Den japanska filmen Kamome Shokudo är den första utländska filmproduktionen i Finland på länge.

Finland har aldrig märkbart intresserat internationella filmskapare. Utöver de agentfilmer som gjordes i Helsingfors under kalla kriget har utländska filmer sällan spelats in här. Då fick empirearkitekturen i innerstaden stå för Moskva eller
S:t Petersburg.

– Det är för dyrt, social- och skattekostnaderna är höga i Finland, säger Tiina Butter.

Butter arbetade som line producer för den japanska filmen Kamome Shokudo som spelats in i Finland.  En ”lineproducer” sköter arrangemangen på en viss inspelningsplats. Till hennes arbetsuppgifter hörde bland annat att rekrytera finländsk produktionspersonal och sköta kontakterna till Japan.

– Men jag tycker inte att man borde sänka skatterna bara för att locka flera utländska produktioner.

Att Kamome Shokudo spelades in i Helsingfors för två somrar sedan beror inte på ekonomiska orsaker.

– I det här fallet var det nog möjligheten att förankra berättelsen i Finland som avgjorde. Det skulle ha blivit billigare för regissören Naoko Ogigami att göra sin film i ett land som subventionerar filmproduktioner.

På många håll i Europa beviljar man produktioner skattelättnader för att locka utländska filmskapare. Till exempel i Frankrike – med en av de liberalaste filmbeskattningarna i Europa – beviljas ett 20 procentigt skatteavdrag på produktionskostnaderna upp till en halv miljon euro. Avdraget förutsätter att inspelningen och efterproduktionen sker på fransk mark med europeisk personal.

– Det är uppenbart att lägre produktionskostnader lockar till sig utländska filmskapare, men gränsdragningen är skattepolitiskt svår. När börjar man tumma på välfärden?

Den finländska filmbeskattningen är skapad med tanke på inhemska produktioner. Merparten av spelfilmerna i Finland finansieras av Finlands filmstiftelse som ingår i undervisningsministeriets budget. Mellan 50 och 85 procent av investeringarna återgår till staten som skatteintäkter och andra avgifter. En finländsk spelfilm kostar i medeltal 1,3 miljoner euro och stiftelsen brukar täcka över hälften av kostnaderna. Till exempel filmenNousukausi (2003) – komedin om socialturisterna i Jakobacka – understöddes med 707 000 euro och av det återgick 81 procent till staten.

Kulturskillnader

Film är en komplex blandning konst, teknik, kultur och affärsverksamhet.

– I Finland har man traditionellt haft lite svårt med sambandet konstnärlighet och budget på film. Utan konstnärligt innehåll går det inte att göra film intressant, men samtidigt är en filmindustri nödvändig för de dyra produktionerna. Frågan blir i vilken grad finansiärer ska ha möjlighet att påverka filmens innehåll.

– Ganska få ifrågasatte ändå den konstnärliga nivån på årets ARS-utställning fast den understöddes av multinationella bolag som Sony.

Butter berättar att man i Japan inte nödvändigtvis ser kapital och konst som motsatta intressen. Denna kulturskillnad syntes tydligt redan på gräsrotsnivå under produktionsprocessen.

– Den japanska delen av produktionsteamet hade en ganska annan uppfattning av allt från arbetsdagens längd till utbyte av rekvisita.

Efter bara ett par inspelningsdagar började regissören misströsta över den långsamma arbetstakten i Finland.

– Naoko Ogigami var uppriktigt orolig över att filmen aldrig skulle bli klar. Och då gjorde vi övertid varje dag. I Japan spelar man in över femton timmar per dag sex dagar i veckan, medan man i Finland gör normal arbetsvecka också under inspelningarna.

Den effektivare inspelningstidtabellen i Japan förutsätter att filmer planeras mycket noggrant redan under förarbetet. I Finland gör man däremot ofta ändringar ännu under inspelningarna.

– Vi fick till exempel inte byta ut en vas i en interiör under inspelningen, eftersom det inte var inplanerat på förhand.

Anton Schüller

 

Lämna en kommentar