uppenbarade sig en särdeles otäck videosnutt på nätet, en s.k. trofévideo från Irak, filmad från baksätet av en bil på den ökända vägsträckan mellan centrala Bagdad och flygfältet. Det man ser under den tre, fyra minuter långa snutten är en kpistpipa som, till tonerna av Elvis Presleys låt Mystery Train, slumpmässigt avfyras mot civila bilar i trafiken.

Vem som håller i geväret ser man aldrig. Blod eller döda mänskor ser man inte heller, men tydligt är att den skjutglade pistolmannen avlossar skarpa skott – och träffar.

De beskjutna bilarna saktar plötsligt ner, tvärbromsar eller går bärsärkagång innan de kör av vägen eller krockar med andra bilar.

Filmsnutten uppenbarade sig i november 2005 på en webbsida som har inofficiella kopplingar till Aegis Defense Services, en brittisk militärfirma med stora militärkontrakt i Irak, men firman dementerade att den eller dess anställda skulle ha något med filmen att göra. Två separata undersökningar inleddes för att leta reda på skyttarnas identitet. Sedan glömdes det hela bort.

Incidenten i Mansur

Nu har de privata militärfirmornas agerande i Irak aktualiserats återigen i och med den uppståndelse kring skjutincidenten som ägde rum i Bagdad för en månad sedan. Den här gången är det den amerikanska firman Blackwater, en av de allra största i branschen med mångmiljardskontrakt från den amerikanska regeringen, som det stormar kring.

Vad som egentligen hände den 16 september i Mansur-distriktet i Bagdad då en konvoj av amerikanska privatsoldater från Blackwater hamnade i trafikstockning är det ingen som ännu med säkerhet kan säga. Men mellan 17 och 20 civila irakier miste i vilket fall som helst livet, inklusive ett barn som brann ihjäl i en bil fastklistrat vid sin mor. Vittnesmålen om händelseförloppet är motsägelsefulla. Irakiska poliser och civila som befann sig i trakten påstår att de amerikanska privatsoldaterna sköt fullkomligt oprovocerat in i folkmassan när de inte kom fram i trafiken. Blackwatersäkerhetsvakterna hävdar å sin sida att de själva besköts först och därför tvingades besvara elden.

Mörk prins

Ända sedan kriget i Irak började år 2003 har det med jämna mellanrum läckts skrämmande uppgifter om de s.k. privata kontraktörerna som fungerar i Irak, men det är först nu som deras mörka verksamhet hamnat ordentligt i strålkastarljuset.

En besynnerlig spindel i nätet heter Erik Prince, den 38-åriga VD:n för Blackwater, som fram tills för ett par veckor sedan försökte leva ett så anonymt liv som möjligt, alltid vägrande att bli intervjuad eller fotograferad ”av säkerhetsskäl”.

Men i och med den undersökning som kongressen nu inlett efter massakern i Mansur, har Prince tvingats ut ur mörkret. Särskilt hans familjekopplingar till republikanerna har väckt ont blod och förundran.

Prince, en f.d. Navy Seal-kommandosoldat, startade företaget Blackwater år 1997 med pengar som han fått ärva efter sin far. Fadern Edgar Prince gjorde sig en förmögenhet i bilreservsdelsbranschen, och blev en central figur i Family Research Council, en högerkristen organisation som har stort inflytande i George W. Bush kretsar. Familjen har genom tiderna donerat mer än en halv miljon dollar till FRC och lika mycket till Focus on the Family, en annan stor högerkristen organisation.

Edgar och makan Elsa Prince har dessutom båda varit medlemmar i det hemlighetsfulla Council for National Policy, en konservativ sammanslutning med nära kontakter till bl.a. Dick Cheney, Donald Rumsfeld och Paul Bremer. Själv praktiserade Erik Prince på Vita huset efter studierna under Bush den äldres tid i början av nittiotalet.

Att Blackwater har tjänat på hans kontakter till republikanerna och på kriget mot terrorismen är tydligt. Mellan 2001 och 2007 har företagets federala kontrakt ökat från en miljon till över 500 miljoner dollar per år.

Kontrakten har i första hand gällt säkerhetsuppdrag i Afghanistan och Irak, men också efter orkanen Katrina i New Orleans erhöll Blackwater statskontrakt värda över 70 miljoner dollar.

Peter Singer, en av de främsta experterna på privata militärkontraktörer och verksam vid tankesmedjan Brookings Institution i Washington D.C. skriver i en rapport som nyligen utkom om landets osunda beroende av de privata militärfirmorna.

