Hans och Greta förs till scen av teatergruppen DuvTeatern. Tonen stavas saga och målgruppen är kring sju år. Ändå är slutresultatet en pjäs som bollar med både teaterns och samhällets normer.
En del har förändrats sedan DuvTeatern började 1999. Ensemblen på fyra förståndshandikappade vuxna personer har vuxit till nio som enligt gammalt mönster är uppbackade av en rad garvade teatermänniskor (vilket i och för sig en stor del av skådespelarna redan själva är), med bl.a. Linda Zilliacus som ny medverkande.
Brödernas Grimms klassiker visas nu i nytt format. Sagan får överraskande beröringspunkter till andra klassiker. Rödluvor, vargar och drottningar överskrider de enskilda sagornas värld för att skapa en stämningsfull helhet. Skrämmande? Lite nog, medger barnen i publiken efteråt.

Själva utrymmet på G18 tjänar väl för att skapa skogens omedelbara närvaro medan man med ljud och ljus ger den djup och skapar avstånd. De som inte står i rampljuset kantar scenen för att med tjut och instrument fördjupa pjäsens fysiska dimensioner. Stämningen förstärks ytterligare genom en begränsad interaktivitet.
DuvTeatern spelar med normer och regler. Samtidigt som man slänger klassiska sagor huller om buller, går man in på scennormer. Strikta regler om samverkan mellan skådespelare prövas. Ensemblen backar hela tiden upp varandra så att gränsen mellan skådespelare och roll emellanåt suddas ut. Följden är att rollerna får ett oväntat djup.
Samtidigt har man enligt regissör Mikaela Hasán utnyttjat typecasting. Scenspråket tar avstamp i de medverkandes egna personligheter vilket ger pjäsen otrolig karaktär – gäller inte minst Elias Simons som pappa till syskonen. Gruppen erbjuder också ett viktigt socialt sammanhang för de medverkande. Vilket framkommer klart i gruppens sympatiska dynamik.
Vissa moraliska lösningar i pjäsen kan kännas tvivelaktiga – emellanåt är stämningen på scenen muntert brutal. Pjäsen följs av en diskussion, där publiken (läs: barnen) får dryfta olika teman.
DuvTeatern uppbringar krafter som är nödvändiga för teaterns evolution. Pjäsen erbjuder ett andningshål från dagens normer såväl inom teater som inom samhälle. En nyttig atmosfär för barn som vuxna. Sällsynt klart blir det då de vuxna i publiken emellanåt driver vind för våg bakom flötet medan barnen sitter försjunkna i sagans värld.