Sent omsider vaknar svenskarna. Den senaste veckans opinionsundersökning visade att den borgerliga sidan skulle ha förlorat om det vore val i dag. Syndikalistfacket går i strejk. LO-medlemmarna är förbannade. Valsveksdebatten är igång. Men svenskarna har sig själv att skylla för sitt val. Visserligen hade Moderaternas Fredrik Reinfeldt försökt slå i folk att hans parti var ett arbetarparti och nog hade han stulit delar av vänsterns retorik. Men den som studerat vad Reinfeldt gjort och sagt de senaste åren kan inte på allvar vara förvånad. Reinfeldt trick var lätt genomskådat.

Reinfeldts arbetarparti var inget parti för arbetare. Det som många genomskådat demonstrerades redan veckan efter valsegern, när den nya regeringen tillträdde. Mest förvånande var nog att landets massmedia verkade förvånade över det stora antal kriminellt belastade ministrar som utgjorde den nya ministären. Inga nyliberaler har någonstans varit för skatter eller teveavgifter. Det värsta var inte att regeringen var kriminell i lagens mening. Det värsta är om de omvandlar sin kriminalitet till landets politik.

För omsätter man exempelvis utrikesminister Carl Bildts ekonomiska intressen – han har bl.a. optioner för 9,35 miljoner kronor i Legg Mason, ett företag som investerar i vapen- , tobak-  och porrindustrin samt Lundin Petroleum – ett företag som sedan flera år finansierar Khartoumregeringens vapenköp åt Janjawidmilisen i folkmordets Darfur. I svensk politik blir man mörkrädd. Bäva månde våra grannar.

Mest patetiskt var det dock med ”alibiministrarna”: integrations- och jämställdhetsministerNyamko Sabuni, som skyller integrationsproblematiken på dem som drabbas istället för att tala om systemfelen och Tobias Billström, den nya bisexuella migrationsministern. Båda fick sina statsrådsposter som alibi för den gangsterkapitalistiska politiken och som belöning för att de förnekar den strukturella diskrimineringen och rasismen.

Syndikalistfacket har utlyst strejk mot de stora försämringar som regeringen vill genomföra i arbetslöshetskassan – inte för att syndikalisterna eller någon annan är förvånad över försämringen; den var ett av den nuvarande regeringens vallöften.

Trots att majoriteten av LO-fackets medlemmar vill gå i strid tillsammans med syndikalisterna mot Reinfeldtregimens beslut, som för dem bl.a. innebär att arbetslöshetskassorna tvingas höja sin medlemsavgift med cirka 300 kronor i månaden, så har LO-facken tagit avstånd från strejkvarslet och ställer sig därmed solidarisk med regeringen i denna mandatperiods första stora kraftmätning mellan kapitalister och arbetare.

En Race mot bottnen

Genom försämringarna i arbetslöshetskassan hoppas regeringen kunna bekosta skattesänkningarna för landets höginkomsttagare – ett slags omvänd Robin Hood-taktik. I sin retorik har regeringen hävdat att det här skapar flera jobb. Det ska inte vara möjligt att vara arbetslös. Ett mindre problem i sammanhanget tycks vara att inga jobb finns att söka för landets lågutbildade arbetslösa som nu får konkurrera med akademikerarbetslösa om lågstatusyrken som nästan ingen vill ha. Det blir till ett race mot botten. Om man städar toaletter utan lön så slipper man vara arbetslös.

Sverige har redan nu en av världens mest högutbildade lokalvårdar- och ekonomibiträdeskår (= städare och diskare), med doktorer i lingvistik, sociologi och historia som städar toaletter. De lågutbildade slås ut i takt med den här utvecklingen. Fast själv förstår jag inte varför en magister i filosofi skulle kunna skrubba vattenklosetter bättre än en som bara studerat på gymnasiet.

Men högutbildade humanister och samhällsvetare har å andra sidan inget annat val än att söka just de jobben. Men det här är snart inte ett problem. Regeringen håller som bäst på att avveckla humaniora- och samhällsvetardisciplinerna, och därmed landets spetskompetens på universiteten. Kvar blir de företagsanpassade utbildningarna.

Regeringen säger att de genom förändringarna i arbetslöshetskassan vill göra kassan mera lik andra försäkringar. Man ska betala för sin arbetslöshetsförsäkring liksom man betalar sin hemförsäkring. Det gör svenska arbetare redan nu med 4,5 procent av sin intjänade lön via ett avtal de slutit, som innebär att de avstått från tidigare löneökningar. Kort sagt har LO-facken blivit lurade och de avstår från att göra något åt det.

Reinfeldt är glad eftersom han åstadkommit en radikalare nyliberal politik än regeringen Bildt kunde drömma om. LO:s medlemmar har nu insett vidden av bedrägeriet de utsatts för, men får själva inte delta i syndikalisternas strejk. Och de kommer snart att bli förbannade. Då händer det nog äntligen saker. Sverige är i stort behov av en radikal förändring från grunden.

Joacim Blomqvist

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.