Arbetstagare i Finland är pessimistiska och mår dåligt. Det har bl.a. Pensionsskyddscentralen, Arbetshälsoinstitutet, Löntagarnas centralförbund och Näringslivets delegation EVA kommit fram till nyligen i sina respektive forskningsprojekt.

Arbetsförmågan har visserligen förbättrats under de senaste 25 åren, främst tack vare en högre utbildningsnivå, men hos lågutbildade, änkor, ensamma män och jordbrukare är arbetsförmågan klart sämre än hos andra befolkningsgrupper. Det som mest effektivt tar kål på arbetsförmågan är depression och ryggsjukdomar. Löntagare plågas även av en utbredd pessimism. Osäkerheten på arbetsmarknaden, arbetsbördan och politiska beslutsfattares inställning till löntagares situation har alla förvärrats. Det tyckte i alla fall en majoritet av de tillfrågade i en gallupundersökning som Löntagarnas centralförbund hade beställt.
EVA:s undersökning å sin sida visar att finländare betraktar globaliseringen som ett hot mot löntagarnas situation, och mot välmåendet generellt.

Hur många har inte lust att be dessa surpuppor att rycka upp sig och sluta gnälla? Säkert lika många som uppmanar en arbetslös att hitta ett jobb. Det är ändå en fråga om attityd, eller …

Det tycker inte Elizabeth Gould, psykolog vid universitetet i Princeton, som forskar kring nybildningen av nervceller. Hon har nämligen observerat den förödande effekt som en stressig miljö har på hjärnan. Apor som lever i trista burar, utsätts för stress eller för höga ljud har enformiga hjärnor där inga nya nervceller påträffas.

”Fattigdom är stress”, säger hon själv i en intervju i vetenskapstidningen Seed, och det som hennes forskning implicerar är att fattigdom ingalunda är ett sinnestillstånd, utan anatomi.

Den goda nyheten är att även en skadad hjärna har en oerhörd förmåga att reparera sig själv. När de stressade aporna fick flytta till en stimulerande miljö med leksaker, grönska och gömd mat började nya nervceller födas mycket snabbt.

Att detta skulle gälla också för mänskor är inte helt osannolikt. Ökad osäkerhet och försämrade arbetsförhållanden skulle i så fall inte vara det bästa sättet att uppmuntra löntagare att arbeta längre och effektivare.

Men det visste vi ju redan.

 

 

Patsy Nakell

 

Lämna en kommentar