Det här är en något svår utställning eftersom betydelser, budskap och tematiska helheter inte är självklarheter i estniska Leonhard Lapins konstnärskap. Hans tidigare verk inom bildkonst och poesi vittnar om en fascination för dadaismen, en osentimental lek med upprepningar. Men det till synes banala är skapat i satiriskt syfte, för att kommentera mönster inom samhället, människors tänkesätt och kollektiva beteende. Tar man en djupdykning i Lapins serier av koder och färgskalor kan det väl hända att verken öppnar sig för en.

Här har vi en konstnär som representerar ny estnisk avantgarde, en normbrytande tradition som föddes under Sovjetunionens tid på 1960-talet. Leonhard Lapin har sina rötter säkert rotade i denna tradition. Då man ser på hans streck och färgskalor, kommer man att tänka på ett geografiskt landskap av skuggor och träd i en skog, eller färgövergångarna i ett ljusspektrum. Men målningarna är osentimentala, vi möter inte ett känslornas landskap, utan ett kunskapens och tankens landskap av reflektioner på duk. Lapins verk för tankarna till samhällets industriella utveckling och de har en avskalad, ren stil som känns bekant, kanske för att den är så kännetecknande för t.ex. nordisk design.

Verken behöver ändå inte tolkas som mer än koloristiskt sett intressanta och tekniskt sett skickligt gjorda grafiska målningar. Tyvärr kommer presentationen av Leonhard Lapin inte riktigt till sin rätta i detta lilla format. Lyckligtvis säljer Galerie Anhava en fin utställningskatalog för en liten slant och här kan man läsa Jorma Hautalas fantastiska recension. Avslutningsvis vill jag påpeka att priset på dessa verk inte är illa, möjligtvis är de en god investering.

Leonard Lapin: Codes. Galeria anhava, Mannerheimplatsen 4 i Helsingfors. Till den 3.9.2006.

Linda Ferreyra Sandoval

 

Lämna en kommentar