Välkommen till Bagdad. Mycket mer än en semester. Det förkunnar den glassiga turistbroschyren för resebolaget Abidin travels. Inuti finns det en samling nyttiga tips för resenären:

Gå inte på trottoarer, de är minerade. Akta dig för pansarvagnar. Undvik berömda hotell och restauranger, de kan anfallas av muslimska fundamentalister eller landets armé. Förbered dig att vänta i åtminstone en dag vid gränsen om du kommer med bil.

Tipsen illustreras med bilder av pansarvagnar, fötter som sticker ut under vita lakan och taggtråd över ruiner.

Till installationen hör också en videosnutt med en trevlig kvinnoröst som berättar om allt det fina och drömlika i Bagdad, kalifens stad ur Tusen och en natt. Samtidigt ser man bilder av det nästan ofattbara kaoset som råder i staden: ruiner, soldater med stormgevär, skadade människor, pansarvagnar, mera ruiner. Ironin sticker en i ögat som en kniv, och helhetsintrycket blir brutalt och otäckt. Konstverket Abidin travels ingår i en utställning på Galleria Huuto som heter About me, och består av fyra verk av konstnären Adel Abidin.

I galleriet står ett kylskåp som är belamrat med diverse prylar: kylskåpsmagneter, kylskåpspoesi, fotografier av familjemedlemmar, ansökningsblanketter till konstfestivaler. I frysens dörr i ögonhöjd finns ett litet titthål, och när man kikar in stirrar en medelålders vit man en i ansiktet. Han ställer frågor hela tiden.

– Hur kommer det sig att du är i Finland? Vad tycker du om behandlingen av fångar i Irak? Tycker du den är rättvis?

Videoinstallationen heter Cold Interrogation, kallt förhör. Ungefär så som man kunde tänkas uppleva Finland och de finska tjänstemännens frågor om man kom hit från ett annat land. Ett festligt konstverk är det dock, och inte alls utan humor.

Humorn är också mycket närvarande i konstverket Rakkauslaulu, där man ser Abidin sitta framför en finsk flagga med en mikrofon framför sig och en gitarr i famnen. För första gången i sitt liv spelar han gitarr, och sjunger en intensiv men ganska enformig sång på bad finnish.

– Minä ajan, koko ajan kadulla autollani… sjunger han.

Han sjunger om mat och kyssar, kinesiska och egyptiska, all mat och alla kyssar går bra. Arabilainen, vittumainen, paskalainen, kaikki suudelmat… Sången är så enkel och påträngande att jag en timme senare kommer på mig själv med att nynna på den. I följande konstverk, Vacuum, ser vi hur han står på ett snötäckt fält, väldigt påpälsad i vinterkylan, med en dammsugare i handen. Han försöker suga upp snön omkring sig, men det går inte så bra.

– I hate the winter in Finland. That’s it…, lyder förklaringen till konstverket.

Stackarn tycks vara lite trött på Finland. Men vem blir inte det ibland? Snö är nog ganska tråkigt i längden.

Adel Abidin: About me. Galleria Huuto, Helsingfors.
Till 7.5.2006.