Reflektioner kring en livsstig

av Carita Maury

I Kabelfabrikens presserihall pågår som bäst skulptören Barbara Tieahos retrospektiva utställning som som sådan representerar en livsgärning.

Av Tieahos tidigare produktion visas bl.a. Maskeraddansen, gjuten i brons som fint beskriver hur vi människor förser oss med skyddsmekanismer och olika roller. Ett annat äldre verk är den höga obelisken i furu kallad Det vita tornet, där träets formbara och varma natur kommer vackert fram. På en av de stora väggarna i presseriet finns verketSin gräns, som består av koncentriska cirklar av taggtråd där den innersta punkten och den yttersta cirkeln har färg av rött. Detta verk beskriver fint den smärtfyllda insikten över att var och en av oss har en gräns som hon inte kan överskrida, även om det är svårt att tillstå det.

Ett av de mera dominerande materialen i Tieahos verk är aluminium. Det är ett material som gör att skulpturerna nästan får en hörbar klang, såsom Tieaho använt det t.ex. i verken Tre dammar, Ön och Strömmen, där den spetsiga formen speglar sig i vattnet av blåfärgad metall och åstadkommer en känsla av rinnande vatten.

Barabara Tieaho lever nära naturen, både vinter- och sommartid, då hon vistas på sitt gömställe i Karislojo i tät skog vid en stillsam sjö.Oron över naturen har hon tagit till sig, det kan man se i hennes konst. Massavverkningen av skogar påverkar det känsliga pulserande ekosystemet, vilket hon hänvisar till i verket Sex ekorrar. I Stigens skuggorhar träden förvandlats till skuggor, till minnen på en stjärnbelyst stig, i bildlig bemärkelse. Stigen leder fram till ett stort hjärta utfört i björknäver. Man kommer att tänka på finländsk sommar med tillhörande dans ute i det gröna.

Så är man då vid verket Again, som man får uppleva via hörlurar. Till det hör också en bild av röda palmer, som formar ett tecken vi förknippar med alarm. Det här verket har uppkommit som ett ställningstagande till kriget i Irak, men berör även krigets ständigt återkommande vanvett på ett allmänt plan, var än krig flammar upp.

Alla reflekterar nångång över livets slumpmässighet – varför blir t.ex. en del större, framgångsrikare eller vackrare också då utgångsläget ter sig ganska lika? Det här vill Tieaho visa i skulpturen Hoppet utfört i papper och trä.

Tieaho har inte skytt något material, alla material har för henne en potential. Hon har bl.a. använt glas, plast, trä, papper, olika metaller och vatten i sina verk.

Hon har också gjort video. På utställningen kan vi se en video med humoristiska inslag, filmad i Schweiz i samband med en workshop och utställning i IN VIA:s regi. Tieaho är en av grundarna till IN VIA, som består av kvinnliga konstnärer från olika europeiska länder.

Barbara Tieaho har arbetat och ställt ut konst även utomlands, i Mexico, USA, Ryssland, i de flesta nordiska länder och i många mellan-och sydeuropeiska länder. Hon har vunnit skulpturtävlingar i hemlandet och även utomlands. Senast vann hon den årliga sommarskulpturtävlingen anornad av Museet för nutidskonst i Tammerfors.

Bland Tieahos offentliga skulpturer kan nämnas Livets bågar, ett stort verk utfört i stål och sten vid Jorvs Sjukhus i Esbo, och en skulptur i Mexico på ön Isla Mujere samt två skulpturer på Island.

Barbara Tieaho: Längs stigen – skulpturer, installationer. Presseriet, Kabelfabriken i Helsingfors, till 27.4.2006.

Carita Maury

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.