SHAKE IT, SHANKAR!

av Heidi Johansson

Anoushka Shankar, född 1981, har redan nu kommit en längre väg än många musiker gör under hela sin livstid. Som 8-åring började hon spela sitar, inspirerad av mamman Sukanya och undervisad av världsberömda pappan Ravi Shankar. Hon utbildades in i den indiska klassiska traditionen, men håller nu på att utvidga sitt musikaliska territorium genom att kombinera och experimentera med andra stilar och traditioner. Nya albumet Rise (2005) är en tydlig markering av att Anoushka kryper vidare ur faderns skuggor och söker nya vägar för att skapa sig en egen tidsenlig sfär.
Turnén med Rise har fört The Anoushka Shankar Project till Helsingfors för första gången, men det helt fullsatta Savoy skvallrar om att Shankar redan har trogna lyssnarskaror här. Musikerna som äntrar scenen kommer från Bangalore, Calcutta, Los Angeles och San Diego, och alla hälsar de på indiskt vis innan de sätter sig ner på den vackert ljussatta scenupphöjningen. Shankar, Kulur och DuCaine inleder traditionellt med en alap, en rytmlös och fri utforskning av en raga. De meditativa klangerna sugs in i det stora blå som projicerats bakom musikerna.
Det andra stycket som Ravi Shankar ursprungligen skrivit för sitar och harpa till den nyligen avlidne cellisten Rostropovich har av dottern omarrangerats till piano och tablas. Shankars fingrar löper vigt längs sitarens hals och foten slår taktfast mot underlaget. Mellan styckena ger hon oss mycket kort och saklig information som endast berör musiken, och det står klart att Shankar tar sin musik på stort allvar även om hon nu styrt in på ett modernare sound.
Ett trumset har stått ensamt och lite malplacerat till höger om bandet, och till det tredje, mycket nyskrivna stycket anlände en trummis. Oftast smalt trummorna väl in i helheten, men mer organiskt och balanserat låter det på skivan. Under Red sun badade scenen i rött ljus, och musikaliska dueller utkämpades mellan Bose och Kulur samt mellan Bose och Charnow.
Fler fusioner och experiment väntar efter pausen. Det andra setet inleds med stycket Solea som Anoushka Shankar skrivit tillsammans med musikervännen Pedro Ricardo Miño som också figurerar som pianist på nya skivan. I Solea kombineras flamenco och klassisk indisk stil genom att melodin är en raga och rytmen en solea. Konserten avslutas med Voice of the moon samt ett sista stycke med solopartier och improvisationer. Ensemblen river ner stående ovationer och återvänder för ett extranummer; en kvällsraga som introduceras lika minutiöst som de andra; “It’ll take us one minute to tune up, then four minutes to play the song”. Kiitos, kiitos, tackar Shankar på finska och vinkar farväl till den jublande publiken. I konsertrepertoaren söker Shankar efter nya vägar, och personligen tilltalas jag av experimenten och upptäckarivern.


The Anoushka Shankar Project. Helsingfors Festspels Encore-serie, Savoy-teatern 22.5. Sitar: Anoushka Shankar. Tabla, sång: Tanmoy Bose. Tanpura: Courtney DuCaine. Flöjt, sång: Ravichandra Kulur. Trummor: Jesse Charnow. Piano: Leo Dombecki.

Heidi Johansson

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.