Med ett band som turnerat nonstop under två år, och ett biljettpris på 44 euro, är det inte helt självklart att man får uppleva en hejdundrande musikfest. Men från första stund då paret Amadou Bagayoko och Mariam Doumbia ledsagats in på scenen utstrålar de en värme som inte ens turnétrötthet kan ta kål på. Publiken i festivaltältet är denna gång inte sen att tända. ”Fête au village” får människorna att strömma till och fort har faktiskt en liten byfest uppstått närmast scenen.
Till en del skapades den avslappnade stämningen redan under uppvärmningen då DJ Bunuel och Ismaila Sané äntrade scenen iklädda afrikanska skjortor och påminde publiken om att här får man både hänga, hosta, chilla och dansa. Bland djungelljud, undervattensbubbel och potpurri av barnröster var det lätt att hitta bort från det finhetsstigna Festspelen tidvis dras med.
Bland publiken finns också de som kvällen till ära har klätt sig Afrikanskt.
När konserten är framme vid tredje låten, senaste albumets titelspår ”Dimanche à Bamako”, är det redan fullt ös framme vid scenen, och hela tältet sjunger med. Även om kvällen dominerades av de snabba låtarna smalt de mer finstämda sångerna liksom ”L’oiseau solitaire” som paret sjöng på Malis nationalspråk bambara mycket väl in i helheten.
Då och då tog Amadou temperaturen på publiken med sina ”Eeeeest-ce que ça va?”. Han och Mariam konverserade på franska och engelska – de talade för solidaritet mellan folk och uppmanade oss att resa till deras underbara land Mali. Ibland introduceras nästa låt genom en talkör, och under extranumret ”Je pense à toi” lärde de ut en liten koreografi.
Intensiteten höll i sig ända fram till slutet och människorna dansade av hjärtats lust. Lite synd var det att kvällens låtar nästan uteslutande kom från nyaste Manu Chao-producerade skivan. Gärna kunde man ha passat på att introducera något från de tidigare – och för publiken mer okända – albumen.
I december tar Amadous och Mariams turnerande slut, och man unnar verkligen paret att hoppa av karusellen för ett tag. Publiken, som varit sällsynt aktiv och dansant, skulle gärna ha behållit Amadou och Mariam lite längre, men klockan tio är regeln som inte går att rucka på med vare sig stamp, rop eller de ihärdigaste applåder.
Helsingfors Festspel. Amadou Bagayoko (sång, elgitarr), Mariam Doumbia (sång). I bandet Boubakar Dembele, Laurent Griffon, Igor Nikitinsky och Yvo Abadi. Festspelstältet 1.9.2006.
Heidi Johansson
