Israels ledning har nyligen bett om George W. Bushs tillstånd att grunda ett institut som bär presidentens namn. På detta sätt vill Israel visa sin tacksamhet för det stöd Bush gett landets säkerhet. Under slutet av sin andra ämbetsperiod har USA:s presidenter brukat utöva påtryckningar mot Israel för att få landet att börja förhandla med sina grannar. Meddelandet om grundandet av Bush Center, som ska inrikta sig på ”forskning om friheten”, redan i detta skede antyder att Israels ledning litar på att USA:s genom tiderna mest Israelvänliga ledare inte ska ändra linje ens på slutmetrarna.

Men till den israeliska regeringens irritation lever det i USA fortfarande en president vars hustru inte strävar efter att bli president. Redan namnet på Jimmy Cartersomdiskuterade bok Palestine: Peace not Apartheid visar enligt republikanerna att Carter gått över till fienden i kriget mot terrorismen. Utom apartheidregimen på de ockuperade områdena kritiserar Carter också försiktigt ”den judiska lobbyns” agerande i USA som garant för Israels speciella rättigheter och dämpare av kritiken mot landet. Ledande demokrater visade att deras självbevarelseinstinkt fungerar:

Representanthusets nya talman Nancy Pelosi förklarade att demokraterna beslutsamt tar avstånd från påståendena att det judiska folket i Israel eller någon annanstans skulle stöda en regering som institutionaliserat ett på etnicitet baserat förtryck. Enligt ledaren för demokraternas judiska råd Ira Forman skulle de demokrater som stöder Carters uppfattningar om Israel rymmas i en telefonkiosk. Om USA:s nya försvarsministerRobert Gates vore demokrat skulle han utan tvivel kastas in i telefonkiosken som misstänkt för dold antisemitism. Gates överträffade nämligen Carter genom att säga att Irans kärnvapenprojekt delvis förklaras av att landet omges av kärnvapenstater som Pakistan, Ryssland, Israel och USA. Detta ser många som ett verkligt tramp i klaveret. Att tiga om Israels kärnvapen har varit en av hörnstenarna för alliansen mellan USA och Israel sedan 60-talet.
Man kan hoppas att Carters och Gates’ ställningstaganden får amerikanerna att rösta på politiker som vågar använda samma kriterier för Israel som för andra stater. Presidentkandidater som inte bockar och bugar för Israel kunde utgöra ett gott omen för fredssträvandena i Främre orienten.

Mikko Zenger

 

Lämna en kommentar