I Oaxaca i södra Mexico har polis och demonstranter drabbat samman i fem månader. Nu genomlever konflikten kritiska stunder. President Vicente Fox vill sopa demonstranterna under mattan och kavalleriet har redan ryckt in. Men motståndet lever än.

Konflikten får inte romantiseras på avstånd. Ändå vore det rimligt att fem månader av demonstrationer, strejker och kravaller skulle bära frukt. I Oaxaca verkar demonstranterna spela efter insatserna. För politik är inte lika med parlamentarism. Och när oppositionella krafter jorden över trängs ut ur ett allt mer kommersialiserat offentligt rum, kan pepparkvarnen gå.

I Finland har endast spektaklet fått någon (ynklig) medial uppmärksamhet. Helsingin Sanomat har brett ut händelserna över hela två notiser, i vilka sammanlagt sex rader gått åt till att belysa konfliktens bakgrund. Hufvudstadsbladet har låtit bli att ödsla spaltutrymme.

Här skymtar vi ravinen som klyver de synliga och osynliga medierna. För på indymedia.org dryftas för tillfället just inget annat än Oaxaca. Resurskraftiga massmedia går i upptrampade spår utan att rikta sina radare mot nya fronter. Så länge de inte bjuder på blodstänkta spektakel. Finland och EU kan lugnt strunta i att ha en linje i frågan. Ingen efterlyser ju en sådan. Och globala som lokala rättvisekamper tigs ihjäl.

Mikael Brunila