Jag måste ha glömt hur mycket man kan göra med armar och ben, för att inte tala om med kroppen – att döma av den förundran jag kände under Helsingforspremiären på Kaira, koreografen-dansaren Susanna Leinonens beställningsarbete för dansfestivalen Kuopio tanssii ja soi, nu på Stoa. Och jag undrar inte alls över att föreställningen lovprisats i både inhemsk och internationell press.

Skulle det inte låta så banalt, skulle jag säga att det är en närapå fullträff. Scenen är ensam med dansen som emellanåt inhöljs i rök och accentueras av spännande ljussättning som emellanåt för tankarna till gammal hederlig scifi. Dansarna är klädda huvudsakligen i svart, med lagom blänk och spetsar om vartannat (Erika Turunens design), och kompletterar stämningen av abstrakt, tidlöst och samtidigt slående samtida.

Koreografin är ett genialt arbete, där solostumpar, tvåsamhet och mångfald växlar och skapar överraskande spänningsmoment. Namnet, Kaira, betyder å ena sidan borr, å andra sidan obygd, ödemark. Presentationen tar fasta på borren med dess spiralrörelser och penetrering, här omsatt i relationer och själens djup men det tycker jag man kan strunta i och utan spekulationer se dansarnas armar, ben och kroppar göra sina otroliga slingor och öglor och teatraliska, pantomimiska rörelser och väcka den triumferande glädjen över ett kreativt utnyttjande av människokroppens möjligheter, där själen förvisso är starkt närvarande. Leinonen är inte rädd för att ge plats också åt den klassiska dansen, även om undanskymd, vilket jag tror bidrar till djupet i upplevelsen av scenens starkt visuella verklighet.

Dansarna utgör en rätt väl sammansmältande grupp: var och en är starkt individuell, samtidigt som de i koreografin förefaller mycket lika varandra. De manliga, tre av sex dansare, faller nog i skuggan, men knappast för att de saknar något, utan snarare för att de kvinnliga är så fascinerande osannolika. Det är kanske också utstrålning det handlar om – den här gruppen förefaller utöva sin konst med en oerhörd koncentration; likheten jag tycker mig se kanske blir till i de spänningsfält koncentrationen föder.

Kaira. Koreografi: Susanna Leinonen. Musik: Kasperi Laine. Dansare: Jyrki Karttunen, Sara Kovamäki, Heidi Lehtoranta, Jere Nurminen, Jouka Valkama och Susanna Leinonen. Sista föreställningen på Stoa 23.9.

Bianca Gräsbeck

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.