1,1K
Det krävs faktiskt en omläsning av sista raden innan man fattar att det saknas ett alternativ som försvarar berörda gruppers rätt att få barn. Sterilisering eller kondom, var god välj.
Sterilisering i större skala är nu ingen aktuell fråga i samhället, Klaus Härös film till trots. Ständigt aktuellt är där-emot föraktet, det förakt som nu, då, här och överallt så gärna verkar vilja klibba fast vid den svagare.
Varifrån stammar den tillfredställelse som vi känner då vi får kryssa för vilka grupper som vi bedömer att är livsodugliga? Är det samma triumfatoriska makt som barnet på skolgården känner då det utdelar dödsstöten: Du får inte vara med? Jag klickar med datormusen, du försvinner. Jag definierar mig som ren, frisk och moralisk medan du stinker av smuts, sjukdom och förfall.
Och föraktet smyger sig på sitt offer med vällustiga metaforer. Gång på gång stöter man på föreställningar där t.ex. de fattiga uppfattas och behandlas som smuts. De är lata, odugliga och sluga, parasiter på den samhälleliga kroppen.
En av Liza Marklunds kolumner i Aftonbladet hette De arbetslösa är som mygg (och då drog jag en suck och slutade läsa henne).
Att Volt nu ställer frågan om t.ex. fattiga över huvud taget borde få yngla av sig visar att förakt för de svagare inte är något som är förbehållet extremister.
Till Volt, som profilerar sig genom att inte vilja göra ”samma på svenska” vill jag säga bara en sak; förakt ser i grunden lika ut överallt och på alla språk.
Om ni landar där blir många besvikna. Var ni än står politiskt borde ni kunna vara originellare än så.
Det är inte bara homosexuellas rätt att bli föräldrar som i dessa dagar diskuteras. PåVolts hemsida kan tidningens förmodat unga, friska och välbärgade läsare roa sig med att svara på frågan ”Vem borde sterilisera sig?” Svarsalternativen som bjuds är följande:
Handikappade.
Utvecklingsstörda.
Föräldrar med tio barn.
Fattiga.
Missbrukare.
Hiv-smittade.
Alla ovanstående eller
Ingen, jag rekommenderar sex under ansvar och preventivmedel.
Utvecklingsstörda.
Föräldrar med tio barn.
Fattiga.
Missbrukare.
Hiv-smittade.
Alla ovanstående eller
Ingen, jag rekommenderar sex under ansvar och preventivmedel.
Det krävs faktiskt en omläsning av sista raden innan man fattar att det saknas ett alternativ som försvarar berörda gruppers rätt att få barn. Sterilisering eller kondom, var god välj.
Sterilisering i större skala är nu ingen aktuell fråga i samhället, Klaus Härös film till trots. Ständigt aktuellt är där-emot föraktet, det förakt som nu, då, här och överallt så gärna verkar vilja klibba fast vid den svagare.
Varifrån stammar den tillfredställelse som vi känner då vi får kryssa för vilka grupper som vi bedömer att är livsodugliga? Är det samma triumfatoriska makt som barnet på skolgården känner då det utdelar dödsstöten: Du får inte vara med? Jag klickar med datormusen, du försvinner. Jag definierar mig som ren, frisk och moralisk medan du stinker av smuts, sjukdom och förfall.
Och föraktet smyger sig på sitt offer med vällustiga metaforer. Gång på gång stöter man på föreställningar där t.ex. de fattiga uppfattas och behandlas som smuts. De är lata, odugliga och sluga, parasiter på den samhälleliga kroppen.
En av Liza Marklunds kolumner i Aftonbladet hette De arbetslösa är som mygg (och då drog jag en suck och slutade läsa henne).
Att Volt nu ställer frågan om t.ex. fattiga över huvud taget borde få yngla av sig visar att förakt för de svagare inte är något som är förbehållet extremister.
Till Volt, som profilerar sig genom att inte vilja göra ”samma på svenska” vill jag säga bara en sak; förakt ser i grunden lika ut överallt och på alla språk.
Om ni landar där blir många besvikna. Var ni än står politiskt borde ni kunna vara originellare än så.
Den som vill följa med hur många procent av Volt-läsarna som tycker att t.ex. fattiga bör låta sterilisera sig kan göra det på www.volt.fi/index.php.
Jenny Kajanus
