Borgå stadsfullmäktige har spenderat ganska mycket tid det här året på att fundera på stadens nya strategi. Egentligen spenderade vi så mycket tid på det att jag började undra om det hade funnits bättre sätt att utveckla vår stad. I stället för att bråka i flera timmar om ifall det ska stå “landsbygd” eller “bycentra” i strategin kunde vi ha suttit tysta i fullmäktigesalen och stickat yllesockor åt äldre (och varför inte också yngre) Borgåbor som fryser lätt om tårna. Då skulle vi åtminstone kunna vara övertygad om att strategiarbetet haft en konkret och positiv inverkan på dem som fått sockorna.

Vi får förstås hoppas att tiden som vi spenderat på strategin kommer att vara till nytta för stadsborna, och kanske t.o.m. mera nytta än yllesockorna hade varit. (De slits ju ändå ganska snabbt om man använder dem mycket ofta.) Tjänstemännen har förberett s.k. resultatkort som vi kan använda för att se till att strategin förverkligas i stället för bara uppdateras. Det skulle ju vara fint att faktiskt nå mål som “Borgå stad anordnar kvalitativa, konkurrenskraftiga tjänster utgående från invånaren” och “Borgå stad har en stark ekonomi och dess effektiva beslutsprocess möjliggör investeringar och en fortlöpande utveckling av tjänsterna”. Jag misstänker att många som använder stadens tjänster inte upplever att de ordnas “utgående från invånaren” och att många som jobbar för staden känner att “effektiviteten” och “konkurrenskraftigheten” för deras del betyder mera jobb och mindre lön.

Jag tycker faktiskt inte alls om ordet “konkurrenskraftiga”. Jag och många andra frågade vid flera tillfällen varför vi inte kunde bara säga helt enkelt att staden “anordnar kvalitativa tjänster”. Skulle det inte vara ett fint strategiskt mål? Vad är stadens eller kommunens uppgift överhuvudtaget om inte att bjuda tjänster åt sina invånare? Och om vi vill vara en bra stad att bo i så borde vi inte ha som vår högsta prioritet att göra dessa tjänster så högklassiga som möjligt? Om vi hade världens bästa tjänster så skulle vi väl vara världens bästa stad?
Jag inser nog hur ytterst ointressanta våra bråk om enstaka ord är för alla utomstående, och ibland också för de inblandade. Men det hjälps inte, man dras oundvikligen med när man suttit på tillräckligt många möten och börjar själv också föreslå små ändringar för att få känna sig viktig. Sen kan man peka på den färdiga strategin som godkänts av fullmäktige och tänka: om det inte hade varit för mig så skulle där på sidan 10 nu stå nånting annat i stället för “kulturliv”… men vad var det nu egentligen som där stod före det? Kulturevenemang? Kulturtjänster? Kultur… nånting, men det var inte lika bra som kulturliv!
Det som vi lite glömde bort i strategiprocessen var en stor och grundlig värdediskussion om stadens uppgifter. Strategiarbetet började med ett seminarium där konsulten i sitt första inlägg utgick från att alla finska kommuner har ett stort problem: social- och hälsosektorns kostnader. Det här problemet måste lösas med effektivering, konkurrenskraftighet, utkontraktering, prioriteringar, anbudstävlingar o.s.v. o.s.v. Men jag ångrar fortfarande att jag inte steg upp då och frågade: Vems värderingar är det här? Konsultens? Tjänstemännens? Fullmäktiges? Åtminstone inte hela fullmäktiges! Åtminstone inte mina! Staden finns till för de här tjänsternas skull! Men i stället gick jag snällt till grupparbetsutrymmet och började bråka om formuleringar. Ibland är man bara så dum.

Kaisa Leka

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.