Festen på magasinen under valborg har inte varit ensam om att urarta. Medierna har frossat i överdramatiserade reportage och cirkelanalyser kring polisens beredskap medan politiker har varit snabba i att fördöma våldet och lovat att ställa gärningsmännen till svars. Allt utan bifogad samhällsanalys.
I grunden måste våldet förstås fördömas. Men när man väl gjort det är det dags att gå vidare. Våldet i sig är fullständigt irrelevant. Det är frågor om det bakompyrande missnöjet som borde föda rubriker. I stället får vi se på en inrikesminister som sin vana trogen med fradga på läpparna lovar häxjakter och säkerhetsåtgärder. Konspirationsteorier drar all uppmärksamhet från de verkliga frågorna samtidigt som de lappar över den legitimitetskris som stats- och ordningsmakten lider av i många kretsar.
Demonstrationskulturen i ett land gör inte en u-sväng på en natt. Förtroendebristen är djupt inrotad och där Stop töhryille!-kampanjen farit fram även inbankad.
Mediebehandlingen kan i likhet med våldet ses som symptomatisk. Den avspeglar den trånga verklighet i vilken aktivister i dag verkar. Under valborgsmässoafton ordnade miljöorganisationer också en fredligare demonstration för hållbar konsumtion. Inga flaskor flög, inga väggar klottrades. Mediebevakningen var lika med noll. Likaså ljöd diskussionen på Finlands Socialforum i april även i år för döva öron. Inga riksmedier uppmärksammade evenemanget. Utan dramatik når man inte rubrikerna, men då någon missnöjt bråkar åt sig lite uppmärksamhet så är denne redan stämplad som en samhällsfara. Maktstrukturerna är väl undangömda och ibland kan ett våldsamt avslöjande kännas frestande. Inte minst om man har en blåslagen historia som graffitiartist förföljd av säkerhetsvakter
Även EuroMayDays krav på en s.k. medborgarlön glömdes bort när allas blickar riktades mot det otänkbara. Och bort från förklaringarna. Demonstrationens politiska dimensioner sopades under mattan i raset mot brotten mot icke-våldsprinciper.
Mordbranden på magasinen kan möjligtvis vara en antydan om att det är allvar som gäller i kampen om rodret. Också nere vid gräsrötterna. Bland aktivister gäller det nu mer än någonsin att fånga uppmärksamhet på ett kreativt sätt. Den nu förkolnade södra magasinbyggnaden kan i sammanhanget ses som ett utropstecken efter alla de frågor som uppstod under valborgsnatten.
Mikael Brunila
