Hur kom tusenbladskakan till? frågar jag mig av någon anledning och liksom baklänges. Jo det var en bagares geniala bild av tillvarons mångfasetterade verklighet. Bilden är måhända mycket opassande men fungerar perfekt då jag i min tur fösöker ge en bild av dansgruppen Glims&Gloms uppsättning Suurperhe/En storfamilj, baserad på Outi Heiskanens Pensaskansa/ Buskfolket. I Heiskanens grafik bildar sprödaste linjer en underbart sammansatt värld där allt är möjligt och där de väsen som befolkar den liksom av en händelse sysslar med till synes enkla saker som vid närmare synande kan ha nog så djupa symboliska innehåll. Tusenbladskakans tunna skikt har något uppenbart besläktat med torrnålsgrafikens nerviga linjer. Fast tredimensionellt.
Jag minns inte när jag skulle ha sett något så vackert på scen. Gruppen, med koreografen Tuomo Railo i spetsen, har arbetat med Suurperhe i ett halvt år, och gjort ett kort sagt fantastiskt arbete. Mycket är tillkommet genom improvisation i en uppenbarligen fruktsam växelverkan dansare, musiker, kompositör (Carita Holmström) koreograf och grafiker emellan. Det känns som om teamet smultit samman med Heiskanens sagovärld – nästan som det hela vore en mångdimensionell animation av den.
På scenen uppförs en ordlös berättelse som de agerande dansar för publiken. Mitt i all den rufsiga rekvisitan gör dansarna sina individuella, både intrikata och intressanta koreografier – med suverän säkerhet, styrka, inlevelse och dessutom glädje!
I helhetens dynamik växlar det poetiska, det mytiska och den barnasinnade fantasins kreativitet i något som känns lite som en magisk kropp, där rytmer och tongångar från olika håll i vår gripbara värld gör sitt till för att hålla den skimrande rätt igenom.
Louhisalen i Esbo fram till 10.9.2006.
Bianca Gräsbeck
