minsk. Se alla bilder från aktionen på www.jef-europe.net. Aktionen i Finland har ingen koppling till JEF.
Mikael Brunila