Den privata militärindustrin ger, enligt honom, beslutsfattare möjlighet att undvika beslut som har politiska kostnader. Antalet tjänstgörande soldater är just en sådan het potatis som de amerikanska beslutsfattarna har velat undvika.

Brist på manskraft

När den amerikanska militären blev en professionell armé efter Vietnmankriget, ville den dåtida överbefälhavaren Creighton Abrams försäkra sig om att USA inte skulle föra krig utan backning av nationen, något som värnpliktsarméer automatiskt fordrar.

Den s.k. Abramsdoktrinen fastställdes för att säkra banden mellan militären och medborgarna genom att integrera reservisterna i kärnmanskapet. Doktrinens huvudpremiss är underförstått den att krig som inte stöds av medborgarna inte skall få föras överhuvudtaget. Nu har denna doktrin frångåtts i och med krigen i Irak och Afghanistan, och det är den privata militärindustrin som möjliggjort denna utveckling.

Armén lider nämligen av en akut brist på manskraft. Nya rekryter lockas idag med en generös bonus på 35–40 tusen dollar per rekryt. Men det handlar enligt Singer om medvetna politiska val. Att utnyttja den privata sektorn för att tillfredsställa behovet av soldater är att undvika den politiska kostnaden som skulle krävas om t.ex. nationalgardet eller reservisterna skulle kallas till att tjänstgöra i de ytterst opopulära krigen i Irak eller Afghanistan.

Osynliga endast i döden

Ungefär lika många lego- som vanliga soldater är i aktiv tjänst i Irak idag, m.a.o. cirka 160 000. Men något ramaskri väcks aldrig när de rycker ut. Inte heller när de dör. Exakta siffror om dödsfall bland legosoldater finns inte att tillgå, men det beräknas att åtminstone 1000 skulle ha mist livet i Irak och Afghanistan, medan 13 000 skadats. Sedan början av året dör nio privatkontraktörer varje vecka i Irak, alltså mera än det dör allierade trupper sammanlagt. Om dessa dödsfall skrivs mycket sällan i medierna i USA, och beslutsfattarna hamnar därför inte heller i blåsten på grund av dem.

Men det är enbart i döden som de privata soldaterna är osynliga. I Irak är deras närvaro i allra högsta grad synlig och graverande.

”De stänger av gatorna och kör på fel sida. De dödar helt enkelt”, säger Um Omar, en kvinna i Bagdad som intervjuades av Agence France Press.

Händelser som massakern i Mansur eller den när en av premiärminister al-Malikissäkerhetsvakter sköts ihjäl av en berusad säkerhetsvakt hänger länge kvar i irakiernas kollektiva medvetande. I det senaste tillbudet sköts två kvinnor ihjäl i sin bil i Bagdad av australiensiska säkerhetsvakter.

Det finns ett stort antal privata firmor som idag är verksamma i Irak, och det amerikanska utrikesministeriets personal är t.ex. fullständigt beroende av deras tjänster för att överhuvudtaget röra sig utanför den Gröna zonen. Säkerhetseskorteringen av diplomater, CIA-agenter och annan personal sköts i sin helhet av privata firmor.

Men det är amerikanska Blackwater som är överrepresenterat bland skjutincidenterna. Orsaken är inte nödvändigtvis att de alla är skjutglada galningar, utan att de privata soldaterna fungerar i en sorts juridisk gråzon, och att deras uppgift i sin grund skiljer sig från militärens.

Säger Singer: ”De som t.ex. fungerar som eskortvakter bedöms av sina bolagschefer endast enligt huruvida de fick sin klient från punkt A till punkt B, inte om de lyckades vinna över irakierna på vägen”.

Om den amerikanska strategin är att vinna över det irakiska folket, så har Blackwater och de andra privatkontraktörerna blivit en verklig pest, enligt Singer. Varje incident gör att hatet mot USA växer i Irak.

Förra veckan grillades Erik Prince i kongressen av ordföranden i översynsutskottet och kongressledamoten Henry Waxman. Som väntat försvarade Prince sina anställda in i det sista och vägrade erkänna att några fel hade begåtts varken i Mansur eller också någon annanstans. Uppståndelsen har i alla fall varit stor. Så pass stor att Blackwater har sett sig tvunget att stänga sin hemsida. Det enda som förra veckan ännu fungerade på nätet var firmans e-butik, där man kunde köpa olika attiraljer som t-skjortor, kepsar och andra prylar pyntade med Blackwaters logga. För de som känner sig manade: http://proshop.blackwaterusa.com.