Fransyskan och Attac-grundaren Susan George är kritisk till det moderna Europa. Dagens Europa är kapitalets Europa. På den grunden byggs kontinenten upp i dag. I stället tar George den nordiska modellen, som enligt henne är nästan synonym med den europeiska, i försvar.

– Vi européer trodde att välfärdsstaten hade kommit för att stanna. Men för att kunna konkurrera med Asien borde européerna överge rättigheter vi redan fått. Rättigheter som vunnits i strid och kostat liv. Anständiga löner för alla skall skäras ned. Europa konkurrerar med länder som producerar lika hög kvalitet, men saknar social modell. Vi bevittnar nu kapitalets hämnd efter 100 år av arbetarstrider. Europa regeras av en centralbank som bara vill reducera inflationen, säger George.

Man må tala om en nordisk eller europeisk modell. Susan George står resolut bakom den.

– Den europeiska modellen borde vara modellen för den övriga världen. Inte för att den är europeisk, utan för att den är bra.

Hotet mot gamla goda Sosse-Europa bränner som hetast i den europeiska konstitutionen. Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa röstades omkull våren 2005 i Holland och Frankrike men har inte försvunnit ur den politiska jargongen. I Finland envisas höjdarna med att ratificera vad George kallar för ”kadavret”:

– Grundlagen var fastspikad bortom alla förbättringsförsök. Det som lades fram var ett dokument som bygger på fri och ostörd konkurrens. En krigsförklaring mot välfärdsstaten och demokratin. Fördraget erbjuder ju inget som helst skydd för den offentliga servicen, säger George och öser på:

– Dokumentet föddes genom en odemokratisk process. Inga förslag antogs från EU-parlamentet. Slutresultatet blev ett dokument som till en tredjedel bestod av ekonomisk politik, säger George och börjar måla upp en alternativ vision:

–Vi behöver beskattning, speciellt av transnationella företag. Vi behöver en centralbank under demokratisk och politisk kontroll. Vad vi behöver mest av allt är en fullständigt demokratisk omstrukturering. Mera makt åt EU-parlamentet, och även de nationella parlamenten borde kunna initiera lagstiftning.

Beskattningen borde få nya dimensioner:

– Vi har ingen beskattning på europeisk nivå. Om vi vill ha en europeisk modell borde vi vara redo att betala för den.

Till vapen!

Ett av de intressantare styckena i konstitutionen är det om det gemensamma försvaret. I artikel I-41 står det att ”Medlemsstaterna skall åta sig att gradvis förbättra sin militära förmåga”. Lite tidigare i samma del står det att unionens försvarspolitik skall ”… vara förenlig med den gemensamma säkerhets- och försvarspolitik som har upprättats inom den [NATO-] ramen.”.

George går rakt på sak:

– Konstitutionen skulle ha bundit oss till NATO och tvingat oss höja våra militäranslag!

Under ratificeringen av konstitutionen har det varit lite si och så med demokratin. George har svårt att hitta någon folklig förankring i luntan:

– Dokumentet nämnde inte folket. Tvärtom börjar det med ”Hans majestät belgarnas konung” (och sedan rabblas alla EU-länders statsöverhuvud upp). Det är ett enormt komplicerat fördrag, med hänvisningar som går kors och tvärs genom dokumentet. Det borde kunna förstås av folket som det styr.

En av konstitutionens starka sidor anses vara möjligheten för en miljon personer att gemensamt lyfta fram en fråga till behandling.

– En miljon människor ber artigt kommissionen att överväga något. I själva verket var den s.k. ”Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna” (där klausulen om en miljon medborgare finns) regressiv jämfört med många av de nationella konstitutionerna. T.ex. garanterar den franska konstitutionen rätten till arbete. Den europeiska garanterar bara rätten till att söka arbete.

Osäkerhet på arbetsmarknaden, men stabilitet i ekonomin. Det är en del av det nyliberala receptet. Även Europa är på kur.

– Alla påtryckningar sker för att harmonisera sociala standarder nedåt. Inget arbete sker för förhöjningar. EU:s hela struktur förpliktar oss att diskutera liberalisering. Förr gick 74 procent av vinsten i Europa till arbetskraften och 26 procent till kapitalet. Nu är det 60 och 40 procent. Men skatterna skall sänkas ytterligare.

I Finland får konstitutionen mycket stöd. Även många progressiva figurer som Erkki Tuomioja tar den under sina vingar.

– Tuomioja sade till mig att ”det inte är vad som står på pappret utan vad man gör” som räknas. Vackert så. Men texten är nyliberal. Och att rösta för en gnutta mer makt för parlamentet är inte värt det. Allt vi skulle behöva är ett par tilläggssidor till Nicefördraget. Vare sig Tuomioja vill eller ej, är han involverad i en nyliberal process. Den finska ön kan inte överleva det nyliberala svallet, Europeiska kommissionen är starkare än er befolkning på fem miljoner. Fem miljoner kommer inte heller att segra över de transnationella företagen. Att försvara en agenda som inte är nyliberal i den nuvarande Europeiska unionen är omöjligt. Se vad [handelskommissionären] Peter Mandelson kräver av den övriga världen. Mandelson har inte blivit stoppad av finnarna. Vare sig ni tycker att han är på rätt spår eller inte, tycks ni inte göra något åt det.

Susan George var inbjuden till Finland av Asia Europe Peoples Forum. Diskussionen om EU:s grundfördrag skedde på organisationen demokratiforumet Vasudhaiva Kutumbakans initiativ.